jag vill inte vara tretti

Kvällen har ägnats åt ytterligare lite julförberedelser, nämligen att salta in julskinkan. Är inte Maken och jag husliga så säg? Trodde först att skinkan var skämd, men såg sen att svålen var både svart och rosa. En riktig Pigham-gris. Pratade med den grisen hemma hos päronen i utehagen på gården. Jag vet att det var den, för det fanns bara en svartrosa gris. Den sötaste av dem alla. Fick lite ångest där vid saltingnidandet eftersom det var så tydligt. Svart på rosa så att säga... Annars när det bara är kött tänker man ju inte på vilken gris man äter eller hur de såg ut. Då är det bara mums. Men jag tänker ändå njuta av skinkan. Säger som Petra Mede, Tack och förlåt.



Sen överraskade jag Maken med nåt han har väntat på länge. Länge. Ända sen i midsomras närmare bestämt. Frugan hade köpt Stureost till Makens stora glädje. Sture är en högtidsost hos oss och till Ostmonstrets aka Makens förtret är hösten en högtidsfattig period. Men nu är det tillräckligt nära jul för att Sture ska vara lovlig. Makens ögon tindrade som ett litet barn i godisbutiken. Stackarn är hårt hållen...