jag vill inte vara tretti

Lurade med kompis-Louise på Mary Kay-genomgång igår. Vi skulle bli snyggare än snyggast och konsulent-Johanna gjorde vad hon kunde.





Efter att ha skurat och skrubbat och geggat och suddat så var vi überläckra och redo för en vända på stan.





Självklart glömde vi ta kort på det färdiga resultatet, så ni får helt enkelt tro mig när jag säger att det visslades och hade sig när vi passerade genom folkmassorna.



Det lokala bandet från Hålan där jag bor hade fått komma till Staden och göra en spelning.
Pöbeln längst fram dansade som om det inte fanns någon morgondag och jag och Louise lät oss underhållas. Men när rökmaskinen bakom trummisen gick igång och vi drog skämt som "Det osar om trummisen" "Ja, han kör så det ryker" kände vi att det var dags att gå hem.

Efter ett år fick vi till det.
Kompis-Jenny från förr och jag tog en trevlig förmiddagsfika i Grannhålan. Det lokala bageriet erbjöd macarons i alla möjliga färger. Varken jag eller Jenny hade testat förut och med schysta gröna tungor efteråt, var vi inte speciellt imponerade.



En härlig fika där alla vi avhandlade alla presensformerna. Dåtid. Nutid. Framtid.
Dessutom hade vi lyckats snyggmatcha oss i nästan likadana tröjor. Nice.

Tack för idag. Behöver väl inte dröja så länge till nästa gång?

Idag har det varit premiär för sommarben på jobbet.
Knoddarna har fallit som furur och skrubbat sig.
Både knän, armbågar och händer.

Sex plåster redan innan lunch.

Salvequick klarar sig nog i år igen.

- Min pappa beställde en sån på internet en gång. Men det fick han inte för mamma.
- Fick han inte?
- Nä. Det är min mamma som bestämmer i vår familj.


Det är festligt att höra tonårspojkar förklara social hierarki för varandra.

Ju mer in på året vi kommer desto mer borde min ålderspanik öka. Men faktiskt. Redan i mars började den stigande ångestkurvan sakta plana ut.

Håll i er nu.

F.Ö.R.

När det väl beger sig i oktober är jag nog redo. Jag säger NOG. För det kan vara så att jag då är i sinnesfrid att acceptera min övergång till trettio.


Kan kanske vara så att jag blivit påverkad av den här boken vi har läst i skolan?



Så om man jublar så där när man fyller 40, kanske jag i alla fall ska försöka mig på en liten klackspark när jag väl når 30?

Helgen bjöd på lite omsorg av Kitty. Maken skruvade och jag rullade. Sen lärde Svärfar mig hur man kollar lufttrycket i däcken. Och så pillade jag bort småsten från Kittys vinterpjucks. Kändes nästan som jag petade tänderna på henne.

Funderar seriöst på att söka extrakneg på en tävlingsdepå, för vilket team vi var Maken och jag!





Avslutningsvis åkte jag själv och duschade Kitty och skrubbade henne så att hon nu glänser så fint, så fint. De kunde haft det värre, Maken och Kitty.

Vad är det för fel? Varför går det A.L.D.R.I.G. öppna yoghurtförpackningar?!

Bredvid kyldisken borde de sälja olika verktyg som krävs för att ta sig in i paketen. Och servetter till att torka svett och tårar. För så fort det lilla snäppet hörs och min hand flyger okontrollerat upp i luften - kommer det som ett brev på posten - jag förvandlas till en störttjurig femåring som går in i vardagsrummet och grinar medans Maken hämtar tången för att kunna förse frugan med mat.

Idag har jag skickat brev till Arla och bett dem tala om vad jag gör för fel. För något måste väl vara fel. Som den där gången då till och med Makens tålamod fick prövas. Då det inte funkade ens med tången. Utan bit för bit bröts av och tillslut fick han karva ett hål med tången för att få upp eländet. Då ska man vara bra sugen på yoghurt för att inte rusa ut på balkongen och likt en kulstöterska hiva skiten över räcket så långt det går.

Blir intressant att se vad Arla svarar. Det är nog fel på mig. Men hoppas då att de kan ge en instruktion hur man ska göra. En liten fortbildningskväll kanske? Med lite tilltugg. Små yoghurtshots. Men tänk om vi inte får upp korkarna? Då blir det ju pinsamt för arrangörerna.

Kanske en instruktionsvideo på youtube kunde vara ett alternativ?

Här är Makens och min instruktion i tillvägagångssätt för att få upp en Arla lättyoghurtförpackning!





Tacokryddpåsen har inget med inlägget att göra.

Tycker faktiskt att Apotekets magreklam är riktigt rolig. Tydlig och pedagogisk för vuxna.

Själv vågar jag inte göra testet för jag vet att jag har alla de där sura filurerna i min mage.


Överlevnadskittet stavas N-o-v-a-l-u-c-o-l.

Kitty och jag sa inte så mycket till varandra idag till och från jobbet. Vi funderade mest. Var och en på sitt håll.

