jag vill inte vara tretti

Då var du omsvidad och klar, sa Maken och jag till Kitty. Kitty höjde frågande på vindrutetorkarna. Jag vet, sa jag, det känns konstigt nu när det är 10 grader men snart är det en halvmeter snö, eller i alla fall blixthalka och parmafrost. I år är vi beredda.
Det är bara lite pinsamt att vara först, sa Kitty, du vet hur det kan vara. Tänk om de andra bilarna på parkeringen retas med mig? Och tycker jag är töntig?
Då säger du till mig i så fall, sa jag, så ska jag snacka med dem.
Då blir jag ju kallad skvallerbytta, mumlade Kitty.
Det ordnar sig, sa jag. Säg till om de andra bilarna är dumma, det är det ingen som ska vara. Tycker i alla fall att du är snygg i dubbat.
Kitty sträckte lite på sig och verkade lite lugnare. Det är inte lätt att leva i utseendefixerad värld.

Ho, ho, ho, skrockade Kitty, det där är bilhumor. Det är ju det du och Maken alltid har sagt sen eran blåa period äntligen var över och jag kom in i era liv, att vissa bilar ska man bara undvika. Den där stackarn har tydligen insett det själv, eller så hade den nummerskyltsansvarige ett horn i sidan till peueoter i största allmänhet. Hade någon tvingat på mig en sån skylt hade jag glömt lägga i handbromsen för länge sen och rullat över kanten. I'm just saying.

Hjälp ropade Kitty.

Vad då? frågade jag lite disträ.

Trodde du skulle äta upp mig! utbrast Kitty förskräckt.

Vad snackar du om? sa jag irriterat.

Jo du gapar så förskräckligt stort när du gäspar så jag trodde du skulle sluka hela mig! förklarade Kitty.

Äh! fräste jag och lyckades kväsa ytterligare en gäspning.

Du är inget vidare trevligt sällskap när du jobbar sent, suckade Kitty och valde att låta mig gäspa ifred resten av hemresan.

Vem har stått här i natt? fräste Kitty när vi parkerade tidigare i eftermiddags. Jag känner allt lukten av nån annans gummi och asfalten känns inte som den brukar.

Jamen, du vet ju att jag tvingades låna svärmors röda när du skulle på service, försökte jag, och förbannade Kittys intuitiva svartsjuka.

Tycker ändå inte om att den där lilla skiten snor min nattplats så fort jag vänder bagagen till, morrade Kitty.  

Härligt att ha dig hemma igen i alla fall, svarade jag. Du hade visst skött dig exemplariskt sa servicekillen. Bra jobbat. Fortsätt så, så får du sova här på din plats många nätter framöver.

"Snälla, snälla, ta mig med till er vinröda snygging och låt mig stå i ert ombonade garage. Snart är ännu en vinter här och jag kommer frysa ihjäl!" så sa Kitty när jag sprang förbi berättade Svägerskan.

Jag tog mig ett snack med Kitty, men hon ville inte kännas vid det påstådda uttalandet.

"Kan ha varit att jag möjligtvis råkade sucka över hur länge du låter mig vänta här nu för tiden", sa hon. "Och att jag möjligtvis kan ha spekulerat i hur mycket snö det kan tänkas komma i år efter flera snörika vintrar. Dessutom är det ju redan väldigt mörkt nu på kvällarna. Och ganska ensamt här på parkeringen  när du envisas att jobba jättesent. Men förstår inte hur hon kunde tolka det till det där, vad det nu var hon sa att jag sagt" sa Kitty. "Lite oartigt att springa förbi så där, knappt heja utan bara springa förbi. Hade varit trevligt att slå av en prat så där på kvällen i min ensamhet."

"Du är en bil" sa jag. "Och svägerskan råkade ju bara passera dig, hon hade ju fullt upp med sin löpning, det hade ju pajat allt om du promt skulle stannat henne för en prat."

"Ja, ja" suckade Kitty, "jag kände mig ensam hur eller hur. Och dessutom tror jag visst att jag kommer frysa ihjäl i vinter när du sitter inne i värmen och jobbar."

"Det bekymret tar vi då" avslutade jag.

"Jag lider med dem" sa Kitty när jag berättade om dagens bilannonssida, att det tydligen inte är rött som gäller nu. "Men det borde ju alla fatta, i alla fall tillverkarna, att det är väldigt fel med rött. Det är precis som med hund- eller kattavel. Vissa raser går helt enkelt inte i vissa perioder. Nakenkatter till exempel. WTF? Hade de där bilarna varit människor och bott i Brasilien så hade de varit gatubarn alla gånger. Ingen som vill ha dem."

