Men okej då. Det är väl inte så farligt att vara tretti. Men inte trettiett. jag vill inte vara trettiett.

Vän eller creepy?

Meh! Varför svarar inte Ida för?! sa hon.
Men hon har väl dans idag? svarade han.


Fantastiskt. Underbart. Och imponerande.


Bäste Mikael, jag glömmer det där att du kallade mig för tant en gång.
Kolla din FB. Nu vill jag bli din vän, så jag har lite koll på dig med.

Slut i rutan

Har varit på bugg ikväll. Är supertrött. Och hungrig som en varg.

Vi hörs imorgon.

Jag och den andra flickan

Det var när Henke och Azades dotter frågade Vad heter den andra flickan? som Maken insåg att det nog är hög tid att klippa sig.

Mmm. De däringa polisongerna är inte att leka med. Hej 1800-talet.


Tutt-fritt

Idag fick vi äran att vara med under en mycket viktig ritual.
Henrik och Azades dotter har slutat med napp och idag besökte vi nappträdet för att överlämna napparna.

Fram till idag trodde jag att de enda valmöjligheterna som nappslutande barn hade var att antingen ge dem till Jultomten eller till fåglarna. Så fel jag hade. Azade berättade om boken om Kråke (Kråke, Elsa och nappen) som ska sluta med napp och hänger upp nappen i nappträdet och där föddes idén till dotterns avslut med pluggen.

Så sagt och gjort. Vi fick lov att följa med.
Jag har trätt napparna på rosa snöre, förklarade den stolta dottern.


Med bestämda steg mot stora nappträdet.




Det fanns också ett mindre nappträd, men det var lite white trash.


Ja så går det till när man går från liten till stor via nappträdet.

Japanese style

När jag är ledig är jag som mest produktiv.
Jag har femton bollar i luften och är oftast helt slut redan till lunch.
Då slutar det ofta med att jag fastnar på Youtube.

Nu ska ni inte underskatta mig och tro att jag bara slöglodde. Nä tvärt om. Jag utbildade mig. Min allmänbildning ökade avsevärt och idag redovisade jag mina nyvunnakunskaper för Maken.

Det hela började med att jag sökte lite klipp från The Big Bang Theory till gårdagens inlägg. När man väl har börjat kolla på nåt så är ju Youtube generösa med att rekomendera andra klipp som kan intressera just mig. Och det var just det. För när jag imponerat hade kollat på klippet där Sheldon mycket effektivt viker tvätt var resten bara ett klick bort.




För visste ni att de där mojängerna går tydligen att köpa?! Inte för att jag behöver en, eftersom jag har Maken. Han brukar ofta vara snäll och vika tvätten innan jag hinner "offra" mig. Men ändå. Blev lite sugen på att införskaffa en.




Men sen. Oj oj oj. De där japanarna alltså. De har tydligen lösningar till allt.




Så imorse tog jag tag i tvätthögen. Identifierade till min besvikelse bara fyra t-shirtar i tvätthögen, men ropade tjing-tjong-chi-ha och gick lös på t-shirtarna för att impa på Maken. Och faktiskt. Han lät sig impas på. Pluspoäng till mig alltså! Även om mina inte är lika skrynkelfria som på Youtube. Men det är säkert mygel.


The guru

Mitt hår.

Ni som känner mig på riktigt, vet att det verkligen hänger på håret. Bad hair-day förstör en hel dag för mig. Inte för att jag har hår som Rapunzel eller ens prinsessan Madeleine för den delen. Men det är så bara. Och gud nåde den frisör som gör ett dåligt jobb. Två chanser får man. Så generös är jag. Men sen är man på svarta listan.

Lika dåraktigt noggrann som Sheldon är med vem som serverar och vilken mat som äts på vilken dag, lika petig är jag med vem som ställer mitt hår.

Det var därför nummer tre på listan över personer att ringa och berätta om Makens frieri var just Greger. Greger the hår-guru. Greger som jag varit trogen sen 2003 och åkt över land och rike bara för att få min klipptid just med denna man.

The work of Greger.



Till saken hör att Greger har skaffat barn och är föräldraledig vissa veckor vilket komplicerar det hela avsevärt när man ska boka tid. Karln är ju för tusan lika populär som Richard Gere i Dr T och kvinnorna.



