jag vill inte vara tretti

Vi har fått en ny kurator på skolan. Undrar om hon kör sådana här fasoner med knoddarna? Fantastiskt roligt!

Vaknade med huvudvärk så grabbarna och jag låg och drog oss extra länge.


Framåt eftermiddagen skakade vi liv i oss och for iväg på en rejäl fika.
I know. Den var gigantisk. Men vi var sugna på lite av varje, så vi delade på allt. Inte för att det blir mindre synd av det, bara mer rättvist kanske vad gällande kaloriintaget.

(Förlåt Erica. Hade inte glömt. Men till mitt försvar åt jag nog bara en tredjedel av semlan. Det gills knappt.)


Nu har vi roat oss med Melodifestivalen. Jaa, roat. Maken är faktiskt den som är mest mello-galen i vårt hushåll. Kan kanske vara svårt att tro, eftersom han envisas med att komma hem varje dag inkletad i olja och leva efter ordspråket "Riktiga karlar luktar diesel!". Men det bor allt en liten schlagerbög i min macho-lukte-diesel-Make.

Som vanligt försökte vi pricka in vilka fyra som skulle gå till final/andra chansen. Maken satte alla fyra och jag tre. Inte dåligt va? Underbara Pernilla Andersson.

 


Och förlåt mig Swingfly. Jag deklarerade redan när jag läste bidragen igår att din låt var shit, men tvärtom, den var ju en hit!

 

Årets längsta månad är snart äntligen slut. Och det enda jag har hör idag är den lilla cheerleadern inne i huvudet som ropar:

Ge mig ett L!
-L

Ge mig ett Ö!
-Ö

Ge mig ett N!
-N!

V.A.D. B.L.I.R. D.E.T.?
-Efterlängtad utbetalning!

Innan klockan slog ett nyss visade stegräknaren 15365 steg. Blir lugnt resten av dagen. På sin höjd orkar jag låta mig bjudas på mat hos Svägerskan. Låt gå för det.

Tack Åsa för en slagkraftig start på dagen och Erica för promenixen i det urhärliga vädret. Förresten Erica, om du håller ut till februari ska jag bjuda dig på semlefest. Det kan vi vara värda. Eller hur?

Hela veckan har varit en skräck när det har varit dags att besöka damrummet på jobbet.


Jo, för när jag öppnar dörren in till toaletten med vänster hand, har jag samtidigt höger hand framför mig redo att tända lampan på höger sida om dörren. Men precis innan jag hinner tända ser jag honom i ögonvrån och jag hoppar till. Bosse, vad gör du här?

Varenda gång när man är i nöd och absolut inte vill bli överraskad står han där beredd och skrämmer (bokstavligen) skiten ur mig.

Egentligen borde vi anmäla händelserna, för jag är inte ensam bland mina kollegor om att bli överraskad på toaletten. Nä han har varit veckans snackis i lärarrummet och man kan ju tycka att det är olämpligt att det smyger en toagalen Bosse på en småskola.






Ja, jag vet. Bosse är en docka. Men han är enmeter lång! Och skitläskig när han står och smyger där i mörkret! Min kollega har gjort honom som en överraskning till hennes elever, efter en ritning som barnen hade gjort. Och innan han fick komma till klassen fick han bo på personaltoaletten så att inte barnen såg honom.

Som sagt blev jag överraskad när jag gick IN på toaletten, men min kollega berättade hur hon såg Bosse när hon gick in, men när hon skulle resa sig hade hon hunnit glömma att han stod där - och då - då hoppade hon till när hon såg honom. Nedrans Bosse.

Men nu ska vi få kissa ifred på jobbet i fortsättningen. Idag flyttade Bosse till sin klass och jag slipper ha någon som smyger på mig på dass. Man vill ju trots allt va i fred där. Även om det bara är en enmeters tygfilur med sneda öron som står och gluttar.

Tidig fredag idag och tid att göra alla mina ärenden som jag haft på att-göra-listan lääääääänge. For som en skållad råtta, men efteråt kan jag bara konstatera att alla mina leverantörer och servicemän/kvinnor verkligen är de bästa.

Synsam. Kortterminalen funkade inte, men de skickade ändå med mig 150 (!) par linser hem utan betalning och sa att det gick bra att komma in i nästa vecka. Tack.

Häradssparbanken. Bankkvinnan hade egentligen inte tid med mig, men tog ändå alla mina uppgifter, dubbelkollade makens uppgifter, samt drog ändå lite info och lovade att höra av sig på måndag. Men frågade sen om det var okej om det kanske dröjde till onsdag. Helt okej. Tack. Pratade sen med kundtjänsten, som snabbt fixade en beställning av ett nytt visakort och hjälpte mig med en utbetalning som ingen annan velat, som dessutom var utställd av en annan bank. Och hon tog inte ens en liten serviceavgift för det. Tack.