"Nu tycker jag du spårar ur och närmar dig hal is" avbröt jag. "Tyckte bara det såg lite roligt ut, den där bilden, med nästan bara röda bilar till salu. Skulle kanske slå till på en röd istället. Lite gladare än grå."

"Grått är fint. Och klassiskt" svarade Kitty. Sen var hon tyst resten av resan.

Maken, Kitty och jag visar Louise och Hjulia vår lokala duschanläggning i Hålan.



Nu ska Hjullan bli vit igen!

Suck, jag har bara väntat på det, stönade Kitty. Titta bara hur jag ser ut!

Kitty stönade och jag såg hur några droppar spolarvätska letade sig fram. Så ja, sa jag. Nu tar vi det lilla lugna.

Kitty tog ny sats, Jag visste det! Jag visste det. Och som den där kvinnan ropade på sitt barn! Öppna.inte.dörren. Så skrek hon. Och vad gjorde ungen? Åååååh fina, fina jag. Nu är det kört. Det blir skroten nästa.

Du är sån dramadrottning, suckade jag.

Pah, fnyste Kitty, jag hörde ju hur mamman högt och tydligt ropade till den där kotten: Iiiiiinte d.e.n. bilen!! Lyssnar inte barn på sina mammor längre? Jag visste att det skulle bli min död att parkera på den där parkeringen! På andra jobbet i den andra minihålan hände det här aldrig. Aldrig. Där var jag trygg. Jag saknar det stället. Åååååh.

Spolarvätskan sipprade nu ordentligt och rann i strida strömmar ner över motorhuven.

Men nu glömmer du en sak va, sa jag. Det där lilla, lilla strecket gick ju bort.

Ååååh. Men som du gnuggade sen, surade Kitty.

Och den där lilla bucklan som blev, den ser bara jag.

Men J.A.G. vet att den är där. J.a.g. är skadad. J.a.g. blir mig aldrig lik igen!!

Ge dig nu lipsill, sa jag. Maken kunde inte ens se bucklan och färgen från den andra bilen är ju helt borta! Vill du ha ett plåster och en puss på bulan? Det brukar funka för gnällspikar.

Nu är du så där hysteriskt rolig igen, fnös Kitty.

Ja, ja, sa jag. Vi bestämmer väl parkeringsplats tillsammans hädanefter. Dessutom kanske jag kan åka buss ibland.

Bara till jobbet då va, sa Kitty oroligt och jag såg hur spolarvätskan börjat att avstanna.

Jadå. Det är klart, sa jag. Oroa dig inte för det. I övrigt är det du och jag. 

Aldrig, sa Kitty, a.l.d.r.i.g.!
Jag skulle på allvar inte förlåta dig om du utsatte mig för en sån förnedring.

Tur för dig att du är en kombi, sa jag. Du har ju inte så mycket att fästa i, så du behöver inte oroa dig. Men om du önskar kan jag undersöka saken lite närmre.

Haha, sa Kitty med drypande ironi, väldigt lustigt. Det låter du bli. Med min motorstyrka ska jag dra tunga laster, t.ex. en r.i.k.t.i.g. husvagn.

Vill DU bli husvagnsdragare?! utbrast jag. Det var det värsta. Trodde du var för fin för sånt där. Och dessutom måste man väl hålla sig till 80 om man är en husvagnsknegare. Kan vi inte skita i den här diskussionen nu och använda din styrka till att bränna iväg hem åt lite snabbare istället.

Bra idé, sa Kitty. Och glöm det där med husvagnen förresten, det menade jag inte. Men det andra står jag för. Kom ihåg det. 

Vad var det där om egentligen, frågade Kitty när vi själva.

Vaddå, undrade jag.

Jamen, B.I.L.B.I.N.G.O.?! utbrast Kitty. WTF?

Trodde du skulle uppskatta att du fick följa med på nåt sånt, sa jag lite förnärmat. Bilbingo är ju liksom lite för bilar också ju. Vad otacksam du är.

Jo, visst. Men tre timmar?

I know! Trodde själv att det var ett skämt när jag hörde det, sa jag. Hade väl aldrig trott att det skulle ta så lång tid att rabbla lite nummer.



Men du skulle ha sett inne i hallen, sa jag. Tanterna var helt galna. Och vi hade inte en susning om hur man skulle göra eller nåt. Vi hängde på tanten före i kön och gjorde som hon. "Två av varje" innebar ju hur.många.brickor.som.helst.