Så i december när jag var där sist bokade vi givetvis nästa tid.
Greger bläddrade och bläddrade i bokningslistorna.
11 mars, sa han.

Jag visste att det skulle bli en pina. Vad som vanligtvis brukar vara en väntan och längtan på ca 10-12 veckor skulle den här gången förlängas till 15 veckor. F.E.M.T.O.N. V.E.C.K.O.R. Oh my.

För sex veckor sen hade jag redan dubbelkollat om det snart inte var dags för Gregertid.

För två veckor sen konstaterade jag att det är fyra veckor kvar att bita ihop i.

För en halv vecka sen, insåg jag att samma vecka som klipptiden har chefen varnat för extra möten och facket har kallat till utbildning (snudd på obligatorisk med bindande anmälan och givetvis har jag redan hunnit anmäla mig).

Kallsvettig vankar jag och utväxten oroligt av och an all vaken tid och vrider oss sömnlösa om nätterna i ovissheten om något ska förhindra min högt efterlängtade tid med Greger the hår-guru.

Så en hälsning till högre makter och till chefen. Snälla. Jag behöver verkligen min tid den elfte. Vi kan väl prata om det i alla fall? P.L.E.A.S.E.?



Kluven och kuvad

Fick idag veta att jag är en värdefull och uppskattad medarbetare. Till på köpet blev jag en liten gnutta rikare. Alltid nåt.

Fick också kännedom om att jag har en illojal kollega.
Ät b... och d., k......j....! skulle jag gärna säga till kollegan.
Men eftersom jag, citat, Månar aktivt om kollegor - stöttar, uppmuntrar, hjälper och sprider arbetsglädje, slutcitat, så är det väl bäst jag låter bli.

Oh no

Nä, nu lägger jag in mitt veto.
Nu får det vara nog.
Snö hemma. Snö på jobbet.
Snö här. Snö där. Överallt är snö!



Snö hemma på morgonen.



Strålande vinterväder på jobbet. Inget snöande. Allt är frid och fröjd.



Men icke. Nähä. Mer snö.


Bit ihop eller bryt ihop?
Börjar sakteligen dra mig mot det senare alternativet...

O-kris

Var ute och käkade med kollegorna i förra veckan. Min manliga kollega har nyss fyllt 40, så det var poängen med sammankomsten. Bortsett från en tveksam fläskfilé så var det både gott, trevligt och underhållande.

Tjaaa... att fylla 40 känns väl inget annorlunda överhuvudtaget. Och det där med nån kris var jag faktiskt inte intresserad av.

Så enkelt. Tydligen.


Skridskohumor

(7åring) Varför står det PRO på dina skridskor?
(jag) Hm. Står nog för proffs. Det står ju Colorado under, som är ett proffslag.
(7åring) Nä. Det betyder nog PROvåkningsskridskor.


(6åring) Jag kan hjälpa dig att bära dina skridskor.
(jag) Tack det var snällt, men jag vet att din påse med dina grejer är tung, så jag kan bära mina saker själv.
(6åring) Åh, jag skulle så gärna vilja hjälpa dig och bära.
(jag) Okej då. Du kan bära min ena skridsko. Tack.
(6åring) Bra. ... Men jag kan ju inte bära två grejer!
(jag) Okej. Vi byter. Jag tar din påse och du tar mina skridskor?
(6åring) Ja! ... Visst är jag snäll som hjälper dig?

Busy

Vet inte om ni saknat mig, men jag har varit upptagen idag.

Först tittade Maken och jag på jättemånga avsnitt av Big Bang Theory.
Sen gick vi en promenad i det fina vintervädret.
Nu håller jag på med lite syprojekt som jag har funderat på jättelänge, med inspiration från den här tjejen. Det går inte så bra, som ni förstår, eftersom jag sitter här.



Besök

Nämen titta!

Har du sett vem som gömmer sig i vårat städskåp?!





Jo det är ju Roger!

R.O.G.E.R. P.O.N.T.A.R.E.



Fixat

Det var oundvikligt.

En efter en gav de upp.
Några gick inte hissa upp.
Några gick inte hissa ner.
Några vridanordningar hade gett upp.

Det var dags helt enkelt.




Så idag kom installatörerna och bytte ut eländet på bara en halvtimme.




