jag vill inte vara tretti

Suck, jag har bara väntat på det, stönade Kitty. Titta bara hur jag ser ut!

Kitty stönade och jag såg hur några droppar spolarvätska letade sig fram. Så ja, sa jag. Nu tar vi det lilla lugna.

Kitty tog ny sats, Jag visste det! Jag visste det. Och som den där kvinnan ropade på sitt barn! Öppna.inte.dörren. Så skrek hon. Och vad gjorde ungen? Åååååh fina, fina jag. Nu är det kört. Det blir skroten nästa.

Du är sån dramadrottning, suckade jag.

Pah, fnyste Kitty, jag hörde ju hur mamman högt och tydligt ropade till den där kotten: Iiiiiinte d.e.n. bilen!! Lyssnar inte barn på sina mammor längre? Jag visste att det skulle bli min död att parkera på den där parkeringen! På andra jobbet i den andra minihålan hände det här aldrig. Aldrig. Där var jag trygg. Jag saknar det stället. Åååååh.

Spolarvätskan sipprade nu ordentligt och rann i strida strömmar ner över motorhuven.

Men nu glömmer du en sak va, sa jag. Det där lilla, lilla strecket gick ju bort.

Ååååh. Men som du gnuggade sen, surade Kitty.

Och den där lilla bucklan som blev, den ser bara jag.

Men J.A.G. vet att den är där. J.a.g. är skadad. J.a.g. blir mig aldrig lik igen!!

Ge dig nu lipsill, sa jag. Maken kunde inte ens se bucklan och färgen från den andra bilen är ju helt borta! Vill du ha ett plåster och en puss på bulan? Det brukar funka för gnällspikar.

Nu är du så där hysteriskt rolig igen, fnös Kitty.

Ja, ja, sa jag. Vi bestämmer väl parkeringsplats tillsammans hädanefter. Dessutom kanske jag kan åka buss ibland.

Bara till jobbet då va, sa Kitty oroligt och jag såg hur spolarvätskan börjat att avstanna.

Jadå. Det är klart, sa jag. Oroa dig inte för det. I övrigt är det du och jag. 

Jag har huvudvärk. De lux. Återkommer när det inte känns som skallen ska sprängas.
Då ska jag berätta om vad Kitty har klagat över de sista dagarna.

(Bild lånad härifrån)

Aldrig, sa Kitty, a.l.d.r.i.g.!
Jag skulle på allvar inte förlåta dig om du utsatte mig för en sån förnedring.

Tur för dig att du är en kombi, sa jag. Du har ju inte så mycket att fästa i, så du behöver inte oroa dig. Men om du önskar kan jag undersöka saken lite närmre.

Haha, sa Kitty med drypande ironi, väldigt lustigt. Det låter du bli. Med min motorstyrka ska jag dra tunga laster, t.ex. en r.i.k.t.i.g. husvagn.

Vill DU bli husvagnsdragare?! utbrast jag. Det var det värsta. Trodde du var för fin för sånt där. Och dessutom måste man väl hålla sig till 80 om man är en husvagnsknegare. Kan vi inte skita i den här diskussionen nu och använda din styrka till att bränna iväg hem åt lite snabbare istället.

Bra idé, sa Kitty. Och glöm det där med husvagnen förresten, det menade jag inte. Men det andra står jag för. Kom ihåg det. 

 

Helgen som gick tillbringades med mor, far, lillebror och mormor. Och Vovve förstås.

Trots världens regnväder på fredagkvällen fick vi upp massa goda kräftor. Eller tja, de ser ju inte så goda ut före kokning. Pappa badade dem rena och fina innan avrättning.



Lördagen bjöd på superhärligt väder och Vovve och jag tog oss en tur i skogen och hittade många kantareller.



Jättemånga kantareller.



Sen fick Vovve vila sig och jag tog med Lillebror till nästa skog. När vi äntligen hittade de gula guldklimparna var de stora nog att förlåtas.



Just det, hittade en flaskpost också. Men när jag äntligen fått ur brevet blev jag besviken eftersom det bara stod ett felstavat DUMMING (eller i alla fall så jag tolkade DUMMININ). Synd när man äntligen hittar en flaskpost!



Men kom snabbt över besvikelsen genom att hugga in på de röda läckerheterna.

Fantastisk helg, alltså.

Klarade mig en vecka.

Men idag var det dags.

Kunde inte komma undan längre.

