jag vill inte vara tretti

Har vaknat tre gånger idag.
Första gången när jag gick upp. Men då trodde jag bara att jag vaknade.
Andra gången ett par kilometer på väg till jobbet, då jag plötsligt får syn på termometern på instrumentpanelen. -13! Oh my.
Tredje gången till Ekots halvsexnyheter som berättade att det brinner på Hotell Swania i Trollhättan. Mordbrand. Det var ju där Maken och jag bodde för bara några veckor sen! Läskigt! Tur att alla verkar ha klarat sig.

God morgon! Hoppas att ni sovit gott!

Efter att Maken sett det här inslaget med Oscar Jöback igårmorse fick han plötsligt för sig att vi skulle till Staden och införskaffa en balansbräda. Blev ganska paff. Men sagt och gjort.

Så säg hej till vår nyaste medlem i familjen Träningsredskapviägermensällananvänder!
Jag ger den en vecka.

Nu du Magda, är du vuxen!

Har den äran på 25-årsdagen!

Skulle tillgäna dig den här låten, men bloggen bråkar så du får följa länken istället.

Hurra, hurra, hurra!




Vill ni hellre se videon istället för sing-a-long-versionen, klicka här.

I duschen kom jag plötsligt att tänka på Ulf Ekman. Absolut inget erotiskt om nu någon skulle få för sig att tro det. Nä, jag har faktiskt träffat Ulf en gång. Eller träffat och träffat. Vi befann oss på samma ställe en gång och det var detta jag märkligt nog började tänka på där jag stod i duschen.

När jag bodde i Oslo en period hängde jag mycket ihop med en massa trevliga och festliga filadelfiafolk. För en annan som förr bara upplevt Svenska kyrkan, var filla, eller pingstkyrkan, i sig en ganska stor skillnad. Kanske var jag där för att testa mig själv? Eller var det bara för att det var dit mina vänner gick?
Hur som helst så blev jag medbjuden på ett möte med Ulf Ekman. En man som jag tidigare bara förknippat med Carola. Mina pingsvänner var alla mycket upprymda över att åka på mötet, själv var jag lite mer fundersam. För det första skulle vi åka buss, en bra bit bort från stan, till nån annan stad där mötet skulle hållas (vilket skulle betyda att jag inte kunde ge mig därifrån hur som helst om jag inte tyckte om det) och för det andra var jag inte säker på att jag ville veta så mycket mer om Ulf än vad jag redan visste. Kände mig trygg i mina fördomar helt enkelt. Det var ju det jag byggde min vetskap om Uffe på.

Men. Jag var för nyfiken i alla fall. Den här Ulf alltså. Hade ju hört så mycket om honom. Så jag följde med.

Massor med folk. Och så drog allt igång. Var rätt nöjd en period i början. Men sen blev det inget bra. Kände mig trängd och omringad. En speedad man stod på scenen och hoppade och uppmanade till att ge kollekt. Och hade man inte cash, så gick det bra med VISA och hade man inte det kunde man betala med inbetalningskort osv. Det fanns lösningar på allt. Jag la ett par kronor, sen gick jag ut och grät. Inte för att jag var snål, men för att stämningen faktiskt skrämde mig. Hörde sen genom högtalarsystemet som fanns runt hela anläggningen hur Ekman kom in på scenen. Det enda jag minns efter det är känslan som förmedlades genom högtalaren att han bara stod och gapade på scenen för att få igång folket. Har för mig att jag gick in för att se vad det var som lät. Men sen gick jag ut igen och väntade på att bussen skulle gå hem.

Nä, Ulf och jag klickade inte. Filla gick an, men gränsen gick tydligen vid Ulf. Det lärde jag mig den kvällen.

Detta tänkte jag på där jag stod i duschen. Ulf och jag har inte hörts av sen den där gången. Ett one night stand så att säga. Fast jag satt och han stod. Men i helt olika rum.


Imorgon ska jag berätta om en annan läskig man. En typ som smyger på oss på jobbet. Till och med på dass. Titta in imorron!

