jag vill inte vara tretti

Gjorde precis nåt töntigt. Skapade en "likes"-sida på facebook till den här bloggadressen. I know. Både fjantigt och lite onödigt. Tänker ju flytta härifrån. Men så länge jag är tekniskt obegåvad och min mer tekniske vän har fullt upp så får vi vackert hänga kvar här. Och det roliga är att ni är fler och fler som läser här. Förra månaden steg besöken med hundra pers! Tack. Så ta en kik på fejjan med och gilla mig där med :)

Fick ett namnsdagskort på posten från mor och far idag.



Med det jag lyckats få igång på jobbet så stämmer väl det här fina kortet bra. Bara att stolt invänta framgången då.

God morgon! Såg det här på Aftonbladet.

Vill bara säga: Var hörde ni det först?

Just det.


Fröken iDA, före med det allra senaste. At your service.

Ni vet jag har skrivit om det ett par gånger nu. Till exempel här eller här. Min flytt alltså. Men för tillfället struntar jag i det. Jag stannar.

Gjorde en adress hos Wordpress.com, men kunde inte nyttja alla funktioner som jag ville, så jag tog bort den och bytte till Blogspot.com. Fast jag av nån anledning har fått för mig att jag inte gillar blogspot. Och så är det svårt att stava till. Bloggspot? Blogspott? .com? .se? Jag lär mig aldrig när jag ska skriva in andras blogspot-adresser. Men bestämde mig ändå för att ge den en chans.

Satt och filade på sidan och alla funktionerna hela helgen. Blev tillslut ganska nöjd. Då pratade jag med Teza: Jag vet hur man fixar wordpress.

Försökte regga tillbaka mig på wordpress, men det gick inte med samma adress som jag tänkt innan.

B.A.J.S.

Så medans jag velar om vilken värd jag ska regestrera mig hos, stannar jag här. Ni är ju ändå en trogen skara som tittar in här varje dag.

Tack och puss.

Jag håller på att flytta.
Fast jag struntar i att packa.

Jag bara flyttar.

Men det krånglar. Och jag blir ilsk. Och alldeles het och upprörd.
Tar av mig koftan och knappar vidare lite. Men det funkar inte ändå.

Imorgon får ni adressen till nya lyan.

Fick idag veta att jag är en värdefull och uppskattad medarbetare. Till på köpet blev jag en liten gnutta rikare. Alltid nåt.

Fick också kännedom om att jag har en illojal kollega.
Ät b... och d., k......j....! skulle jag gärna säga till kollegan.
Men eftersom jag, citat, Månar aktivt om kollegor - stöttar, uppmuntrar, hjälper och sprider arbetsglädje, slutcitat, så är det väl bäst jag låter bli.

Jaha. Då är det åter igen dags för nyårslöften. De pratatde om det på radion igår. Om löften från förra året som var lättast respektive svårast att hålla. Lättast att genomföra hade varit att Källsortera, Åka kollektivt och Köpa mer ekologiskt. Svårast var att Sluta röka, Gå ner i vikt och Dricka mindre alkohol. Tänkte lite på mina löften från förra året. Kom inte på några. Lagom tjock och go och med bara ett glas i handen, var jag nog klok nog att inte lova nåt. En norsk kompis till mig hade som mål för 2010 att träna 200 gånger. Det är lite för häftigt för mig. Men han klarade det. Bra jobbat. Jag tar nog en Caipirinha med Louise istället.

Men. Tänkte ändå ha ett löfte i år. Bara för att. S.Å. Jag lovar att blogga och uppdatera här så länge som ni är intresserade. Joråsåatte.


Men för att mitt löfte ska infrias har jag skrivit era också. Jodå. Det är mycket individuellt anpassade löften som passar just dig. För även om du inte gjort dig till känna att du spionerar på mig, så vet jag att du gör det, ni torkar ju inte direkt av er i farstun så att säga. Och det förvånar mig att ni är så blyga. För flera av er känner ju mig och Maken, men bara några få har påpekat bloggen. Eller kommenterat. Märkligt mina vänner. Så det är bara att skriva under. Världens bästa nyårslöften. Varsågoda. Skriv ut och bär med dig i plånboken. Eller rama in och häng upp på väggen.

Jag lovar att inte bara läsa jagvillintevaratretti.blogg.se ofta - minst varje dag - utan lovar dessutom att kommentera inläggen och på så vis visa den förträffliga bloggerskan mitt innerliga intresse av hennes taffliga försök till bloggande.

God morgon! Och TACK.
Är helt överväldigad över besökarstatistiken. Helt galet. Kan ju visserligen vara en tillfällighet, men vet inte riktigt vad som hände. Plötsligt igår sa det pang i stapeln. Eller i mina dimentioner av läsare kanske det egentligen sa plopp, men jag är jätteglad. Verkligen! Samtidigt som det är lite läskigt. Faktiskt. Men välkomna, och välkomna tillbaka. Känn er som hemma.

Maken är i skogen så nu blir det lite frulle för mig i min ensamhet. Vi hörs om en stund igen.


Pang.                                           Plopp.

Ägnar morgonen åt att läsa Klick i stället för den lokala morgontidningen. Det måste väl ändå dra ner min vuxenpoäng?

Anna Anka ska till Norge i stället för att svenskarna är rädda och osäkra. 

"– De har inte dömt mig lika drastiskt som svenskarna gjorde, de har varit mer nyfikna och laid back och insett att jag inte är så dålig, medan svenskarna hoppat på mig och sagt att de hatar mig." Aftonbladet

Nu Anna ska jag lära dig nåt. Det är mycket lättare att roas/bli förtjust av nåt pinsamt fenomen som inte är från samma land. Det är bara så. Norge skrattar så de tjuter, men de älskar dig för att du är just svensk och inte norsk. Det är en tröst för dem och det underlättar för dig. Win-win så att säga. Fast egentligen borde du skämmas.

Jag har funnit min överkvinna i attentionwhoreness.

Idag är bloggen en hel vecka gammal. Har den äran! Toppade häromdagen med 24 unika besökare, vilket är en bra siffra egentligen. I så här tidigit stadie i alla fall. Men om alla de 24 besökarna lockar en ny besökare hit - länka, tipsa, hota, you name it - så blir det ju 48 besökare!

Sssccchh, var det nån som sa nåt? Attentionewhore? Jomenvisst!

Tänk att folk tittar in till mig! Fantastiskt! En kick att se att fler och fler väljer att läsa just vad jag skriver. Fast bloggen inte ens är en vecka gammal. Underbart!