Det fanns ingen som kunde rädda mig ur situationen, eller något sätt för mig att låtsas vara ovetande.

Ungen tittade mig djupt i ögonen mitt under mellanmålet och meddelade "jag bajsar". "Vill du gå på toaletten?" försökte jag. "Nä." "Nähä" suckade jag, "säg till när du är klar då".

Det gnälls över hur dåligt betalt lärare har. Lärare i skolan har mer planeringsansvar och mer pappersarbete i och med IUP:er, åtgärdsprogram, LPP:er och allt vad det är. Men den mest underbetalda gruppen i A.L.L.A. yrkeskategorier what so ever, är fasen förskollärare!

Bajs är o-najs! Usch och fy för bajs.

Men som den välutbildade, pedagogiska pedagog jag är öste jag inte mitt bajsförakt över den lilla knodden, utan tog henne vid handen och gick glatt iväg för en helservning med underredestvätt a la Fröken iDA så hon efteråt var ren, torr, väldoftande och allmänt nöjd med livet. Dessutom hann vi (jag) sjunga "En elefant balanserade" två gånger och "Den cyklande elefanten" tre gånger under skötrumsprocessen.

Det var en härlig och väldoftande första vecka. Det var kul så länge det varade.

Är på utflykt.

Har med mig en bok, sudukotidning, två mackor med salami, lite varm oboy, lite te, en banan, jacka, mössa och en kudde.

Precis. Rätt gissat. Är på bockjakt med Maken igen. Insmord i djungelolja använde jag mina tidigare erfarenheter och kissade i.n.n.a.n. insmörjningen den här gången.

De varma dryckerna, jackan och mössan är med för att jag ska slippa frysa som sist och kudden till att sitta på, eftersom jaktryggsäckar tyvärr inte är gjutna efter min ändalykt och gav mig rumpkramp och domningar sist.

Maken bara stirrade på mig, men sa att jag fick ta med mig vad jag ville så länge jag bar det själv. Så sagt och gjort. 

Är lite dålig på att uppdatera bloggen nu för tiden. Har ju börjat nya jobbet och det suger energi kan jag lova. Har träffat hälften av knoddarna och fått börja den underbara fasen "Jo, det är visst jag som bestämmer, det spelar ingen roll hur arg du är eller hur stor underläpp du har." Härlig period när rollerna ska bestämmas. Somnar som en klubbad säl varje kväll.

Kollegorna verkar över lag bra. Flera av dem har liknande värderingar som mig. Har så försiktigt påbörjat mina förändringsåtgärder, eller rättare sagt så smått börjat omforma strukturerna där jag tycker det brister. Men jag lobbar mycket försiktigt. Det har jag lovat Maken. Vet att jag är lite "bråkig" (besvärlig, obekväm, krånglig, ifrågasättande), men kan bara inte vara tyst om jag tycker att nåt är fel. Som det där när jag fick mitt nya anställningsavtal av nya chefen och där var en stor felformulering i en av rutorna. Påpekade det (mycket försiktigt och i frågande form) men hon sa att det skulle vara så. Kände på mig att jag hört att det inte alls skulle vara så, så jag kollade med facket och jag hade ju rätt. Funderade skarpt på om jag skulle orka bråka redan efter två dagar. Bestämde mig tillslut för att skriva på ändå, men lite fint påpeka att på andras papper står det "enligt mitt förslag". Men idag när jag skulle lämna mitt påskrivna papper och jag med klapprande hjärta nervöst förklarade för chefen varför jag skrivit med blyerts på avtalet ("men du kan ju ta bort det om du vill") plockade hon fram ett nytt, med den korrekta formuleringen istället. Fick världens utlägg om hur det blivit nya regler på hur man skulle skriva och ditten och datten, men fattade ju att hon fått samtal från nån högre upp som hört att hon skriver fel på intygen...

Japp. Nästa vecka är det arbetsplatsträff. Då lär de väl få höra min ljuva stämma. I alla fall om det är nåt jag inte förstår. Eller inte håller med om. Eller om jag har nåt annat förslag. Eller för att jag helt enkelt inte uppfattade vad de sa, för att nån annan babblade.

Så funkar jag. Bråkig. Men ganska duktig ändå.