Haha, ja ni var kanska uppspelta och glada när ni kom tillbaka, skrattade Kitty. Men trodde allvarligt inte att ni skulle reda ut det. Ni var ju hur vimsiga som helst i början. Missade typ de fem första numrena, trodde att man fick räkna rader hur som helst och så vidare. Kitty fnissade så att motorn gick upp i varv.





Men roligast var ändå när du tutade fel, sa Kitty och skrattade så att hela bilen skälvde.

Mmmmm, svarade jag tyst. Vi behöver inte prata om det.

Joooooooådå, envisades Kitty. Det var ju det roligaste på hela kvällen. När bingoutroparen blev jätteförvånad över att någon hade fått bingo, för då skulle det typ vara rekord på två rader, ever!

Jamen, det är väl inte så himla lätt! försvarade jag mig. Vi hade ju lyssnat på typ tvåtusen siffror, utropade av den jobbigaste rösten i hela Småland, det bara snurrade i huvudet och när jag tittade på min bricka hade jag ju äntligen en rad. Klart jag tutade då!

Hahahaha, och som du tutade sen! tjöt Kitty.

Mmm. Men de hade ju uppmanat att man skulle tuta ordentligt. Men precis när jag hade tutat klart och Teza fräst åt mig att jag inte hade två rader, ville jag bara dö. Nu pratar vi inte mer om det, snäste jag av och kände hur kinderna hettade precis som under 4ans bingo-misstag.



Måste säga att efter 6ans bingo klagade ni värre än ett gäng kissignödiga fyraåringar, sa Kitty.

Ja, men jag hade ju som sagt A.L.D.R.I.G. kunnat föreställa mig exakt hur sjukt många spelomgångar det var och hur.sjukt.lång.tid allt tog. Vi satt ju till och med på övertid, skulle ju slutat vid tio, men vi höll ju på ett par minuter över, suckade jag.

Du tror inte att det var ditt fel, flinade Kitty och blinkade med ena lyset, jag menar det gick ju åt lite extra tid när utroparen fick uppmana den som tutat att ge sig till känna?



Och vad var det egentligen med hon i baksätet? fortsatte Kitty.

Vaddå? Sanna menar du? undrade jag.

Jamen, vin och grejer. Värsta förfesten om du frågar mig. På bilbingon?!

Haha, ja, men jag tror faktiskt att hon hade roligast av oss alla. Nästa gång ska jag med dricka vin. Det underlättar nog.



Men det får nog dröja ett tag till nästa bilbingo för min del, sa jag. Det var rätt jobbigt. Och lååååångtråkigt.

Det är helt okej för mig, sa Kitty. Kände mig ändå inte riktigt hemma bland alla pensionärernas Volvosar.

Då tutar vi på det, sa jag.

Haha, ja nu kan du tuta så mycket du bara vill, skrattade Kitty och så fortsatte vi färden hemmåt.

Helgen bjöd på lite omsorg av Kitty. Maken skruvade och jag rullade. Sen lärde Svärfar mig hur man kollar lufttrycket i däcken. Och så pillade jag bort småsten från Kittys vinterpjucks. Kändes nästan som jag petade tänderna på henne.

Funderar seriöst på att söka extrakneg på en tävlingsdepå, för vilket team vi var Maken och jag!





Avslutningsvis åkte jag själv och duschade Kitty och skrubbade henne så att hon nu glänser så fint, så fint. De kunde haft det värre, Maken och Kitty.

Kitty och jag sa inte så mycket till varandra idag till och från jobbet. Vi funderade mest. Var och en på sitt håll.

Tänk vad livet är skört, sa jag till slut. Man tar varandra allt förgivet. Säger man "Vi ses ikväll" så förutsätter man ju att det blir så, eller hur? Man borde bli bättre på att ta hand om varandra och tala om hur mycket man tycker om och värdesätter varandra. Det är ju ingen som tänker på att det någon gång tar slut?

Nä, det är det ju ingen som vill tänka på, sa Kitty.

Men plötsligt gör det ju det, fortsatte jag. Och då står man där med alla "Tänk om..." och "Å, jag skulle ju ha sagt/gjort..."

Så dags att tänka på det då, fnös Kitty.

Mmm, sa jag och försvann bort i tankarna igen.

Tyvärr är inte den sista idioten född än, hörde jag Kitty muttra. Själv tänkte jag på gårdagen.

Då Makens vän omkom i en våldsam bilolycka.
En mötande bil gjorde en farlig omkörning där vännen tvingades ut i diket, tog sig upp igen, men kolliderade då med ett mötande fordon.
Makens vän var 31 år och hade hela livet framför sig.
Den bil som körde om och orsakade allt försvann från platsen.


