Men okej då. Det är väl inte så farligt att vara tretti. Men inte trettiett. jag vill inte vara trettiett.

Hemma är där hjärtat är

Päronen är i utlandet en vända.

Och jag har aldrig så mycket behov av mina föräldrar som just när de inte är tillgängliga. Det spelar ingen roll att det egentligen bara är bagatellartade frågor jag har på hjärtat, men på något vis känns de o.t.r.o.l.i.g.t. nödvändiga att stämma av just.precis.nu. när det inte går.

För några år sen när mamma fyllde 50 fick de för sig att de skulle till Gotska Sandön. "Vi blir borta en vecka och där finns ingen mobiltäckning" meddelade de innan de for.
 
Jag gick här hemma som en värpsjuk höna och hade en miljon saker jag ville höra mina föräldrars åsikt om och saker jag ville berätta och lite allmänt kolla hur de hade det på resan.

Efter tre långa dagar fick jag ett meddelande "Telia funkade visst."

Då kunde jag slappna av. Bara av det. Att veta att jag faktiskt skulle kunna få tag på dem om det verkligen behövdes. Tvångstankarna på hyllan. Ett tag.

Nu är de framplockade. Det är långt till utlandet.

Kommentarer
Postat av: Louise

Visst är det så, aldrig behöver man päronen mer än när man inte kan få tag på dem eller när de är upptagna med annat...

2011-09-05 @ 21:18:54

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0