Är med Maken på uppdrag.
Vi ska dryga ut maten i vinter genom att skjuta lite gulliga och välsmakande rådjur. I förebyggande syfte smörjde jag in mig i en ny lotion jag köpte i somras. Jättebra ska den visst vara. Effektiv med. Mot mygg alltså. Bara det att jag inte direkt reflekterade över namnet.

Djungel.o.l.j.a.

Det kunde slutat riktigt illa. Skulle på tjotta innan vi for till skogen. Höll på att glida av ringen eftersom jag smörjt in benen från anklarna upp till troslinningen. (Är inget fan av mygg och tänkte det kunde vara synd om Maken bommar sin välbyggda bock med sexton taggar bara för att frugan sitter bredvid och svär och fäktas med myggen, knotten, älgflugorna och de vanliga flugorna.)
I alla fall, toaincidenten slutade väl.
Tog mig även ett par väldoftande sprut av den fantastiska parfymen Myggspray. Man riktigt känner hur kemikalierna förstör allt levande what so ever vid första spraydosen. Fantastisk kvalité.

Så nu sitter jag här med min Make i tornet och luktar mumma. Byxorna klibbar, men varenda mygg har hittills vänt sin kos efter ett varv runt min väldoftande kropp.

Nu fattas bara bocken. För jag sitter i princip blixtstilla. 

Matte.vad.gör.du?! Klockan är kvart över sju och du äter frukost?? Vi ska ju ligga i sängen och gosa till halv elva i alla fall? Vad händer? Tycker inte om de här förändringarna.

Det är nästan mitt i natten, en lördag, och vi groomar Kitty.

Man har inte roligare än man gör sig. 

Minns ni Jungfru Maria-osten och Jesus-toasten?


Idag när jag åt frukost uppenbarade sig det här på min macka:




Undra vad det döljer sig för hemligt budskap i min kaviarmacka? Vad är det den försöker säga mig? Är det Rb som i Rubidium i periodiska systemet? Eller är det en förkortning för något som jag inte har förstånd att förstå innebörden av?

Ja ni märker. Frukosten lämnar en hel del obesvarade frågor.

Undrar om jag också kan få 28000 US dollar för min periodiska system-macka?

Vi är precis inkomna efter att ha följt Maken impulsförslag att flytta ut på balkongen i mörkret och titta på åskan.

Makens fru, alltså jag, den mörkrädda, lättskrämda, följde osäkert med ut. Omsvepta i var sin filt och med regnet smattrandes mot knäna fick vi snabbt möblera om efter att den första blixten och knallen bränt av.

När jag sen satt bredvid Maken istället för mittemot, kändes det hela mycket bättre. Med skräckblandad förtjusning lät jag mig övertalas att stanna kvar på balkongen.

I alla fall ett par knallar till. Det var ju trots allt ett väldigt mysigt förslag från min make.

Operation förlåt-oss-Kisse-att-vi-lämnade-bort-dig-till-svärmor-i-fyra-veckor-snälla-älska-oss-igen pågår för fullt. 



Kisse är avvaktande, sur, och ganska tveksamt inställd till oss.

Men efter ett tag mjuknar han lite. 



Det finns nog hopp för att vi ska hitta tillbaka till varandra.

Maken, jag och svägerskan hämtar upp Svärfars pizzabeställning. Det blir ett par stycken, för nu vankas pizzakalas för Svägerskan, Svågern, pysarna, Svärföräldrarna, Maken och mig. 



Nu är vi mätta och glada och päser vidare i trädgården. 

Min man har nog missuppfattat det där med rullgardin.

Om han dricker upp allt på en gång kommer han:
1. Kissa på sig.
2. Spricka.
3. Inte ha några tänder kvar. 

Men oavsett vilket eller alla, kan inte sluta tänka på vad han ska med alla colorna?! 

Världsrekord på gång?

Så bestämde sig solen för att skina ytterligare en dag. Vi tog tillfället i akt och hängde med Lillebror och Sambon på picknick på Gröningen i Helsingborg.

Lovely.  

Kom precis in. Vilken dag vi har haft! Helt underbar! Sol hela, hela dagen. Och vi har njutit. Och lapat i oss värmen. Ätit alla måltider ute. Verkligen tagit vara på solen. Man vet ju aldrig. 

Som igår. När det var fint nästan hela dagen. Men när vi skulle börja med middagen öppnade sig himlen och tja... Det blev en innekväll helt enkelt. 

Men idag räckte det hela vägen. Härligt!



Igår blev en blöt kväll. Men det är historia nu.