Tänk vad livet är skört, sa jag till slut. Man tar varandra allt förgivet. Säger man "Vi ses ikväll" så förutsätter man ju att det blir så, eller hur? Man borde bli bättre på att ta hand om varandra och tala om hur mycket man tycker om och värdesätter varandra. Det är ju ingen som tänker på att det någon gång tar slut?

Nä, det är det ju ingen som vill tänka på, sa Kitty.

Men plötsligt gör det ju det, fortsatte jag. Och då står man där med alla "Tänk om..." och "Å, jag skulle ju ha sagt/gjort..."

Så dags att tänka på det då, fnös Kitty.

Mmm, sa jag och försvann bort i tankarna igen.

Tyvärr är inte den sista idioten född än, hörde jag Kitty muttra. Själv tänkte jag på gårdagen.

Då Makens vän omkom i en våldsam bilolycka.
En mötande bil gjorde en farlig omkörning där vännen tvingades ut i diket, tog sig upp igen, men kolliderade då med ett mötande fordon.
Makens vän var 31 år och hade hela livet framför sig.
Den bil som körde om och orsakade allt försvann från platsen.


Jag hoppas du får sömnlösa nätter och vrider dig så du får tarmvred. Jag hoppas ditt samvete äter upp dig inifrån tills du inte får i dig en gnutta mat och tynar bort. Jag hoppas du samlar den lilla skopan vett och förnuft du har och gör det ända rätta. Stå till svars med det hemska du orsakade! R.I.N.G. P.O.L.I.S.E.N. N.U. tel. 11414.

Helgen tillbringades i Skåne hos fina Lillebror och Sambon. De pysslade om oss och donade och fixade en helmysig och rolig helg tillsammans.



Efter god lördags frulle tog vi båten över sundet och äntrade dansk mark.





Utepremiär i fantastiskt vårväder!

När vi väl rett ut med den danska servitrisen om det var ost på Mimmis burgare och om jag ville ha vatten till vinet, så kom maten och var till allas belåtenhet.
Mimmi tyckte tydligen att min make såg lite mager ut, för hon försökte lobba över ett antal strips från hennes tallrik till hans.





Vi fortsatte kvällen i utländsk matanda. Tillbaka i fosterlandet käkade vi mongolisk barberquebuffé. Jättelänge sen jag åt det. Så det satt fint.
Syns det hur armhårslösa kockarna är? Letade efter bortsvedda hårstrån i maten, men näpp. Kusten var klar. Och maten god. Maken kämpade dock lite med pinnarna, men impade på sin fruga.



Tja i övrigt avhandlades det mesta. Mimmi och jag tävlade om det värsta upplevelsen med snoriga barn och deras kreativa lösningar som vi bevittnat. Min handlade om en sked i samband med grötätande. Hennes om att lapa hur handen. Mimmi vann. Jag gick och hulkade och kämpade mot att kräkas.

Vi lät oss också fascineras (?) av historier om fantastiska (?) kunskaper i att odörfylla lägenheten. Inga namn nämnda, men hörde vi en ansökan skrivas till Talang 2012?

Just det ja. O.M. Mimmi skulle starta en sekt ska jag inte gå med. Hon lovade nämligen att ha ihjäl alla medlemmar. Låter det lockande? Tror det blir rusning.


En rolig helg som gick fort som bara den. Tack så mycket fina ni!

Avslutningsvis bjuder Lillebror och Sambon på en gåta:
Vilka två ord illustrerar de på bilden? (Ledtråd: det handlar om stora saker och till brosans ord behövs vissa engelska kunskaper.)



Klura nu. Själv kryper jag ner i sängen nu för att palla nästa vecka. Lycka till!

Vilket meck!

Det blir bara en massa meck. Meckigt. Meck-påse. Meck-ditt. Meck-datt.

Dagens ord är.... meck! M.E.C.K.

Det dyker upp h.e.l.a. tiden. Meck hit, meck dit. När jag pratar. När jag tänker.
Meck, meck, meck.
När jag tänker på det så är det till och med VECKANS ord, för det har hängt med ett par dagar nu.

Har inte haft en susning om varifrån jag fått uttrycket, för det är inget jag har sagt tidigare.

M.E.N.

Alldeles nyss. Slog det mig.

Jag tror jag har kommit på vem som har planterat meck-buggen i mitt system. En trojansk häst som äter upp alla mina andra ord och förvandlar dem till... just det, MECK! Rätta mig om jag har fel, men vi träffades ju i veckan så det är inte helt omöjligt. Eller har jag fel?

Tack, du skyldiga, för det meckiga ordet meck!

Det känns som jag blivit moster.
Fast jag har ingen syster så det går ju inte.

Min vänninna har fått tillökning.

Kan man säga att jag blivit plastmamma?
Fast det är ju inte min tillökning.

Men jag har ju varit med i processen. Från början till slutet. Eller egentligen mer i början än i slutet. Hade tyvärr inte så mycket tid att bistå med handledning och glada tillrop i slutprocessen, men det är tur hon har ett annat nätverk som kunde ställa upp. Det är ju alltid lite speciellt första gången.