Jag hoppas du får sömnlösa nätter och vrider dig så du får tarmvred. Jag hoppas ditt samvete äter upp dig inifrån tills du inte får i dig en gnutta mat och tynar bort. Jag hoppas du samlar den lilla skopan vett och förnuft du har och gör det ända rätta. Stå till svars med det hemska du orsakade! R.I.N.G. P.O.L.I.S.E.N. N.U. tel. 11414.

- Jo jag har tänkt på en sak, sa jag till Kitty en dag på väg hem från jobbet. Är det inte väldigit opassande att det är en bild av en drink på drickahållaren?

- Men e du helt slut? frågade Kitty. Det är ju ett läskglas med sugrör i ju!

- Fine, sa jag. Jag köper att du e med på Don't drink and drive-tåget, nåt annat hade ju varit katastrof. Men vem  -v.e.m.- skulle ställa ett glas med dricka så där i bilen? Det skulle ju skvimpa över i minsta kurva eller fartförändring? Det är nästan så att det är troligare att det är meningen att man ska ha lite barhäng och happy hour?

Kitty och jag avslutade våra meningsskiljaktigheter för stunden, där Kitty fick sista ordet.

- Du behöver inte vara så där jobbigt trångsynt. Bara för att det är en bild på ett glas med sugrör, behöver det ju inte vara just ett glas med sugrör.

Jag tog Kitty på orden och började experimentera. Och tänk vad rätt hon hade. Möjligheterna är minsann fler än begränsningarna.

Fina Kitty. Du är så klok.

Det är vitt, kallt och överjäkligt ute.

Föräldrar som har åkt långt längs med E22an säger att vägen är jättekass och hur mycket drivor som helst. Så nu hämtar jag min väska, min nycklar och mitt bästa tålamod och ger mig av hemmåt. Ser du Kitty och mig i en driva längs med E22an i södergående riktning kan du väl stanna och hjälpa oss upp?

Trevligt fredagsmys alla. Stanna inne och ta hand om varann.

Hej Statoil!
Jag blir så ivrig. Alldeles sprallig. Ja, jag vet inte riktigt var jag ska ta vägen. Det är ju helt fantastiskt det här! Tänka sig. Men samtidigt har jag lite svårt att bestämma mig. Jo. Vet inte riktigt vad jag ska göra? För det bör ju verkligen tänkas igenom. Inget man bara kan ränna iväg och slösa upp hur som helst. Ja ni kanske har nåt förslag på vad jag ska göra med alla mina miljoner som jag kommer spara nu i fortsättninger efter er höjning av dieselpriset så att jag tjänar f.y.r.a. öre per liter på att inte köra på bensin. Men för guds skull, glöm inte bort alla extra kostnader som jag valt att betala för bara för att få ett schystare literpris. Vilket kap jag gjorde med Kitty!

Tur att jag kan skriva det här brevet elektroniskt, för jag har inte längre råd med porto. Och om ni inte kan läsa det här så beror det nog på att NetAtOnce nyss bröt mitt abonnemang som jag inte kunde betala/alternativt EOn som bröt strömmen av samma anledning.

Ha en trevlig kväll. Nu måste jag fundera på vad jag ska göra med mina fyra ören som jag sparar nästa gång jag ska tanka.

Inte så vänliga hälsningar från

                 Fröken G och Kitty

Ps. Jag behöver egentligen inte tanka förrän på fredag, så ni har fortfarande ett par dagar på er att höja dieselpriset lite till.

Vi närmar oss Jönköping och jag känner att det behövs tillföras nåt nytt.

-Ska vi leka 21?
-1
-2
-4
-5
-7
-8
-9
-11
-13
-15
-17
-18
-19
-21!

-faan.


När jag vunnit fem gånger ger Maken upp.

Tre timmar kvar. Undrar vad mer jag kan klå honom i?

Farbror Blå är ute och finåker. De ligger under tillåten hastighet. Bilkön samlas på, inte en käft som vågar köra om. Omköraren på bilden gled snabbt in i ledet när han såg vem som låg först...

Och inne i snutbilen sitter konstaplarna och garvar läppen av sig åt den fega pöbeln som vackert fogar sig bakom, fast de hellre skulle kört 120.

Visst är det fint i vinterlandet? Snön gnistrar och knarrar härligt under skorna. Barnen på jobbet är glada och spralliga.

M E N...!



Snödag TVÅ och jag är skitless på att pulsa, borsta och skrapa!
Jaa Teza, jag glömde verkligen en viktig punkt på den här listan.