Apoteket. Så trevliga. Så kunniga. Så trygghetsingivande. Tack.

Gulle er.

Jag har en vänninna som i flera år har slitit som en hund för sin arbetsgivare. Som en callgirl som ska gilla läget i ur och skur, men till en halvdan peng och dålig feedback. Som vikarie ska du le och va kåt, glad och tacksam. Eller inte så kåt. Inte på jobbet i alla fall. 

Men du har styrka och kunskap. Du är klok och idérik. Du är lojal och ärlig. Du har tagit mer skit än jag någonsin själv skulle palla. Och jag tror att ungarna älskar dig!

Så kära Louise, du är verkligen värd din fasta tjänst! Du är värd den till 100% även om du "bara" fick sjuttiofem. Grattis!

Årets investeringar går som smort. Maken och jag var i Staden idag och jag kom över ett par träningsbrallor för ett utomordentligt pris! Så billigt att det är värt att träna bara för att bevisa vilket bra köp det var. Och så billigt att det inte gör nåt ekonomiskt om jag skulle banga.

Läser Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Kan inte låta bli att tänka på farmor. Inte för att hon är hundra år. Inte än. Hon har i alla fall 351 dagar kvar.

Min farmor var gammal redan när jag föddes. Jag såg världens ljus drygt två månader innan hon fyllde sjuttio. Pappa har alltid retats med henne och sagt att hon kommer överleva oss allihopa. Och visst har jag hoppats lite att det skulle va sant. Eller i alla fall att hon blir 100. H.U.N.D.R.A. Fatta vad coolt att ha en hundraårig farmor! Men farmor själv har aldrig varit imponerad av tanken att bli hundra. Fast jag har peppat henne.

Min farmor är nummer ett i röstlängden. Vid valet i höstas stod hon alltså först i boken över alla i hennes område som fick rösta. Det är häftigt. Respekt.

Min farmor bodde på våningen under oss i släktgården där vi bodde när jag var liten. Det var ner till henne pappa lurade mig en 1 April för att be om att låna ögonmåttet. Det var där hos farmor tillsammans med storkusinerna som vi firade i stort sett alla julaftnar så länge vi bodde där. Ibland när man var på besök hos farmor hände det att hon släppte sig, fast hon hoppades att ingen hörde. Fast vi barn hörde A.L.L.T.I.D. Och vi fnissade alltid. Det knarrar så dant i gamla hus, sa farmor till sitt försvar. Farmor gjorde förövrigt världens godaste nötkakor. Så goda att Lillebror önskade sig en laddning sånna varje födelsedag i flera år. Om du kan gissa hur många sockerbitar jag har i fickan ska du få bägge, sa farmor till mig en gång och plirade med ögonen. Jag gissade alltid fel. Men fick en av bitarna ändå. Och så ställde hon samma fråga igen vid ett senare tillfälle.

Min farmor fyller år på julafton. Det måste vara tråkigt, sa alltid vi barnbarn när vi var små. Äh, tänker inte så mycket på det nu förtiden, men det var värre när man var barn, svarade alltid farmor. Vad ger man till en kvinna i present som har levt ca 36200 dagar? Ätbart. De senaste åren och ganska långt innan dess också, har det blivit ätbara presenter och julklappar till farmor. Men farmor har aldrig tackat nej till nån sötsak. För ett par år sen var Maken och jag på besök hos farmor i servicehemmet där hon bor. Först hittade vi henne inte. Men när vi kände kaffedoften hos grannen gick vi dit och där satt nästan hela gänget och hade kafferep! Vad trevligt! Och inbjudna blev vi med en gång.

Min farmor fick besök av mig och Lillebror i mellandagarna. Vi hade något ätbart med oss. Vi tittade på hennes julkort och julblommor och alla andra blommor som hon fått på bemärkelsedagen. Pappa var med också. Nästa gång du fyller år får du telegram från kungen, sa pappa. Farmor viftade bort det.

Min farmor var gammal redan när jag föddes. Fast väldigt aktiv. Syjuntor hit och dit. Bakade och lagade mat och rådde om den gamle drängen som bodde kvar på gården. Farmor avslöjade en gång att det hade ringt en gammal fästman till henne. Farfar var död sen flera år, men farmor bad honom aldrig ringa igen. Det tyckte jag var dumt. Och superspännande med lite kärlek i farmors liv. Jag pressade och lockade och pockade, men fick aldrig veta några mer detaljer kring den historien. Jag försökte igen för en fem år sen eller nåt, men då sa farmor sig inte alls veta vad jag pratade om. Men det var nog inte sant. Tror att hon fejkade.