Men känner ändå en väldig tillhörighet till den lille parvlen eftersom vänninnan har lyssnat väldigt på mig och Maken och låtit sig påverkas av våra erfarenheter och tyckanden i och under processen. Hon har fått alla våra tidningar som hjälp i förberedandet och vi har bollat tankar och idéer.

På nära håll har vi följt hela proceduren och väntan inför ankomsten. Och nu äntligen är hon här!






Som vi har väntat!
1660 kilogram och 420 cm lång. Välskapt och gullig.

Hon kom igår och grämde mig över att det säkert skulle dröja innan jag fick träffa henne och dra en provrunda. Men idag ringde det på dörren och där stod två pinglor som tog mig och Maken på provtur. Nice!





Namnet är fortfarande lite oklart. Jag föreslår Carola.

Ni vet jag har skrivit om det ett par gånger nu. Till exempel här eller här. Min flytt alltså. Men för tillfället struntar jag i det. Jag stannar.

Gjorde en adress hos Wordpress.com, men kunde inte nyttja alla funktioner som jag ville, så jag tog bort den och bytte till Blogspot.com. Fast jag av nån anledning har fått för mig att jag inte gillar blogspot. Och så är det svårt att stava till. Bloggspot? Blogspott? .com? .se? Jag lär mig aldrig när jag ska skriva in andras blogspot-adresser. Men bestämde mig ändå för att ge den en chans.

Satt och filade på sidan och alla funktionerna hela helgen. Blev tillslut ganska nöjd. Då pratade jag med Teza: Jag vet hur man fixar wordpress.

Försökte regga tillbaka mig på wordpress, men det gick inte med samma adress som jag tänkt innan.

B.A.J.S.

Så medans jag velar om vilken värd jag ska regestrera mig hos, stannar jag här. Ni är ju ändå en trogen skara som tittar in här varje dag.

Tack och puss.

Lördagens boxningspass satte sina spår. Jag har ont. Ö.V.E.R.A.L.L.T.

Men medan jag ligger och försöker komma ur sängen funderar jag på de två rörelse aktiviteter som jag gillar bäst. Boxning och bugg.
Och hur man skulle kunna kombinera dem.

Tänk er själva. Vilken syn.

På Sandras, den lokala danskrogen. Alla med boxningshandskar.

Baksteg, framsteg, vänstersnurr, krok.
Baksteg, framsteg, framsteg, högersnurr, upercut, upercut, vänstersnurr, jab, cross.

Men nu när jag tänker efter så är det ju faktiskt redan uppfunnet.
Jag menar, en rak höger eller vänster brukar väl vara standard så fort allt för många männsikor har fått i sig lite för mycket?

Som kompensation för min kommande shoppingrunda började vi utflykten till Staden med ett besök till Makens favoritbutik Swedol. Där är han lika euforisk som ett barn på julafton. Han skulle lätt kunna ha nytta av varenda pryttel där inne.

Själv gick jag och lallade och roade mig bäst jag kunde för att fördriva tiden.
Roligast blev det vid skyltarna.

Igår var det första april och i vanliga fall brukar jag inte lägga så stor vikt vid det. Inte sen pappa fick mig att som 10/11-åring nånting, gå ner till farmor och be att få låna ögonmåttet för han skulle baka.

Men igår bestämde jag mig för att skoja med barnen på jobbet. Vet ni att de kommer från TV idag och ska filma alla barnen? Det ska vara en tävling där den som kan slicka sig på nästippen vinner ett jättestort påskägg fullt med godis.

De elva knoddarna som var där för dagen satt på sina stolar och kämpade och kämpade. En lyckades faktiskt nudda sin näsa utan att använda händerna ens en gång. Imponerande!
Fick lite dåligt samvete när jag skulle avslöja aprilskämtet, så lovade att bjuda dem på lite påskgodis när det väl var påsk. En flicka som kämpat extra hårt kom fram och sa till mig Att man ska ju lita på sin fröken ju? Ja jösses. Men kul var det ändå. De var så söta.

Sen kunde jag ju inte låta bli att hitta på ett ljug till. Det första hade ju gått så bra. Skrev det här. Och lyckades faktiskt med det också.



Hade lite dåligt samvete där med. Hon brydde sig ju verkligen om oss. Tillräckligt mycket för att engagera sig i att kommentera. Förlåt. Men det är ju tillåtet. På första april. I alla fall.

Maken fick ett brev i posten idag från Skattemyndigheten. Prisa Gud, nu kommer skatteåterbäringen, jublade vi som om vi vore hämtade ur Robin Hood-filmen. Men döm om vår förvåning när det istället var ett beslutsavslag i kuvertet. Skatteverket har beslutat att återkalla Makens nya efternamn. Eller nytt och nytt. Han har ju ändå haft det sen vi gifte oss. F.Ö.R. E.T.T. O.C.H. E.T.T.H.A.L.V.T. Å.R. S.E.N.! Drygt.

Tydligen är det någon blankett som vi glömt att skicka in, som skulle varit inne senast ett år efter att namnbytet trätt i kraft. En dokumentation på alla de nya värdehandlingar så som körkort, pass osv som behövts förnyas.

Ringde Skattekontoret men handläggaren hade gått för dagen. Åter måndag.

Faen. Blir en lång helg.