Och lämnade de gamla liken kvar att ruttna på golvet.
Vi kanske kan sälja de på svarta börsen i Ryssland? försökte jag.




Maken som tagit ledigt från jobbet för att hinna hem till installtörerna även om jag också skulle hinna hem, blev försenad och kom lagom när de var klara. På nåt vis lyckades jag övertala Maken att fira våran gemensamma lediga fredag med att åka till tippen. Annars skulle ju liken ligga på golvet i alla fall tre veckor innan vi skulle ta tag i saken och bära ner dem till förrådet.

Förrådet ja. Vårt förråd fungerar inte bara som lagringsplats av kära ägodelar som vi inte har plats för, eller som vi inte vill ha framme men heller inte slänga, utan även tillfälligt förvar av allt trasigt som inte kan eller får kastas i vanliga soptunnan.
Det är halva sanningen. För det där med T.I.L.L.F.Ä.L.L.I.G.T. förvar har på nåt vis förvandlats till att bli slutgiltigt förvar av någon anledning. Men nu så.



Hej då TV, dammsugare, skrivare, telefoner, förpackningar, emballage och all möjlig annan skit som ockuperat förrådet sen dinosauriernas tid.




När vi kom hem insåg vi att våra fönster var i stort behov av putsning. Vi borde passa på att putsa nu när alla fönsterna är tömda och allt undanröjt, sa Maken och jag till varann. Alla.möjligheter.till.att.göra.ett.smidigt.jobb.

Men någon måtta får det allt vara en fredageftermiddag.

Så istället invigde vi persiennerna. Ett, tu, tre. Smutsen borta på ett kick. 
Sen kurade vi ner oss och tog oss an Big Bang Theory-boxen som kom idag.


Kan det vara vårt hus? Massor med potentia...

img_9901 (MMS)

Kan det vara vårt hus? Massor med potential och hyfsat mycket att göra. Stor tomt. Check. Rejäl boyta. Check. Insynsskyddat. Halvcheck. Inga närboende grannar, men inte heller ensligt. Njacheck. Inflyttningsbart. Check (så vida inte Elle Interiör kommer med en gång och gör ett reportage). Plats till Makens maskin. Check. Vattenläge. Bonus.


Tveksamt alibi

Tror att jag hade öppningsturen på jobbet idag.

Jobbade ett par timmar. Sen var jag på möte i stan. Det minns jag. Efter det åkte vi tillbaka till jobbet.

Där nångång blev jag vansinnigt trött. Gick in i dimman över mellis.

Sen vaknade jag och spelade Mastermind med två tjejer. Lekte lite med en nalle och en pojke också innan jag slutade.

Efter arbetstid. Vidare till möte nr två. Samverkansmöte med chefen som skulle vara ca en timme. Mötet drog över 40 minuter.

Åkte hem. Funderade i bilen på när jag började jobba idag.

Funderar fortfarande. Tror jag öppnade.


Hur har er dag varit?



Bästa Moster fyller 50 idag. HURRA!

Sätt ett pris på mitt huvud

Trött. Trött. Trött.

Idag har ungarna verkligen testat mitt tålamod. Imorgon är jag kallad på möte mellan nio och ett och då ska chefen gå in som vikarie i min klass. Fantastiskt spännande och alldeles passande eftersom jag snart ska ha lönesamtal. Förhoppningsvis uppskattar han mig ännumera efter imorgon.

Kärleksfullt

Glad Alla Hjärtans Dag alla!

Hoppas ni får en mysig kväll med någon som ni tycker om. Allt behöver inte vara komersiellt vet ni. Själv ska jag på buggkurs med Maken och sen ska vi äta romantiskt stekt falukorv och kärleksfull pasta.

Puss och kram!


Harry och brudarna


Jag vilade mig iform inför kvällens träff med brudarna medan Louise gick lös med dammsugaren. Alla har vi olika sätt att ladda på. Samtidigt pågick det här som nån cybermental uppladdning inför kvällens sammankomst.


På Harrys med Teza, Louise och Sanna. Högljudt, roligt och snuskigt.
Dumlepajen slogs vi nästan om, men tiramisun blev kvar. Till och med creme brulén som Sanna tyckte smakade svampstuvning gick åt. (Det var för övrigt jag som åt den. Vad är det för fel på svampsmak?)


