Men okej då. Det är väl inte så farligt att vara tretti. Men inte trettiett. jag vill inte vara trettiett.

Läxförhör


Snön ligger vit på taket - endast tomten är vaken, tänkte jag och tog på mig och gick på morgonpromenad. Maken var som vanligt i maskinen och tampades med snön.

Ja där gick jag i Hålan och tänkte på ditten och datten och tyckte faktiskt att det var ganska skönt vinterväder. Precis då gick jag förbi en äldre herre som frivilligt påtagit sig att skotta rent vid en cykelbana. Hej sa jag och nickade lite till mannen. Han nickade tillbaka och utbrast Måtte dä bare ta slut snaat. Ja verkligen, svarade jag. Men.jag.ljög. Förlåt du äldre herre, att jag for med osanning. Men faktiskt. Det är trevligt med vinter tycker jag. I alla fall när det inte är blaskigt, eller blåser, eller vräker ner, eller yr, eller när jag måste skotta fram bilen, eller när man bara halkar hela tiden, eller när jag måste skrapa rutan eller det är så kallt att näsan bara rinner H.E.L.A tiden. Men. Idag var det inte en sån vinter, utan en sån där härlig.

När jag gick där kunde jag inte låta bli att tänka lite på Maken. Hörde ibland att det brummade och vände mig om för att se om det var hans maskin. Men det var det inte. Försökte komma på vem det var som var snöansvarig i det området där jag befann mig just nu. För det har jag fått information om ungefär 250 gånger, så jag borde fatta att det var orimligt att möta Maken just där eftersom det inte var hans område jag befann mig i. Kom på mig själv att titta på spåren på marken. Ja kan ni tro? Jag blodhund?! Jo för ett par dagar sen fick Maken nämligen för sig att han skulle förhöra mig. Vem har kört här? sa Maken plötsligt och pekade på ett hjulspår. Du, sa jag, eftersom du frågar. Men så lätt var det tydligen inte. Och med ett antal ledtrådar fick jag tillsist rätt. Men nu så kom jag alltså på mig själv att gå och träna. Vinnarskalle som jag är vill jag ju inte vara lika oförberedd nästa gång frågan kommer upp. Att jag sen "motförhörde" Maken om vad mina kollegor heter och att han bara satte tre av sju var inget som bekymrade honom. Men jag borde i alla fall känna igen hans spår. Och veta att Mats i Svängen hade kört just där. I.A.L.L.A.F.A.L.L.


Nope. Fel mönster. Helt fel. Inte ens lite likt Makens.


Nu börjar det likna lite. Men eftersom jag befinner mig där jag är, borde det inte vara Makens utan Kristoffer. Han kör ju här har Maken sagt.

Men.sen.
Jag gick ett par hundra meter till och på nåt vis var det som ett lugn som föll över mig. Som om jag gått in i en osynlig bubbla. Och.jag.visste.det. Jag var inne på Makens område. Och då kunde jag känna mig trygg. Här var snön i ordentliga högar. Ingen oskottad vall som man var tvungen att forcera. Och hans signatur överallt.
Jag kommer klara i alla fall det testet nästa gång. För vem har kört här?


Jo det har ju Maken gjort.


Kommentarer
Postat av: Teza

Man borde ju anlita dig som privatdetektiv nån gång med en sån koll som du har!

2010-12-25 @ 23:27:00
URL: http://situationsandberg.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0