Min farmor går långsammare än någonsin nu för tiden. Hon har en grön rullator vid sin sida och hon är rädd för att ramla. Hon har hörapparat, fast ibland hör hon knappt nåt ändå. Hon ser dåligt också sa hon när vi var där. Men det var för att hon glömt att ta på sig glasögonen kom vi på, så det var snabbt åtgärdat.

Jag har alltid tyckt om min farmor. Hon har alltid funnits där genom min uppväxt och har en självklar plats i hjärtat. Trots det har jag varit ganska dålig på att besöka farmor de sista åren. Så det kändes extra skönt att Lillebror och jag var där nu sist. Farmor blev så glad över besöket.

Hundraåringen Allan i boken, rymmer från sitt eget hundraårskalas på hemmet och ger sig ut på äventyr. Tanken slog mig om farmor tänkte rymma från sitt hundraårskalas?



Pappa ringde i eftermiddags och berättade att farmor blivit dålig.

Snälla farmor, krya på dig!



Farmor, farfar och jag.

Ja mina vänner. Dags att summera 2010.

Årets...

Rensade lite gamla grejer hemma hos mina föräldrar igår. Fy.tusan.vad.mycket.skit.
Men skrattade högt när jag hittade en lapp som skrevs efter en mycket intensiv tjatperiod:

Den 9/10 -93 fick jag ett hål till. Mitt tredje hål.
Jag har lovat, att om jag får ett hål till i örat så ska jag inte tjata om ett fjärde,
utan det fjärde får jag ta när jag är myndig.

Jag höll mitt löfte. Skriftliga avtal kan man ju inte bryta hur som helst.

F.I.N.A.L.! Sista grej of the day och har sparat det bästa till sist. Min förlovningsring och vigselring. Okej det blir två grejer. Men de hör ju ihop. Till skillnad från Bernadotte-bruttorna har jag ingen megasten, men många små. Och.det.funkar.för.mig. Ringarna är en påminnelse om att Maken och jag hör ihop. Det kan man ju inte bli annat än glad över!

God Jul allihopa!

Dagens grej of the day är en mycket beroendeframkallande pryl. Med den är kunskapen bara ett par pekande bort. När var finska vinterkriget undrade mina kollegor härom dagen. Jag kan googla sa jag. Undrar hur vi hittar till fotografen sa en vän. Jag kan titta på kartan sa jag. Har du Hasses telefonnummer frågade Maken. Vilket av dem frågade jag och tog fram hela kontaktsidan. Oh.my.God.hur.klarade.jag.mig.innan.augusti?




Eftersom jag tar alla bilderna till bloggen med just I4an så blev det lite svårt att bjuda på en bild idag. Men lånade denna från kulturbloggen.com.

Den här skålen tycker jag är ursöt. Jag fick den av min moster och hennes man när Maken och jag förlovade oss. Eller ja. V.I. fick den, blir det väl då. Används ofta. Passar både till godis, chips och sallad. Fast inte allt på en gång.

När vi gifte oss fick vi denna underbara tekannan från Eva Solo. Ja den var ju inte från henne, men det är hon som har gjort den, eller designen. Äh, ni fattar. I alla fall. En sån stämninghöjare för en tebälgare som jag när man kan brygga hela kannan full och sen ta lååååååångfrulle på helgen. Var också en kär kamrat och följeslagare när jag studerade förra året och satt mycket framför datorn. Då var det boken, blocket, datorn, kannan och muggen. Klar att börja.

Jag vet att den är lite härmig Louis Vuitton, en fulfulfulkopia, men jag älskar min nya handväska. Jag vet att den är på tok för stor -egentligen- men jag älskar den. Jag får allergiska utslag av små handväskor som man ska ha på axeln och jag hittar ingen snygg modell att ha på tvärsen. Jag har supersvårt att hitta väskor som jag trivs med. Förut köpte jag väskor fast jag var lite osäker på dem och givetvis blev de aldrig använda. Numera köper jag BARA väskor som jag är helt hundra på. Vilket resulterar att jag måste stå och gå framför speglarna i butiken ungefär 15 min innan jag är övertygad.

Jag är barnsligt förtjust i örhängen. Precis som Maria Montazami känner sig naken and exposed utan lipgloss känner jag mig så utan mina örhängen. För tillfället är favoriterna stora pärlor. Har både svarta och vita, men använder de vita oftast. Me.like.