Men okej då. Det är väl inte så farligt att vara tretti. Men inte trettiett. jag vill inte vara trettiett.

Fixat

Det var oundvikligt.

En efter en gav de upp.
Några gick inte hissa upp.
Några gick inte hissa ner.
Några vridanordningar hade gett upp.

Det var dags helt enkelt.




Så idag kom installatörerna och bytte ut eländet på bara en halvtimme.




Och lämnade de gamla liken kvar att ruttna på golvet.
Vi kanske kan sälja de på svarta börsen i Ryssland? försökte jag.




Maken som tagit ledigt från jobbet för att hinna hem till installtörerna även om jag också skulle hinna hem, blev försenad och kom lagom när de var klara. På nåt vis lyckades jag övertala Maken att fira våran gemensamma lediga fredag med att åka till tippen. Annars skulle ju liken ligga på golvet i alla fall tre veckor innan vi skulle ta tag i saken och bära ner dem till förrådet.

Förrådet ja. Vårt förråd fungerar inte bara som lagringsplats av kära ägodelar som vi inte har plats för, eller som vi inte vill ha framme men heller inte slänga, utan även tillfälligt förvar av allt trasigt som inte kan eller får kastas i vanliga soptunnan.
Det är halva sanningen. För det där med T.I.L.L.F.Ä.L.L.I.G.T. förvar har på nåt vis förvandlats till att bli slutgiltigt förvar av någon anledning. Men nu så.



Hej då TV, dammsugare, skrivare, telefoner, förpackningar, emballage och all möjlig annan skit som ockuperat förrådet sen dinosauriernas tid.




När vi kom hem insåg vi att våra fönster var i stort behov av putsning. Vi borde passa på att putsa nu när alla fönsterna är tömda och allt undanröjt, sa Maken och jag till varann. Alla.möjligheter.till.att.göra.ett.smidigt.jobb.

Men någon måtta får det allt vara en fredageftermiddag.

Så istället invigde vi persiennerna. Ett, tu, tre. Smutsen borta på ett kick. 
Sen kurade vi ner oss och tog oss an Big Bang Theory-boxen som kom idag.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0