jag vill inte vara tretti

Fars dag firades tillsammans med päronen på Villa Vik i Växjö.

Det var gott och flott och mycket trevligt. När vi avverkat för- och huvudrätt var det dags för eftermiddagens huvudpunkt, dessertbuffén.



Vi skäms ju inte i min familj när det gäller godsaker, så vi försåg oss rejält. Och där, om vi hade haft lite vett och sans i kroppen, skulle vi bara legat lågt och varit nöjda med vad vi intagit. Men nejdå.

På nåt vis lyckas modershjärtat doppa håret i chokladfontänen och katastrofen är ett faktum. Vi andra tjöt av skratt, medan mamma inkletad smet iväg för att rädda det som räddas kunde av kläder och frisyr.

Personalen fick vackert ta ut fontänen och fixa nytt, inbyggd tandtråd är sällan populärt hos matgäster. Sen kom de och kollade till mamma som vågat sig tillbaka. "Du är ju värre än ett barn" retades servitören.

Mamma å sin sida började fundera på vilken förklädnad hon ska ha nu i veckan när hon ska dit igen med jobbet.

Så på nåt sätt blev fars dag, mors dag. I alla fall var det hon som stal showen.


Inget att gråta över lite spilld mjölk choklad.

Fick förbarma mig över Vovve idag när päronen var upptagna med icke hundvänliga aktiviteter hela dagen. "Åh vad bra att du kommer jag är HUNGRIG" utropade Vovve när jag kom innanför dörren kl två. "Hm" sa jag "jag är inte så säker på det. Det måste vi dubbelkolla med husse och matte först." Passade på att gå en längre promenad istället. Men det tog sin lilla tid med tanke att Vovve skulle pinka 12 gånger innan vi ens kom ur synhåll från huset.



På promenaden hittade vi massa uppgrävningar som vi tittade på. Men det kändes lite fånigt utan Maken som ju är nörden i sammanhanget. Så vi drog snabbt vidare.



Två timmar senare hade vi fortfarande inte fått kontakt med överhuvudena. Å andra sidan hade hunden slutat tjata sen länge, men klockan fyra bestämde jag mig för att mata honom. Hade ju ändå för mig att han brukar få mat både vid lunch och kväll.



Fyllde måttet och hunden åt och åt. Han passade också på att äta mina pizzakanter och la sig sen för att sova. Och har gjort det sen dess. Fick tillslut kontakt med päronen som meddelade att han skulle käka vid sex nästa gång. "Är det ett mått han ska ha, för det fick han innan?" dubbelkollade jag för säkerhets skull. Modershjärtat satte i halsen och meddelade att det var knappt ett halvt. Det fanns tydligen en liten markering.

Har med andra ord gött hundskrället rejält idag, vilket förklarar hans paltkoma under kvällen. Blev bara några få kulor till kvällsmat för Vovve, men han åt glatt upp dem. Och sen somnade han igen.

Tog mig också en tur till Konsum. Tydligen är min svarta softshelljacka väldigt lik de konsumgräsgröna skjortorna personalen brukar ha, för en äldre herre krävde min expertis vid grynhyllan.



Han behövde hjälp att komma på vilken müsli från reklamen som hans fru hade bett honom köpa. Han behövde bekräftelse på att det verkligen var sånt som man kunde äta till yoghurt. Han behövde också bli visad var den fanns, samt bli guidad i vilka olika varianter som fanns att välja på. Sen tackade han för hjälpen, för att sen komma tillbaka och fråga om en broschyr till müslin. Jag beklagade att det inte fanns, men visade att det stod mycket på förpackningen. Efter det var mannen nöjd och krävde inte mer av mitt kunnande. Själv kunde jag handla vidare i lugn och ro.

Borde fått timlön av Konsum.

Detta monster kom i min ägo förra helgen tack vare mina kära päron. Det var visserligen ett skämt, men ändå, nu sitter jag här med den blängande, hålögde besten och vet inte vad jag ska göra med skiten. Nån som lägger ett bud?

Päronen är i utlandet en vända.

Och jag har aldrig så mycket behov av mina föräldrar som just när de inte är tillgängliga. Det spelar ingen roll att det egentligen bara är bagatellartade frågor jag har på hjärtat, men på något vis känns de o.t.r.o.l.i.g.t. nödvändiga att stämma av just.precis.nu. när det inte går.

För några år sen när mamma fyllde 50 fick de för sig att de skulle till Gotska Sandön. "Vi blir borta en vecka och där finns ingen mobiltäckning" meddelade de innan de for.
 
