Men okej då. Det är väl inte så farligt att vara tretti. Men inte trettiett. jag vill inte vara trettiett.

På andra sidan

Har sovit lite oroligt i natt. Kallsvettningar, ont i magen och gnyljud. Idag var det nämligen dags. Har tänkt på det ett tag nu och försökt att mentalt förbereda mig på det som komma skulle. Dagen D.

15 januari 2011. Dagen då den första av mina jämnåriga vänner passerar över till den andra sidan. Ni minns min oro? Så det var med skälvande fingrar och med svettig hand som jag slog numret till min vänninna.

Hon lät glad när hon svarade. Alltid nåt tänkte jag. Fast jag hade näsdukarna redo. Omutifallatt.

Jag framförde mitt ärende, dvs mina gratulationer och passade samtidigt på att förhöra mig om hur övergången hade gått. Inga krämpor eller omvälvande upplevelser som plötsligt infunnit sig?

Nejdå. Allt hade gått bra. Jag slappnade av lite. Men då. Då nämner hon nåt om gikt. Tror hon skojade. Men kan man vara säker? Arma männska. Jag alltså. Vet knappt vad gikt är. Vet bara att jag lär knappast våga googla detta hemska åldersfenomen.


Men jag tror att när jag har smält denna ögonvittnesskildring från en nybliven 30-åring, där kontentan var att det verkar rätt okej. Då inser jag nog att det finns ett liv efter tretti. Vad har man för val, som vänninnan sa. (Man kan ju blåneka sanningen och hävda 28, tänkte jag tyst för mig själv.)

Vi sa hejdå till varann och jag tittade på det orörda näsduks paketet. Inte ett enda Why God?! slapp ur mig. Imponerande.

Har den äran Frida på din stora dag!
Du är ett föredöme och det är skönt att du visar mig vägen in i livet som 30.
Grattis på 30-årsdagen!

Kommentarer
Postat av: Therese, Henry & Charlie

Ja, måttbandet är minst lika viktigt! Om inte viktigare... men vad kör du för metod då!? :)

kram

2011-01-16 @ 19:48:32
URL: http://www.minunderbaravarld.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0