jag vill inte vara tretti

Skulle ju som sagt annonserat min flytt idag. Men vem kan tänka på sånt när man ramlar över sån här information?!

Av de nordiska länderna kommer Sverige på andra plats. Grattis, eller vad man säger? Och enligt den här kartan är det tydligen bevisat att storleken inte har betydelse. I alla fall inte vad gäller kvantiteten tydligen, om man tittar på Kina och Indien.

Jaha ni singlar. Vågar ni påstå att ni inte kommer att bry er om kartan nästa gång ni ska boka semester? Ungern eller Sudan kanske?

Jag håller på att flytta.
Fast jag struntar i att packa.

Jag bara flyttar.

Men det krånglar. Och jag blir ilsk. Och alldeles het och upprörd.
Tar av mig koftan och knappar vidare lite. Men det funkar inte ändå.

Imorgon får ni adressen till nya lyan.

Tänka sig.
Idag satt jag och tänkte att åh om jag bara vore lite äldre.

V.A.?!
Moi? En önskan om att vara äldre??

Har suttit i två möten på jobbet idag. Först med mina äldre kollegor. De har så mycket kunskap och är så trygga. Kände mig verkligen som den rookien jag är. Även om jag också gjorde bra ifrån mig.

I det andra mötet satt vi med några föräldrar. Jag var tvungen att tydligt förmedla våra orostankar och funderingar kring deras barn. De uttryckte en massa kritik till skolan och ställde sig mycket tveksamma till det vi framförde. Önskade så att jag hade mer erfarenheter med mig. Att jag var lite äldre och lite klokare.

Men trots allt avslutades mötet med att föräldrarna talade om vilket förtroende deras pojk har för mig och hur nöjda de är med mig och önskade att jag skulle fortsätta med deras sons klass till hösten. Kändes mycket bra. Trots att jag bara är tjugonio år.

Tittade på underbara Trinny och Susannah igår på TV4+, som är i Sverige för att styla om icke-fashionistas och mode-handikappade Svenskar.

Jag hade gärna låtit mig göras om. Mer än gärna. Från topp. Till tå. Total make over. Någon som ger mig en spark i rumpan och sen ett kreditkort. Någon som talar om för mig att "Aaaah, Barbamamma-form, du måste ha just sådana här kläder!" eller "Med såndana himmelska bröst borde du givetvis ha just den här typen av BH."

Det spelar ingen roll om det är Trinny och Susannah, Tim Gunn eller Fab 5-gänget som förvandlar mig. Eller någon annan insatt person med öga för det där.

Oktober. Den nionde. Min trettioårsdag.
I'm just sayin'.

 
Maken och jag tillbringade hela helgen hos päronen i Hålan där de bor. Det var en sån där härlig helg där vi blev ompysslade och omhändertagna. Men vi passade faktiskt på att vara lite till hjälp också, och bar lite tyngre grejer som päronen inte rått på. Tur att Maken är sån karlakarl som reder ut muskulära situationer, till svärföräldrarnas förtjusning.

För övrigt stal Vovven som vanligt showen och mitt hjärta där han for fram som en kanonkula ena sekunden för att i nästa slänga sig utmattad ner och vila en stund och så komma på att det var matdags. Eller i alla fall kan man ju alltid hoppas att det är dags för mat.

   
 


Vi avslutade kvällarna med att maniskt stirra på min sövande lavalampa som mamma rotat fram ur någon garderob.

Oups. Vi glömde. Fast när man läser blogginlägg som det här inser man att en timme hit eller dit kanske inte gör nån skillnad, eller?

Det kom ett reklamblad med posten igår.

Förutom att min begränsade allmänbildning tvingade mig att googla ordet axill, diskuterade Maken och jag hur hysteriskt roligt det skulle vara att utrusta oss med dold kamera och gå dit och säga:


Maken: Jag skulle vilja boka tid för vaxning av bikinilinjen och av halva benen. Jag vill ha från knäna och uppåt.

Jag: Och jag är här för min tid för vaxning av rygg och bröst, fast det räcker med det högra. Får man rabatt då?

Känns som en färdig programidé. Eller vad säger du Pelle Porseryd?

Idag hade jag behövt hjälp av den här firman som jag sprang på i Stockholm en gång.
Undrar vad de har för tillvägagångssätt? Akupunktur? Lustgas? Morfin?
 