Jag gick här hemma som en värpsjuk höna och hade en miljon saker jag ville höra mina föräldrars åsikt om och saker jag ville berätta och lite allmänt kolla hur de hade det på resan.

Efter tre långa dagar fick jag ett meddelande "Telia funkade visst."

Då kunde jag slappna av. Bara av det. Att veta att jag faktiskt skulle kunna få tag på dem om det verkligen behövdes. Tvångstankarna på hyllan. Ett tag.

Nu är de framplockade. Det är långt till utlandet.

 

Helgen som gick tillbringades med mor, far, lillebror och mormor. Och Vovve förstås.

Trots världens regnväder på fredagkvällen fick vi upp massa goda kräftor. Eller tja, de ser ju inte så goda ut före kokning. Pappa badade dem rena och fina innan avrättning.



Lördagen bjöd på superhärligt väder och Vovve och jag tog oss en tur i skogen och hittade många kantareller.



Jättemånga kantareller.



Sen fick Vovve vila sig och jag tog med Lillebror till nästa skog. När vi äntligen hittade de gula guldklimparna var de stora nog att förlåtas.



Just det, hittade en flaskpost också. Men när jag äntligen fått ur brevet blev jag besviken eftersom det bara stod ett felstavat DUMMING (eller i alla fall så jag tolkade DUMMININ). Synd när man äntligen hittar en flaskpost!



Men kom snabbt över besvikelsen genom att hugga in på de röda läckerheterna.

Fantastisk helg, alltså.

Namnsdagsmiddag med smaskig efterrätt hos mamma och pappa. 

Fick finbesök av mamma och pappa igår som kom och pysslade om sin dotter. De styrde med godaste finlunchen och inspekterade nyheterna i lägenheten.



Sen fortsatte kalaset på balkongen där mina underbara päron svängde friskt mellan att vara trångsynta pensionärer och fnissiga tonåringar. Och hur var det nu med grädden? Den funkade inte till kaffet, men till jordgubbarna?



Gammelvovve tjurade som värsta bebisen när det äntligen var matdags. Såååååå hungrig. Men såååååååååå övertygad om att han inte tänkte äta i den alternativa matskålen som erbjöds hemma hos Fröken iDA.



När väl den bortklenade vovven fått kulorna uthällda på golvet och slukat allt i ett nafs gav han sig på Kisses lekråtta, som efterrätt. Jag räddade den i sista stund. Men se vad tuffsig den blev, stackarn.



Va, jag har inte gjort nåt? Jag ligger här och låtsas bry mig om nåt annat.

 
Maken och jag tillbringade hela helgen hos päronen i Hålan där de bor. Det var en sån där härlig helg där vi blev ompysslade och omhändertagna. Men vi passade faktiskt på att vara lite till hjälp också, och bar lite tyngre grejer som päronen inte rått på. Tur att Maken är sån karlakarl som reder ut muskulära situationer, till svärföräldrarnas förtjusning.

För övrigt stal Vovven som vanligt showen och mitt hjärta där han for fram som en kanonkula ena sekunden för att i nästa slänga sig utmattad ner och vila en stund och så komma på att det var matdags. Eller i alla fall kan man ju alltid hoppas att det är dags för mat.

   
 


Vi avslutade kvällarna med att maniskt stirra på min sövande lavalampa som mamma rotat fram ur någon garderob.

Då var det slut. Julen är i stort över och allt det som man stressat upp sig inför och kring och om är väck. Kvar är i och för sig en massa fina presenter. Och skräp. Och rester. Räkna med julmat en hel vecka nu. Nytt för i år var att vi faktiskt fick ett riktigt tomtebesök. Eller Maken missade ju hela spektaklet. Han var med och käkade, men åkte sen. Och förresten var det två tomtar som kom. Tomten och hans fru. Skäggiga damen. För den tomten hade också skägg. Ja de kanske rent ut sagt var "moderna" tomtar föreslog Svägerskan. Tomten och hans pojkvän.



Hos päronen kom det ingen tomte, han hade redan varit där och lämnat alla paketen. Till och med hunden fick presenter. Flera stycken. Sen var det paketpappersmassaker under soffbordet där han öppnat sina klappar.




I eftermiddag är jag bjuden på lite återträff med några tjejkompisar från högstadiet och gymnasiet. Är lite pirrig faktiskt. Minst 12 år sen jag träffade flera av dem.