Medan jag väntar på att datorn på jobbet ska ladda råkar jag läsa en lapp som ligger framme. Det dröjer inte många meningar in i texten förrän handen letar sig upp bakom örat och börjar klia. Handen flyttas vidare upp mitt på hjässan, för där kliar det nu rejält. Ändå kan jag inte sluta läsa. När jag tillsist läser de sista raderna sitter jag med båda händerna och river i hårbotten.

Jag vet att det bara är inbillning. Men det kommer som ett brev på posten bara någon andas om det. Det kliar och kryper.

Lappen som jag läst har skolsyster som avsändare och nästa helg (28-30/1) är det avlusningsdagar.


Kli.kli.kli.kli.kli.kli.kli.
Förhoppningsvis har det gått över tills det ringer in.

Det är bitvis mycket underhållande att ha en katt. Allt är så mycket roligare när det är på någon annans bekostnad man skrattar och Kisse är ett tacksamt objekt.

Till exempel så är han jämt trött. Man kan ju fråga sig hur ansträngande det kan vara att vara en innekatt som lever i en skyddad värld och alltid har tillgång till mat och vatten? Det mest energikrävande som han tar sig för under en dag måste ju ändå vara att göra nummer 2. I övrigt sover han till 90%. Men ändå gäspar han. K.O.N.S.T.A.N.T.

Men då. När han är som minst beredd, stoppar man in fingret i munnen på Kisse. Givetvis utan att nudda honom. Och då. När han stänger munnen. Då blir han så överraskad. Och den minen är obetalbar!

Sen får jag lite dåligt samvete och gosar med honom en stund. Tills han måste gäspa igen.

Provade detta förövrigt även på min vän Teza en gång. Det var faktiskt lika roligt. Hennes min var också obetalbar. Är nog visserligen skyldig henne lite förlåt-mig-gos, för jag skrattade så dant att det helt glömdes bort.

Bättre sent än aldrig, eller hur?
Ett par år eller flera spelar väl ingen roll. Nu har du kämpat på bra med det som var kvar och dessutom fått kämpa lite mot sura tanter på högskoleexpeditioner, men du rodde det i land.

Så här kommer dagens Grattis nummer två.


G R A T T I S Caroline!

Nu är du färdig förskolärare med lite extra tillbehör!!
Låter nästan som en pizza. Ta upp med din lokala pizzaleverantör om han inte kan uppkalla en pizza efter dig. Gör du det lovar jag att beställa en "Caroline med extra allt".

Lycka till på nya jobbet på måndag.

Tittar på Let's Dance och kan inte annat än att älska Tina Turner! Hon är ju klockren när hon öppnar käften! Känner mig mer kvinnlig nu. Mer kvinnlig på toa. Sitter ner och kissar nu. Eller hur hon nu uttryckte sig. Fantastiskt. Och till det, Björn Ranelid som jag bara har kräkts över innan, men han är rätt skön ändå. Denise och Pascalidou kan kvitta men de andra har faktiskt överraskat.

Innan Maken drog på nattjobb rev vi av en quickstep i vardagsrummet. Maken svängde samtidigt med huvudet i Stevie Wonder stil och då kom vi på den ultimata tvisten till Let's Dance 2012 - en blind deltagare. Maken ansåg dessutom att den blinde helst också skulle vara döv.

Vi begrundade detta en stund innan jag hämtade dammsugaren. Maken hade ju de leriga slash grusfyllda arbetsbyxorna på under quickstepen. Sen fick han en puss och jag återgick till Tina och Björn och de andra.

Jag har alltid med mig min stegräknare. Modellen jag har nu är en Pedometer från Silva som har en liten pendel i sig, vilket gör att den inte behöver sitta fast i byxlinningen för att räkna stegen, utan kan lika gärna ligga i fickan eller hänga runt halsen. Är supernöjd med min modell. Minst 10000 steg om dagen säger de visa och det håller jag. Varje dag. Blir del färre steg ena dagen blir det fler nästa. Enkel matematik.
Eller så finns det ytterligare ett sätt att hålla sina tiotusenstegsambitioner.

Skaffa.dig.en.kumpan.


Ju fler steg räknare visar ju smalare känner jag mig. Enkel matematik som sagt.

Hur många blondiner behövs det för att skruva i en glödlampa?
17.
En som håller lampan och 16 som skruvar.

