Sushi - check!
En gång råkade jag skryta om att jag gjort egen sushi. Våra vänner Erica och Anders ville ha bevis och vi bestämde att det skulle de få. Men av någon anledning sprang tiden iväg och när det här dök upp på FB fick jag känslan att de trodde att jag maskade.
Men jag var ju inte sämre än att jag skulle stå för mitt ord att leverera hemmagjord sushi, så vi satte ett datum.
Men. Då blev jag sjuk och sushibeviset fick senareläggas.
Så igår. Äntligen. Jag vände ut och in på mig själv för att våra gäster skulle bli imponerade. För det är ju så med sushi. Love it or hate it.
Men Anders och Erica hade lovat att de skulle tycka om det. De bedyrade att jag inte skulle oroa mig. Vi har aldrig ätit det (eller jo, kanske för tjugo år sen) men det är klart vi gillar det!
Och uppenbarligen gick det hem!
Fast efteråt erkände Anders att han hade haft en liten oro över att gå hem hungrig.
När vi ätit oss mätta (enligt Maken är det ganska uppenbart varför asiater ofta är små och slanka, med tanke på pinnarna) föreslog värdinnan att vi skulle fortsätta in i sovrummet.
När jag övertygat sällskapet om att jag v.e.r.k.l.i.g.e.n. menade vardagsrummet, vågade sällskapet följa med och tillsammans med Ericas och Anders två kottar (som sushiskeptiska hållt till i vardagsrummet under kvällen) hejade vi Eric Saade till en tredje plats.
Storkotten lyckades tillsist charma Kisse som för övrigt hållit sig på sin vakt större delen av kvällen. Lillkotten höll ut nästan hela ESC, men slocknade till sist i min säng.
Du får rulla över i mitten nu, för iDA och Maken vill gå och lägga sig! ropade pappan till sonen när det var dags att gå hem. Anders bedyrade att det räckte med leverpastejmacka och oboy till frukost för lillkotten, men han valde att hänga med päronen istället. Och tur var väl det. Vi hade ju ingen leverpastej hemma.
Men jag var ju inte sämre än att jag skulle stå för mitt ord att leverera hemmagjord sushi, så vi satte ett datum.
Men. Då blev jag sjuk och sushibeviset fick senareläggas.
Så igår. Äntligen. Jag vände ut och in på mig själv för att våra gäster skulle bli imponerade. För det är ju så med sushi. Love it or hate it.
Men Anders och Erica hade lovat att de skulle tycka om det. De bedyrade att jag inte skulle oroa mig. Vi har aldrig ätit det (eller jo, kanske för tjugo år sen) men det är klart vi gillar det!
Och uppenbarligen gick det hem!
Fast efteråt erkände Anders att han hade haft en liten oro över att gå hem hungrig.
När vi ätit oss mätta (enligt Maken är det ganska uppenbart varför asiater ofta är små och slanka, med tanke på pinnarna) föreslog värdinnan att vi skulle fortsätta in i sovrummet.
När jag övertygat sällskapet om att jag v.e.r.k.l.i.g.e.n. menade vardagsrummet, vågade sällskapet följa med och tillsammans med Ericas och Anders två kottar (som sushiskeptiska hållt till i vardagsrummet under kvällen) hejade vi Eric Saade till en tredje plats.
Storkotten lyckades tillsist charma Kisse som för övrigt hållit sig på sin vakt större delen av kvällen. Lillkotten höll ut nästan hela ESC, men slocknade till sist i min säng.
Du får rulla över i mitten nu, för iDA och Maken vill gå och lägga sig! ropade pappan till sonen när det var dags att gå hem. Anders bedyrade att det räckte med leverpastejmacka och oboy till frukost för lillkotten, men han valde att hänga med päronen istället. Och tur var väl det. Vi hade ju ingen leverpastej hemma.
Kommentarer
Postat av: b
Är det krångligt att göra sushi?
Trackback