På Konsum idag med Maken såg jag en tant vid naturgodiset. Hon såg lurig ut och började sen gräva i en av yoghurtlådorna. Tänkte att hon skulle ta sig en smakbit, men tanten grävde vidare tills hon hade hela näven full. Då stoppade hon allt i fickan och gick iväg.

Vid det laget hade Maken redan betalat vårt och vi skulle gå. Jag sa inget förrän vi gick ur butiken. Borde jag sagt till personalen?

Funderade på hur jag hade reagerat om det varit en invandrare som gjort samma sak. Hade säkert inte sagt nåt då heller.

Hur skulle du gjort?

Familjen Knas fick idag tidigt för sig att komma förbi på fika. Maken och jag lät oss övertygas när de lovade att fixa fikat.
Hoppas kaffet och saften smakade bra? Vi ansträngde oss verkligen med vårt bidrag.




Efter två kalorilösa kladdmuffins kände vi att vårvädret lockade. Så vi gick till hamnlekplatsen och snurrade bort alla nyintagna kalorier. Mest ansträngande var det för oss som satt i gungan. Vi brände nog mest tror jag. Man var ju tvungen att hålla i sig O.C.H. kämpa mot att kräkas av alla killimagensnurr.
Dessutom kunde man tro att det var ett krav att ha hängig mössa för att få åka med. Så var det inte. Det fick bara inte plats nån mer. Oavsett vad man hade på (eller i) huvudet. :)

Tack för en mysig mittpådagenstund!

Vi hade en himla trevlig lördageftermiddag tillsammans med Ylva och David som tittade förbi en stund.

Tada! Lätt som en plätt fixade David Makens Rubiks kub.


Sen fick David använda hela sitt pedagogiska väsen och vända ut och in på sig själv för att försöka förklara för Maken och mig som satt som fågelholkar.







Nu är det länge sen som Ylva och David gick och Maken sitter knäckt i soffan och stirrar på kuben. Sen vrider han ett par varv. Suckar. Och tar sen en liten paus. En stund senare upprepas proceduren.

Med finbesök från Staden firade vi fredag med pizza, rödtjut och film.




Lördag och Maken spelade i företagscupen i Hålans sporthall.


Publiken tittade på matchen.

Spelarna tittade på bollen.

Barnen tittade på kiosken.

Och vi tittade på karlarna.

(Jag mer som ett moraliskt stöd i spanandet, jag var ju där för Makens skull.)

Vi är så miljövänliga på jobbet. Efter att den här uppmaningen kom upp på personaltoaletten så har pappersförbrukningen i stort sett upphört.

Samåkte med kollegan idag.
Släppte av henne vid den andra skolan och fick sen köra vidare med hennes bil.

Precis som vanligt blev jag lika förvånad när ett konstigt ljud hördes när jag skulle lägga i sexans växel.
Sen kom jag på att det inte var Kitty.
Fick nöja mig med fem växlar helt enkelt.

• pojken, vars mor inte tycker om mig, rusade fram till mig, mitt framför hennes ögon, och gav mig en bamsekram det första han gjorde imorse.

• min mindre uppskattade kollega meddelade att hon nog inte skulle ha samma tjänst till hösten. Hurra! tänkte jag, det låter ju lovande.

• barnen på jobbet var ovanligt duktiga vid ovanligt många tillfällen. Fröken likes!

• det var sånt underbart väder. Tog på mig sneakers. Det var för kallt, men det var ändå härligt.

• Kisse blev så glad när jag kom hem. Då känner man sig efterlängtad och uppskattad.

• min fina Make utan krusiduller och påpekanden fixar och sköter hemmet tillsammans med mig.

• Maken informerade att vi visst hade potatis hemma, så vi kunde laga det jag varit så sugen på i flera dagar: raggmunk! Åh.så.gott!


Vad har gjort er glada idag?

Den här godingen stal hela showen igår.

Så skön. Och så pricksäker.

Tittar till min stora förvåning på Vinterstudion och ser när Emil Jönsson leder hela racet han kör i. Kommentatorerna frågar sig var Modin, den andre svensken, tog vägen, men att han inte orkade hänga med?

Kommentatorerna jublar över att Emil Jönsson vinner.