Hört den förut?




Hört den här då?

Hur många polisbilar behövs det för att byta ett däck?
2.


Ja okej. Den var kanske inte så rolig. Men sann. Idag när jag åkte hem från jobbet (ja, jag vet jag är inte så trovärdig med saker jag ser eller inte ser när jag åker hem om ni minns det här) men i alla fall så blinkade det som fasen längre fram på vägen. Jag och min samåkare hann se för oss en massa hemska scenarion innan vi insåg att två snutbilar hade stannat längs med vägkanten på en mycket efterjobbtraffikerad E22a för att hjälpa en tjej (inget kvinnor kan, här inte) byta däck! Och så valde de att inte slå på varningsblinkersen som vi vanliga undersåtar, utan full guffe på med västa blåljusen som skrek nåt i stil med Vi har prejat ner en knarkare! Stackars.värnlösa.flickkrake.på.minst.trettio.år. Om ett par månader hoppas jag att det är du som tar tillfället i akt och byter till sommardäck själv utan att ringa 112.

Hur kan det behövas så mycket kärnkraft att staten godkänner att 10 (T.I.O.!) nya reaktorer får byggas där de nyuvarande finns. S.K.R.Ä.M.M.A.N.D.E. När vi åkte från Norge höll vi tusan på att blåsa bort för alla vindkraftverk som vi passerade.

Såg på TV häromdagen där de pratade om att det var så mycket problem med kärnkraftverken och minns jag rätt så räknade de ut att det kostade 4000 kr mer per år för varje konsument. De fick någon att vara med i TV som sa "Jag blir upprörd. Det blir jag! Jag känner mig lurad!"

Hade de frågat mig hade jag sagt "Jag betalar gärna 4000kr per år om det får oss att använda mindre kärnkraft."

Fyra.tusen.per.år.

Trehundratrettiotre kronor och trettifyra öre per månad.

Köp en HM-tröja mindre per månad, eller ta matlåda med dig 5 gånger extra i månaden istället för att äta lunch ute och låt jorden och våra efterlevande må lite bättre.

Årets sista fest. Maken och jag var på plats i Oslo hos Hanne och Eilef. Oslonyår för andra gången. Maken såg fram emot att vara frisk den här gången.

Det blev en toppenkväll. Fast vi var lite nervösa först.

När vi kom till restaurangen var det först lite mingel och så hälsade dets välkomna där det meddelades att de hade gjort en bordsplacering som gick ut på att mixa folk och att alla skulle lära känna varandra. Alla skulle dessutom förbereda sig på hur man skulle presentera sig själv med en mening. Tittade på maken. Han.var.likblek. Var rätt nervös själv. Men det visade sig att det var ett stort sällskap som hade bokat större delen av restaurangen och sen var det vi fyra komma fem och två par till som hade bord i en annan ände av lokalen. Vi hade säkert överlevt det andra med. Om inte annat så hade det varit en nyårsupplevelse att se tillbaka till.


Så här fina var Maken och jag.

Note to Maken: Införskaffa vinterfinskor nästa år så du slipper bryta halvt ihjäl dig med släta sulor.


Lyckat på Myrens kjøkken.


Lilleman vaknade och var s.u.p.e.r.p.i.g.g. Lyckades få självaste ägaren på fall!




Tack Hanne och Eilef för trevliga dagar och bra bokning!

Två dagar senare slog det oss. Vi hade haft fullt upp och så roligt att vi helt glömt bort vår årsdag. 8 år. Å.T.T.A. Det ni :)

Fick ett fantastiskt bantningstips från Biggest Loser Australia ikväll. Underbart! Skulle vara extremt effektivt på mig. Ska kolla upp närmsta tryckeri. Vore nåt att ha på sig nästa gång på Harrys.



Tillsammans med Agda, 82 och Berta, 94 tittade jag sen på Året med Kungafamiljen. R.O.Y.A.L.I.S.T. - javisst. Satt med tårar i ögonen igen när de visade bilder från bröllopet och festerna innan. Har sagt det förr, men det tåls att upprepas. Jag vill också ha en liten Adolf Fredriks-unge hemma som sjunger vackra sånger för mig och Maken.