Men okej då. Det är väl inte så farligt att vara tretti. Men inte trettiett. jag vill inte vara trettiett.

Dödsångest

Tack, det var skönt att höra. Men du är säker på att jag inte vaknar upp med en propp i hjärtat då?
Svärmor Sjuksköterskan suckade lugnt och förklarade symptomen en gång till. Sen avslutade hon det hela med att be mig hälsa till kollegorna att de hade fel.

Mitt finger är blått. I eftermiddags när jag stod och instruerade en lek för barnen hände det nåt med mitt ringfinger. Fick kramp och det var både blått och vitt och sen svullnade det och blev blåsvart och ömt. Jag visade mina kollegor och nån nämnde nåt om "småpropp". Hypokondikern i mig gick igång och blev inte lugnad av att en annan kollega inte alls trodde det som den andra nyss nämnt. Visade min åkomma för en tredje och hon sa också nåt om propp. Kunde inte komma hem fort nog idag för att ringa Svärmor och flåsa fram Waran.

Men i vanlig ordning tog Svärmor ner mig på jorden och min dödsångest sjönk till normala värden.

Lus.tigt.

Medan jag väntar på att datorn på jobbet ska ladda råkar jag läsa en lapp som ligger framme. Det dröjer inte många meningar in i texten förrän handen letar sig upp bakom örat och börjar klia. Handen flyttas vidare upp mitt på hjässan, för där kliar det nu rejält. Ändå kan jag inte sluta läsa. När jag tillsist läser de sista raderna sitter jag med båda händerna och river i hårbotten.

Jag vet att det bara är inbillning. Men det kommer som ett brev på posten bara någon andas om det. Det kliar och kryper.

Lappen som jag läst har skolsyster som avsändare och nästa helg (28-30/1) är det avlusningsdagar.


Kli.kli.kli.kli.kli.kli.kli.
Förhoppningsvis har det gått över tills det ringer in.


Misstänkt smygläsare av bloggen

Tror det var så här.

Jag skrev inläggget om Fridas tveksamma gikt som kom som ett brev på posten när hon fyllde 30.

Sen trodde jag att allt var lugnt. Men. Tror jag råkade på nåt vis vända mig från datorn så att min bakdel hamnade i jämnhöjd med skärmen. Kan inte förklara det på nåt annat vis. Min ichias m.å.s.t.e. ha läst gikt-inlägget. Och tänkt: aha! Hon kan allt få känna av lite ålderskrämpor hon med, fast hon har 0.75 år kvar till 30.

Som sagt. Kan inte förklara det på nåt annat vis.

Hemmafru

Tre veckor.

Jag har varit ledig i tre veckor.

Imorgon är det slut på myglandet. "Nu är det raksträcka hela veckan" som Svägerskan uttryckte det.

Förlåt mig om jag är ringrostig. Jag har knappt sett en unge på tre veckor. Svägerskans pysar gills liksom inte. Och gå upp tidigt. Käre tid. Imorron ska klockan ringa kvart över sex. 6.15. Jag som brukar morra när Maken kommer hem från jobbet på frukost och väcker mig halv nio. Fast jag morrar inte så länge. Det är ju väldigt mysit att han kommer hem så där och äter med sin kära fru.

Det har varit rätt trevligt att ha dig hemma, sa Maken idag när jag konstaterade att det var jobb imorgon. Roligt att komma hem och äta tillsammans, annars blir det ju alltid själv.
Tack söta du. Kunde nog vänja mig vid att gå hemma och lalla.

Fast egentligen. Lite skönt ska det bli att börja jobba igen. Lite mer rutiner i vardagen.

Mmm. Fråga igen imorron, får vi se. Möjligen utbränd på tisdag.

Tänk om, tänk nytt

Mina middagsplaner grusades idag när jag såg skolmatsmenyn. Jaha ja.


Nyare inlägg
RSS 2.0