Det är svårare än man tror att göra sidohighfive. Mmm, visst, sa Sanna och Ida och satte den med en gång. Tillslut fick Teza och Louise också till det.


När tofsen, eller tazzel som Maria Montazami kallar det, ville strypa Teza, drack vi upp, betalade och gick och dansade istället. Och ja. Tofsen fick också dansa.


Talking Tom

Godagens! Vilken dag! Till skillnad från igår.

Var nästan gråtfärdig igårkväll när jag äntligen var hemma. Brukar inte vara speciellt mesig i trafiken, men förhållandena igår har jag nog aldrig varit med om tidigare. I alla fall inte med snö. Henke däremot tyckte att det var väl en spännande utmaning att köra i lite snökaos, så han hoppade in i sin juvel och tog sig från Staden till Hålan för lite kvällsfika med mig och Maken.

Sen ordnade vi lite eget snökaos här hemma då Henke och jag snöade in på iPhone, appar, iTunes och Talking Tom.



Vitt

Det är vitt, kallt och överjäkligt ute.

Föräldrar som har åkt långt längs med E22an säger att vägen är jättekass och hur mycket drivor som helst. Så nu hämtar jag min väska, min nycklar och mitt bästa tålamod och ger mig av hemmåt. Ser du Kitty och mig i en driva längs med E22an i södergående riktning kan du väl stanna och hjälpa oss upp?

Trevligt fredagsmys alla. Stanna inne och ta hand om varann.

Två pinnar och ett svettband

Efter en och en halv veckas slöande i snörvandets tecken orkade Maken och jag oss ut på en promenad. Förhoppningsvis lyckades vi kanske bränna i alla fall 95 kalorier om man ska lita någorlunda på den här tabellen.

Tyvärr läste jag fel lite längre ner på listan och la ihop Squash och Tennis till Sushi. Jag vet inte vad som blev fel. Men visst hade det varit topp om lite sushi hade fungerat lika bra som ett pass på gymmet?

I wish.

Ska vi dela?

Det här är nog det äckligaste och mest bisarra jag har sett på länge!

F.Y. F.A.R.A.O.





http://www.tv4.se/1.1838044/2010/09/30/ormen_kraks...

Försvinner jävlaranammat vid Norge-gränsen?

Tittar på Janne Josefsson som är i mitt kära gamla Norge och följer svenska ungdomar. Blir förbannad. Egentligen inte så mycket på några av de fräcka norrmännen som kan konsten att utnyttja svenskar ordentligt genom att ge skitlön till skitjobb, utan mer på alla ungdomarna som tydligen tar vilken skit som helst? Var tog den allmänna jävlaranamma-inställningen vägen?

Bor man i en lägenhet tillsammans med 14 andra svenskar, där kackelackor frodas, hyresgästantalet ständigt ökar, och hyresvärden går in i ditt rum utan tillåtelse och din hyra till råga på allt är 3600NOK/månaden, har man möjlighet att flytta. Men tjejen i reportaget sa att "Kan inte fatta att jag snart bott här ett år! Men när jag har bott här ett år. Då ska jag flytta."

Meh?! Ett år? Är det en magisk gräns som Tant Ida inte fattar? Varför flyttar man inte så fort man bara kan? Norge älskar Sverige och svenskarna, men det gäller att skilja axet från vetet.




http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/utrikes/article8542244.ab

http://svt.se/2.151341/1.2320032/svenskarnas_jobb_skala_bananer_at_norrmannen?lid=puff_2320180&lpos=rubrik

http://svt.se/2.151341/1.2319993/har_delar_gastarbetarna_rum_med_kackerlackorna?lid=puff_2320183&lpos=rubrik


Lill-lördag

Jag vet att det är en vanlig vardag. Men ändå. Det är ju lill-lördag, så jag tycker det är okej.

Maken och jag har fått cravings på hemmagjord pizza, så pizza fick det bli idag trots att det bara är en sketen onsdagkväll. Allra helst ska det vara som idag, med parmaskinka och ruccolasallad. Mmmm. Alternativt med köttfärs på. Ungefär som Hanne gör den.



Och eftersom både Maken och jag tog en liten tupplur efter jobbet idag, orkar vi nog vara uppe ända till tio ikväll. Lill-lördag som sagt. Det skriker verkligen rock'n'roll om oss. Inte som häromdagen då vi var i säng så tidigt att det är tveksamt att det var tillåtet.