Det var visst en incident med Modin, säger kommentatorerna sen. Det var något som hände, vi ska se om vi kan få fram bilder på det, men det viktiga är att Jönsson vann!


Visste redan att Fru Fröken har fel som säger till kottarna på skolan: Det viktiga är inte att vinna, det viktiga är att alla har roligt. Men det viktiga är inte ens att alla är välbehållna och mår bra när de kommer i mål, eller när de har fått bryta löpet, utan det viktiga är att vi vann!
Ska ta det med föräldrarna på jobbet som tränar P9-laget, om det är den filosofin som gäller nu för tiden?

Bra.där.


Emil hade roligt och mådde bra när han gick i mål, fast det viktiga var att han vann!
(Bild från GP.se)

http://svt.se/2.21247/1.2356766/dubbla_segrar_for_emil_jonsson

http://svt.se/2.146450/1.2225414/live

Jaha. Vad tror ni?


(bild från msn.se)

Jag tror på en manlig topp-tre, med Danny, Eric och SwingFly. Sanna kan visserligen vara farlig om de övremedelåldersparen orkar rösta. Själv får jag utslag och klåda över hela kroppen så fort människan visar sig.
Det ska visst användas sig av utländska jurygrupper även i år (eller det kanske bara var en grupp förra året?). Där har ju Linda Bengtzing en rejäl chans. Jag menar, klär man sig som en glädjeflicka från öststaterna med gula Pretty Woman-lackstövlar borde det ju avsevärt öka ens odds, eller hur i hela fridens namn resonerade stylisten?

Fast Nicke Borgs låt är ju också lite festlig. Eller festlig? Den är skön. The Playtones (eller The Swingclubs som jag råkade kalla dem en gång) är ju dansanta, men det är inte rätt? Brolle och The Monkier har jag inte ens hört och Sara Vargas låt minns jag inte.

Så egentligen. Jag.borde.inte.bry.mig.

Same shit - different names.


Men jag vet att jag kommer att sitta och bua och hurra, klaga över hur svenska folket resonerar och vara mycket upprörd. Men.jag.kan.inte.låta.bli.

Måste ju hänga med i snacket på måndag.


Annat var det på Carolas tid.

Inga nakenchocker, inga krusiduller och alla hade dirigent och liveband.
Så kom igen Danny och Eric. Jag vill höra era låtar med stråkar och blås och en viftandes Anders Berglund innan jag väljer vem jag lägger min röst på ikväll. Ni vet var ni hittar mig. Kom.igen.nu.



http://www.expressen.se/noje/melodifestivalen2011/1.2362480/har-nar-schlagern-nya-hojder

http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/melodifestivalen2011/article8701463.ab

http://kandisnytt.msn.se/index.cfm?objectid=111332

Läser om den fruktansvärda katastrofen i Japan. Det är så hemskt. Så stort. Så fruktansvärt.

Och här sitter jag i säkert förvar på andra sidan jorden. Det värsta som händer här är att inte tidningsbudet levererar morgontidningen. Eller att man är ensam hemma och toapappret är slut.

Tre svenska experter ska tillsammans med EU och FN till Japan för att hjälpa till.
Själv sitter jag ganska tafatt och tittar på bilderna från katastrofen och funderar på om det finns nåt gemeneman kan göra för att hjälpa till?


Jag får väl börja i det lilla helt enkelt.






http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8701076.ab

http://www.expressen.se/nyheter/1.2362761/svenska-experter-kan-skickas-till-japan

http://www.expressen.se/nyheter/1.2362981/explosion-pa-karnkraftverket-i-japan

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8701551.ab

Mådde som sagt lite tjockt igår efter semlan som ni kanske minns. Tog ett par timmar, sen kom hela eländet tillbaka ut.

En gång till i natt och så igen i morse. Festligt värre.

Hej magsjuka.


Hoppas ni mår bra!

Hej ni gräddmustaschprydda godingar!

Hur många semlor har ni ätit?

Ungarna fick små varianter i skolan idag, med marsansås istället för mandelmassa, men jag sparade mig och har nyss klämt i mig en stor, rejäl gammaldags semla. M.U.M.S.

Nu mår jag visserligen lite tjockt, men gott var det. Tittar lite på Werner och Werner som gör semlor.

http://www.youtube.com/watch?v=7VKQOQ9SaOw&sns=em

Fast jag drack mjölk till min. I glas. Inte på semlan. FY.

