Ska vi slå vad?
Ikväll har vi styrt med alla julklapparna. Omsorgsfullt slagit in dem och försett dem med papper, snöre och namnetikett. Imorron tar det ungefär 30 sekunder och så är allt över. Men. Det är ju så spännande!
Samtidigt som Maken packade in paketen klädde jag granen. Maken ombesörjde ljusen, men resten fixade jag. I år blev det lite temagran. Brukar vi inte ha. Jag gillar när det är lite av varje i granen. Lite av varje med minnen. Som när man öppnar julsakslådan och utbrister, åh kommer du ihåg de här? eller åh, de här som mormor alltid hade i granen? Men i år blev det kulor och änglar i granen. Bara. Och så kattens pynt med då. Som en liten förhoppning om att han ger fn i vårt övriga julgranshäng. Vi brukar få förankra granen i väggen varje år eftersom Kisse har vält den otaliga gånger och pajat parketten på så vis. Men i år har vi granen på ett annat ställe i vardagsrummet. Utan förankring. Alldeles precis brevid soffan. Därför är beklädnaden lite gles just där, eftersom Kisse har första parkett på armstödet annars. Hans pynt ja. Det är de fulaste kulorna längst ner som är lätta för två tassar att dra ner. Vi brukar höra det när vi har gått och lagt oss, för han är ganska lydig när vi är med. Men.då. När vi lagt oss. Kling, kling, kling. Ljudet av en tass som klatchar lite på en av kulorna. Sen är det bara att vänta ett par sekunder och sen hör man dunsen när kulan är i backen och sen.börjar.jakten. På kulan. Över mattan, bakom soffan, ut över golvet, under tv-bänken och sen är det inget kul längre. Då.är.det.dags.för.nästa.kula.
VA?! Pratar du om mig? Jag är helt oskyldig. Ser du inte hur fint jag ligger här. Är det en gran här? Har jag inte märkt. Förstår inte vad du pratar om. Bockarna? Ingen aning hur de kunde välta. De var väl trötta. Skyll inte på mig hela tiden. Jag är O.S.K.Y.L.D.I.G. Kan dessa gulblixtrande ögon ljuga? Jasså. Ja. Okej. Jag erkänner.
Satsar på att granen får stå i natt, men imorron blir den vält av tuppjucks-Kisse.
