Men okej då. Det är väl inte så farligt att vara tretti. Men inte trettiett. jag vill inte vara trettiett.

Likt osten blir jag bara bättre med tiden

20111020-195846.jpg

Fick nytt körkort igår. Kan bara dra slutsatsen att jag blir bara snyggare med åren. Bådar ju gott.

Allt väl

Passerat midnatt och...

Verkar som jag överlevde övergången! 

Hipp hipp hurra för mig!!

My next 30 years

Min sista helg i ungdomen är snart över.

Men jag känner inget vemod. Jag är redo.

Redo för rynkor, rullatorer och tandlossning.

Allt annat har jag ju redan provat.

Ichias hade jag redan stax efter tjugo. Vallningar fick jag som bieffekt av en medicin jag provade en gång. Frikort inom vården har jag klarat av ett par gånger.

Jag är gift. Har fast jobb och fast inkomst. Studielån och billån. En katt och ett gymkort.

Jag har hunnit med ganska mycket för att snart vara trettio. Jag ser det nu. Men innan. När jag inte såg allt det där jag har och har gjort. Då var det jobbigaste med att passera tiotalsstrecket allt det där jag hade fått för mig att jag borde ha hunnit med vid det här laget. Som hus, barn och en tjänst i grundskolan. Det där som kvalificerar en till att bli vuxen på riktigt.

Men så, förra fredagen, fick jag frågan från en rektor om att få en tillsvidaretjänst i grundskolan. Så vips, pang bom, fick jag en tjänst som jag gått och drömt om så länge. Började i måndags.

Vem vet, hus och knoddar kanske också löser sig hux flux. Fast kanske inte innan söndag.



Tretti olika

20110927-220057.jpg

Klockan är strax tio en sketen tisdagkväll i september och fru fröken bakar pepparkakor. Nu har det väl ändå slagit slint?

Nä just det ja, hon fyller ju tretti snart och håller för fullt på att baka trettio olika kakor!

Då blir det öppet hus!

Kommer du?

T- mindre än en månad

Tiden går i en rasande fart. Förfallet är ett faktum. Filt om knäna när det är 18 grader. Hur ska det bli om en månad? Kateter? Rullstol?

20110910-121706.jpg

Förlikning

Ju mer in på året vi kommer desto mer borde min ålderspanik öka. Men faktiskt. Redan i mars började den stigande ångestkurvan sakta plana ut.

Håll i er nu.

F.Ö.R.

När det väl beger sig i oktober är jag nog redo. Jag säger NOG. För det kan vara så att jag då är i sinnesfrid att acceptera min övergång till trettio.


Kan kanske vara så att jag blivit påverkad av den här boken vi har läst i skolan?



Så om man jublar så där när man fyller 40, kanske jag i alla fall ska försöka mig på en liten klackspark när jag väl når 30?

Pimp my rullator



Med den här ligan i huset, är det lätt att känna sig ung. Och uppskattad dessutom. Tanterna blir så glada när de träffar oss ungdomar i trapphuset. Vi som är gamla ungdomar som inte festar och stör är extra populära.

Idag när jag kom hem var det nån som fått sitt åk pimpat.




Inte så mycket att skryta med förvisso.

Själv skulle jag haft en färgglad variant. Kanske med lite tofsar. Och dekorativ belysning, samt strålkastarljus som följer med i kurvorna. Och kanske en sån här skylt. I alla fall om det är aktuellt.


Jag är alldeles för ung

Tänka sig.
Idag satt jag och tänkte att åh om jag bara vore lite äldre.

V.A.?!
Moi? En önskan om att vara äldre??

Har suttit i två möten på jobbet idag. Först med mina äldre kollegor. De har så mycket kunskap och är så trygga. Kände mig verkligen som den rookien jag är. Även om jag också gjorde bra ifrån mig.

I det andra mötet satt vi med några föräldrar. Jag var tvungen att tydligt förmedla våra orostankar och funderingar kring deras barn. De uttryckte en massa kritik till skolan och ställde sig mycket tveksamma till det vi framförde. Önskade så att jag hade mer erfarenheter med mig. Att jag var lite äldre och lite klokare.

Men trots allt avslutades mötet med att föräldrarna talade om vilket förtroende deras pojk har för mig och hur nöjda de är med mig och önskade att jag skulle fortsätta med deras sons klass till hösten. Kändes mycket bra. Trots att jag bara är tjugonio år.