I konsumkön

Trött så att jag nästan såg suddigt och rejält kissignödig försökte jag vara effektiv genom att handla på Konsum på hemvägen. Eftersom två tredjedelar av alla de grejer jag skulle ha, av någon anledning var flyttade till andra platser, minskade effektivitetsnivån avsevärt.

Så kom jag till slut till kassan. Trött och mer kissignödig. En äldre man före mig. Lugnt, tänkte jag. Han var ju i stort sätt färdig. Höll dessutom på att betala.

Men.så.fel.jag.hade.

Det är nåt med gamla människor som ska betala. Det går liksom bara såååå långsamt. Den här herrn hade dessutom medlemskort, vilket blev ett extra förspel till själva betalningsproceduren. För när kortet väl hade identifierats, gällde det att placera det i fåran åt rätt håll. När gubben precis börjar skramla med mynten för att urskilja de olika valörerna och jag sedan länge placerat alla mina varor på bandet, öppnar de kassan bakom mig. Givetvis slank nån hurtig medelålderskvinna dit, la upp sina två varor, betalade med kort och var lika snabbt borta igen och kassan stängdes på nytt, eftersom inga andra kunder - bortsett från mig - var i syne.

Vid det här laget kände jag pulsen i blodkärlen runt min sprängdfyllda blåsa.

När gubbtjyven framför äntligen fått ordning på betalningen, vikt kvittot ordentligt, samt stoppat ner det i plånboken, fumlat med knäppningen och tillslut masat sig förbi kassan och bort till sina varor, var mina grejer redan blippade och klara och betalningen klarades av på nolltid. Watch and learn sucker! ville jag skrika till skröplingen, men behärskade mig eftersom min blåsa i maskopi med mina öron förväxlade ljudet på rullbandet med ett skvalande vattenfall och jag fick verkligen koncentrera mig på att inte göra en pöl på det halvsmutsiga konsumglovet. Och den vänliga kassörskan envisades med att låta bandet rulla. Och rulla. Och rulla. Och jag kämpade och packade och kämpade och stånkade. Och var sen otroligt tacksam över att komma hem.

Ida. FYI only. Åk aldrig kissignödig från jobbet.

Snurrad

Ett, två, tre, fyr.
Ett, två, tre, fyr.

Framåt.
Bakåt.

Håll i din partner!
Titta på din partner!
Håll ramen fast!
Följ med!
För!

Efteråt diskuterade givetvis Maken och jag våra kurskamrater.

Jag försökte berömma de jag dansade med, sa Maken, de gamla tränartakterna sitter i med att peppa och säga nåt positivt.
Det var ju bra, sa jag, men så mycket roligare det hade varit om du plötsligt skrikit till din partner Faaaan va kass du är! Du är bänkad!

Tur ändå att han fokuserade på det som var bra.

Fyyyyyyy

Fy farao!
Kisse fick ett ryck 05.40, drog på sig jägarmunderingen och gav sig fasen på att ha ihjäl sin vita leksaksmus.

Men.så.plötsligt.

Musen far in under ett litet skåp och Kisse kämpar och kämpar för att få ut eländet där ifrån. Tillslut får jag hjälpa honom. Och.ve.och.fasa. Det är ingen vanlig mus som kommer ut.

Utan en.riktig.DAMMRÅTTA. 

I dubbel bemärkelse.

Att göra idag. 1. jobba. 2. buggkurs. 3. dammsuga.
Även bakom skåpet.


Klick klick

Nu har jag hjälpt samhället att utvecklas. Inte mindre än fyra webb-enkäter har jag fyllt i. Klapp på axeln. Låt mig vinna de där 50'000kr nu den här gången då. Taskig timpeng så här långt när inte en enda utbetalning har gått till just mig.

Hur jag hamnade på alla dessa listor som skickar undersökningar till mig är en smärre gåta. Men jag svarar lydigt varje gång. Känns som om jag bidrar med något. Ungefär som juryduty i USA. Minst lika betydelsefullt jobb.

http://www.tns-sifo.se/Webpanel/webpanel_se/

http://www.berent.com/

Att göra före oktober

Nu drar det igång. Lite allt eftersom. Ett efter ett. Någonstans inne i hjärnbyrån har jag en lista på olika saker som jag länge velat göra, men av någon anledning aldrig kommit till skott med. Och nu har jag satt tidspress på mig för att få det gjort. Deadline oktober.

