jag vill inte vara tretti

Jag skulle skrivit ett snabbt inlägg om att vi har fredagsmys. Men allt bara bråkar med mig på bloggen, så jag återgår till mitt fredagsmys och återkommer en annan gång när blogg.se är på bättre humör.

Just det. Vi har finbesök med. (här skulle det varit en bild på vårt mys)

Jag vilade mig iform inför kvällens träff med brudarna medan Louise gick lös med dammsugaren. Alla har vi olika sätt att ladda på. Samtidigt pågick det här som nån cybermental uppladdning inför kvällens sammankomst.


På Harrys med Teza, Louise och Sanna. Högljudt, roligt och snuskigt.
Dumlepajen slogs vi nästan om, men tiramisun blev kvar. Till och med creme brulén som Sanna tyckte smakade svampstuvning gick åt. (Det var för övrigt jag som åt den. Vad är det för fel på svampsmak?)


Det är svårare än man tror att göra sidohighfive. Mmm, visst, sa Sanna och Ida och satte den med en gång. Tillslut fick Teza och Louise också till det.


När tofsen, eller tazzel som Maria Montazami kallar det, ville strypa Teza, drack vi upp, betalade och gick och dansade istället. Och ja. Tofsen fick också dansa.

Årets sista fest. Maken och jag var på plats i Oslo hos Hanne och Eilef. Oslonyår för andra gången. Maken såg fram emot att vara frisk den här gången.

Det blev en toppenkväll. Fast vi var lite nervösa först.

När vi kom till restaurangen var det först lite mingel och så hälsade dets välkomna där det meddelades att de hade gjort en bordsplacering som gick ut på att mixa folk och att alla skulle lära känna varandra. Alla skulle dessutom förbereda sig på hur man skulle presentera sig själv med en mening. Tittade på maken. Han.var.likblek. Var rätt nervös själv. Men det visade sig att det var ett stort sällskap som hade bokat större delen av restaurangen och sen var det vi fyra komma fem och två par till som hade bord i en annan ände av lokalen. Vi hade säkert överlevt det andra med. Om inte annat så hade det varit en nyårsupplevelse att se tillbaka till.


Så här fina var Maken och jag.

Note to Maken: Införskaffa vinterfinskor nästa år så du slipper bryta halvt ihjäl dig med släta sulor.


Lyckat på Myrens kjøkken.


Lilleman vaknade och var s.u.p.e.r.p.i.g.g. Lyckades få självaste ägaren på fall!




Tack Hanne och Eilef för trevliga dagar och bra bokning!

Två dagar senare slog det oss. Vi hade haft fullt upp och så roligt att vi helt glömt bort vår årsdag. 8 år. Å.T.T.A. Det ni :)

För sjätte gången genomfördes det årliga lussebaket med finaste Louise.
Bullarna blev fina, gula och fantastiskt goda.

Gårdagskvällen blev som jag förutspått en riktig höjdare. Först visade Henke alla sina antika musikspelare som faktiskt funkade även om kasettbandsfunktionen var lite i slowmotion och det krävdes en brevsprätt och USA-mynt för att få igång jukeboxen.

 

Sen blev det mat och dricka hos fina Louisen som först fick sig en rejäl överraskning när jag ringde på dörren, men när hon väl landat var allt som vanligt igen, med god mat och skratt. Henke passade på att rensa grytorna innan vi gick till Harrys. Antagligen mest för att han behövde bli av med den hemska smaken från bananlikören som borde hetat "Hej Bananlack!" Ni vet sån där gegga man får hos tandläkaren, så hemskt smakade den.



På "Haaayys - dä männsjo möte männsjo" träffade vi söta Fanny och Lisa som ställde upp på bowling. Jag sopade banan med hela gänget, även om poängen inte var nåt särskilt att skryta med. Men högst poäng vinner och jag vann. För er som känner mig vet att jag inte bara är en dålig förlorare, jag är en dålig vinnare också! Alltså ropade jag givetvis högt att "Jag vann!". Klart att det viktigaste är att alla ska ha roligt och man måste inte vinna och allt det där, men jag sparar alla sånna argument till jobbet. Privat är jag vinnarskalle delux 2.0.



 


Det bästa med att sova över på Louises halvknögliga soffa är, förutom sällskapet, de fantastiska hotellfrukostar som bjuds på morgonen efter.



Tack fina vänner för en härlig Kalmarrunda!