jag vill inte vara tretti

Den halvunga kvinnliga läkaren med ett vanligt ryskt namn lyssnade uppmärksamt på det jag berättade. Hon nickade förstående och strök mig till och med på armen en gång. Sen reste hon sig upp. Gick bort mot dörren och hämtade två pappersservetter. Den ena gav hon till mig. Den andra strök hon försiktigt ut på bänken, tog fram en penna och började anteckna. När vi var klara tog hon med sig servetten och gick för att renskriva.