Hold my pocket
Tänka att jag fick en hel dag med Maken igår! Fast Chefen försökte, men Maken sa faktiskt nej tack till jobb igår. Enda orsken till det var egentligen att vi redan var nere i Staden. Fast sen tog den nog en halvtimme minst för Maken att klara av att koppla bort det. Att han egentligen behövdes på hemmaplan. Fast det fanns nog nån annan som kunde hjälpa. Chefen skulle ju ta hand om det hade han ju sagt. Men tänk om de får slita som hundar nu bara för det. Men de hade ju fått sova ut alla i natt i alla fall. De klarar sig nog.
Vi börjar i sportaffären, sa jag till min arbetslojale äkta hälft. Och Maken var plötsligt med mig igen.
På kvällen tog vi en promenad. Eller i alla fall, vi försökte. Det.var.så.halt. Det var sandat lite här och lite där i Hålan, utan något direkt självklart mönster. Och på tal om mönster. Till Makens förtret så var snön på vägarna så packad att det inte gick att utläsa däckmönster för att veta vem som sandat. De håller kanske på fortfarande, suckade Maken, jag som trodde att det bara rörde sig om nån timmes jobb. Eftersom Maken tidigare under dagen försvarat sitt nekande med att det trots allt är lite skönt med ledigt på helgen och att få umgås med mig, skyndade jag mig vid detta läget att säga att han behövde ju inte ringa in och anmäla sig frivillig, det är ju ändå upp till Chefen att ringa och fråga om det fortfarande behövs hjälp.
Så i morse. Jag höll på att vakna lite. Men hade inte gått upp. Hade knappt ens börjat fundera på att stiga ur sängen. Då. Då ringer Makens telefon. JAVISST! hör jag honom säga.
Jag kröp ner under täcket igen.
Visst är det härligt för de människor som helhjärtat kan säga mitt jobb är min hobby. Det brukar man höra sportutövare, skådespelare, bibliotekarier och Maken säga.
Min far är tillstora delar arbetsnarkoman och perfektionist. Jag har gift mig med en man som är mycket lik min far på många områden. Speciellt när det gäller lojalitet. Och extra speciellt när det gäller arbetsgivaren. Att min bättre halva gladeligen hoppar upp ur sängen vid dygnets alla tider om Chefen ringer är ju fantastiskt. Har ibland inte kunnat låta bli att jämföra hela situationen lite grann med Prison Break. Kommer ni ihåg? T-Bag och hans ficka. Han utsåg små bitches som fick gå och hålla hans ficka. Nästa gång jag är med Maken på jobbet måste jag kontrollera om Chefen verkligen har fickorna på insidan.
Bild från redcafe.net
Vi börjar i sportaffären, sa jag till min arbetslojale äkta hälft. Och Maken var plötsligt med mig igen.
På kvällen tog vi en promenad. Eller i alla fall, vi försökte. Det.var.så.halt. Det var sandat lite här och lite där i Hålan, utan något direkt självklart mönster. Och på tal om mönster. Till Makens förtret så var snön på vägarna så packad att det inte gick att utläsa däckmönster för att veta vem som sandat. De håller kanske på fortfarande, suckade Maken, jag som trodde att det bara rörde sig om nån timmes jobb. Eftersom Maken tidigare under dagen försvarat sitt nekande med att det trots allt är lite skönt med ledigt på helgen och att få umgås med mig, skyndade jag mig vid detta läget att säga att han behövde ju inte ringa in och anmäla sig frivillig, det är ju ändå upp till Chefen att ringa och fråga om det fortfarande behövs hjälp.
Så i morse. Jag höll på att vakna lite. Men hade inte gått upp. Hade knappt ens börjat fundera på att stiga ur sängen. Då. Då ringer Makens telefon. JAVISST! hör jag honom säga.
Jag kröp ner under täcket igen.
Visst är det härligt för de människor som helhjärtat kan säga mitt jobb är min hobby. Det brukar man höra sportutövare, skådespelare, bibliotekarier och Maken säga.
Min far är tillstora delar arbetsnarkoman och perfektionist. Jag har gift mig med en man som är mycket lik min far på många områden. Speciellt när det gäller lojalitet. Och extra speciellt när det gäller arbetsgivaren. Att min bättre halva gladeligen hoppar upp ur sängen vid dygnets alla tider om Chefen ringer är ju fantastiskt. Har ibland inte kunnat låta bli att jämföra hela situationen lite grann med Prison Break. Kommer ni ihåg? T-Bag och hans ficka. Han utsåg små bitches som fick gå och hålla hans ficka. Nästa gång jag är med Maken på jobbet måste jag kontrollera om Chefen verkligen har fickorna på insidan.
Bild från redcafe.net
Kommentarer
Trackback