Bästaste Louisen fyller år idag!
Eftersom vi är födda samma år fyller alltså min underbara brutta 28 år! Eller hur det nu var... ;-)

Grattis grattis grattis fina du! Ha en toppen dag!


Louise har outfiten till festen är fixad! Det är detaljerna som gör det!

- Jo jag har tänkt på en sak, sa jag till Kitty en dag på väg hem från jobbet. Är det inte väldigit opassande att det är en bild av en drink på drickahållaren?

- Men e du helt slut? frågade Kitty. Det är ju ett läskglas med sugrör i ju!

- Fine, sa jag. Jag köper att du e med på Don't drink and drive-tåget, nåt annat hade ju varit katastrof. Men vem  -v.e.m.- skulle ställa ett glas med dricka så där i bilen? Det skulle ju skvimpa över i minsta kurva eller fartförändring? Det är nästan så att det är troligare att det är meningen att man ska ha lite barhäng och happy hour?

Kitty och jag avslutade våra meningsskiljaktigheter för stunden, där Kitty fick sista ordet.

- Du behöver inte vara så där jobbigt trångsynt. Bara för att det är en bild på ett glas med sugrör, behöver det ju inte vara just ett glas med sugrör.

Jag tog Kitty på orden och började experimentera. Och tänk vad rätt hon hade. Möjligheterna är minsann fler än begränsningarna.

Fina Kitty. Du är så klok.

Tack för att ni tittar in här.
Har inte haft så mycket att bjuda på i det sista, men ni kikar in så troget så.

Måste först leta efter ett recept till fredagsfikat imorron. Men sen ska jag berätta för er om vad Kitty och jag har pratat om i det sista.

Puss och gull.

Det töade idag.
Det finns hopp om livet.
Underbart.
Välkommen vår!

Jag har erkänt en gång tidigare. Men idag morse blev jag varse ytterligare några av mina konstigheter. De visar sig alltid när jag är extra stressad. Som i morse. När jag sju minuter försenad satte nyckeln i låset kommer tankarna. Drog jag ur plattången? Jo. Stängde jag av spisen? Nä, jag har inte använt den. Eller...? Nä. Eller? Och vattenkokaren? Drog jag ur den?

Åtta minuter försenad. Öppnar dörren. Rusar in. Kollar spisen. Vattenkokaren. Och plattången. Bara för att.
Nio minuter försenad kan jag äntligen stänga och låsa. Allt avstängt och utdraget. Redan innan jag kollade. Som vanligt.
 

Det värsta är att jag har ärvt några av de här tvångstankarna. Av Maken. Hade aldrig tidigare haft problem med vattenkokaren innan jag mötte honom. Men nu är jag jättenojig om sladden är utdragen eller inte.
Och varje kväll går vi båda och känner på ytterdörren innan vi går och lägger oss. Först Maken. Sen jag. Eller tvärtom.

Igår kom jag på mig att jag har utökat min kvällsrutin med ytterligare en av Makens konstigheter. I samma veva som han kollar ytterdörren, känner han också så att kylskåpsdörren är stängd. Och det gjorde jag alltså igår. Fast jag visste att Maken säkerligen redan hade kollat, så kände jag sånt behov av att trycka på kylskåpsdörren, så jag var tvungen att göra det.

Ibland har jag lagt mig utan att känna på ytterdörren. Frågar då Maken om han har gjort det, för då kanske jag kan sluta tänka på att dörren -kanske- är olåst. Jag tror det, svarar alltid Maken då. Sen ligger vi båda och grubblar över detta ett par minuter tills en av oss går upp och kollar igen. Och tar då rundan förbi kylskåpet också. Bara för säkerhets skull.


I helgen som var åt jag godishalsband. Ni vet. Allt måste ju gå till i en viss ordning. 
(Länkar samma inlägg som jag nyss nämnde. Om ni glömt och inte orkar scrolla upp.)

Dags att hugga in. Det är den lätta biten.


Nu börjar pusslet. Vilken ring kan ätas upp utan att två lika ringar hamnar bredvid varandra? I det här läget är det ju en enkel match ser ni ju. Men sen. Ju fler ringar som försvinner. Oj oj oj. Här krävs det högskolepoäng skulle jag vilja påstå. Eller inte. Men ni fattar.