Imorgon börjar buggkursen.


Kuratorn

Vi har fått en ny kurator på skolan. Undrar om hon kör sådana här fasoner med knoddarna? Fantastiskt roligt!


Schlagerbögen satte alla fyra

Vaknade med huvudvärk så grabbarna och jag låg och drog oss extra länge.


Framåt eftermiddagen skakade vi liv i oss och for iväg på en rejäl fika.
I know. Den var gigantisk. Men vi var sugna på lite av varje, så vi delade på allt. Inte för att det blir mindre synd av det, bara mer rättvist kanske vad gällande kaloriintaget.

(Förlåt Erica. Hade inte glömt. Men till mitt försvar åt jag nog bara en tredjedel av semlan. Det gills knappt.)


Nu har vi roat oss med Melodifestivalen. Jaa, roat. Maken är faktiskt den som är mest mello-galen i vårt hushåll. Kan kanske vara svårt att tro, eftersom han envisas med att komma hem varje dag inkletad i olja och leva efter ordspråket "Riktiga karlar luktar diesel!". Men det bor allt en liten schlagerbög i min macho-lukte-diesel-Make.

Som vanligt försökte vi pricka in vilka fyra som skulle gå till final/andra chansen. Maken satte alla fyra och jag tre. Inte dåligt va? Underbara Pernilla Andersson.

 


Och förlåt mig Swingfly. Jag deklarerade redan när jag läste bidragen igår att din låt var shit, men tvärtom, den var ju en hit!

 

Uppochnervänd

Oh My God!

Vid mellis idag uppkom frågan hur gammal jag var. Ett barn gissade på 35. Men medan jag övervägde för- respektive nackdelar angående konsekvensen av att strypa ungen för den gissningen, gissade en annan på 20 och jag lät unge nr ett leva.

35 är för mycket och 20 för lite, sa jag och ungarna började gissa vilt. 32? Nu närmar ni er, sa jag och i nästa andetag höll jag på att säga ja när de gissade på 30! När de sen prickade in 29 kändes det nästan främmande!

What?!

Det har visserligen hänt förr. Men jag var helt säker på att det inte skulle bli så den här gången eftersom jag är 28. Joho. 28. Tjugo.åtta. Spela med nu för fn!

I alla fall. När jag var sexton hann alla mina kompisar utan en fylla sjutton redan innan sommaren det året, så det blev ju att jag också sa att jag var sjutton. Så när väl oktober, den nionde, kom kändes det nästan som att jag skulle fylla 18. Jag hade ju varit 17 nästan ett halvår.

Det är kanske där skon klämmer. Jag hoppade över ett år där och nu vill min biologiska klocka ha tillbaka den utlånade tiden.

Som att ställa om sig själv till vintertid. Fast i mitt fall, 20-tid istället för 30-tid.

Plastikkirugi

Dr Ida gjorde sitt första nosejob ikväll. Patient Gorm hade råkat ut för ett litet missöde med näsan och behövde fixa till den.

Före


Efter


Tänk så glad han blev det lilla trollet. Han hoppade och skuttade och viftade för fullt med svansen. Och jösses, vad ungarna blir glada imorron när Gorm är tillbaka från sjukhuset! Som de har längtat. Idag skrev vi till och med brev till stackarn.


Hängslen

Du borde ha hängslen på dina tofflor, skrattade jag när Simon i ettan för femtielfte gången letade efter sina skodon. Han log lite medgivande och jag hjälpte honom att leta.

Senare började jag tänka på saker som jag borde ha hängslen på för att inte tappa bort.

Lipglossen
Iphonen
Vantarna
Skåpsnycklarna på jobbet
Bilnycklarna
Maken (speciellt i matbutiker)
Kvällsboken
samt en av ungarna på jobbet, varje onsdagslunchrast


Så jag önskar mig hängslen. Många.


Maken och jag slötittar på youtubeklipp oc...

img_3454 (MMS)

Maken och jag slötittar på youtubeklipp och fnissar ikapp. Roligast är de här filurerna. Har ni sett? Sök på hippo and dog.


RSS 2.0