O-kris

Var ute och käkade med kollegorna i förra veckan. Min manliga kollega har nyss fyllt 40, så det var poängen med sammankomsten. Bortsett från en tveksam fläskfilé så var det både gott, trevligt och underhållande.

Tjaaa... att fylla 40 känns väl inget annorlunda överhuvudtaget. Och det där med nån kris var jag faktiskt inte intresserad av.

Så enkelt. Tydligen.


Uppochnervänd

Oh My God!

Vid mellis idag uppkom frågan hur gammal jag var. Ett barn gissade på 35. Men medan jag övervägde för- respektive nackdelar angående konsekvensen av att strypa ungen för den gissningen, gissade en annan på 20 och jag lät unge nr ett leva.

35 är för mycket och 20 för lite, sa jag och ungarna började gissa vilt. 32? Nu närmar ni er, sa jag och i nästa andetag höll jag på att säga ja när de gissade på 30! När de sen prickade in 29 kändes det nästan främmande!

What?!

Det har visserligen hänt förr. Men jag var helt säker på att det inte skulle bli så den här gången eftersom jag är 28. Joho. 28. Tjugo.åtta. Spela med nu för fn!

I alla fall. När jag var sexton hann alla mina kompisar utan en fylla sjutton redan innan sommaren det året, så det blev ju att jag också sa att jag var sjutton. Så när väl oktober, den nionde, kom kändes det nästan som att jag skulle fylla 18. Jag hade ju varit 17 nästan ett halvår.

Det är kanske där skon klämmer. Jag hoppade över ett år där och nu vill min biologiska klocka ha tillbaka den utlånade tiden.

Som att ställa om sig själv till vintertid. Fast i mitt fall, 20-tid istället för 30-tid.

På andra sidan

Har sovit lite oroligt i natt. Kallsvettningar, ont i magen och gnyljud. Idag var det nämligen dags. Har tänkt på det ett tag nu och försökt att mentalt förbereda mig på det som komma skulle. Dagen D.

15 januari 2011. Dagen då den första av mina jämnåriga vänner passerar över till den andra sidan. Ni minns min oro? Så det var med skälvande fingrar och med svettig hand som jag slog numret till min vänninna.

Hon lät glad när hon svarade. Alltid nåt tänkte jag. Fast jag hade näsdukarna redo. Omutifallatt.

Jag framförde mitt ärende, dvs mina gratulationer och passade samtidigt på att förhöra mig om hur övergången hade gått. Inga krämpor eller omvälvande upplevelser som plötsligt infunnit sig?

Nejdå. Allt hade gått bra. Jag slappnade av lite. Men då. Då nämner hon nåt om gikt. Tror hon skojade. Men kan man vara säker? Arma männska. Jag alltså. Vet knappt vad gikt är. Vet bara att jag lär knappast våga googla detta hemska åldersfenomen.


Men jag tror att när jag har smält denna ögonvittnesskildring från en nybliven 30-åring, där kontentan var att det verkar rätt okej. Då inser jag nog att det finns ett liv efter tretti. Vad har man för val, som vänninnan sa. (Man kan ju blåneka sanningen och hävda 28, tänkte jag tyst för mig själv.)

Vi sa hejdå till varann och jag tittade på det orörda näsduks paketet. Inte ett enda Why God?! slapp ur mig. Imponerande.

Har den äran Frida på din stora dag!
Du är ett föredöme och det är skönt att du visar mig vägen in i livet som 30.
Grattis på 30-årsdagen!

Why God?

På riktigt. Jag tycker att det är jobbigt att det nya året smyger på. Faktiskt. Jag tycker inte att 2010 var långt nog. Är inte redo för 2011 än. I söndags satt vi och skrattade åt andras 30årskriser. Men seriöst. Jag börjar tycka att det är lite jobbigt. För ett par veckor sen sa min vän Frida Men du har ju nästan ett helt år kvar! Tänk på mig. Mindre än en månad kvar. Jo. Det lugnade ju för stunden. Men det är lika bra att ni är beredda så jag varnar er redan nu. Jag är en Joey. Så Frida. Du är först ut. Sen Louise.

Jag önskar mig näsdukar. Inte bara när jag fyller år. Utan först och främst när ni fyller.





Det var bättre förr

Åt lunch ute idag.
När vi gick passerade vi två grabbar som satt och åt.

BÅDA hade både jacka OCH mössa på!

Kände mig hundra år gammal och ville bara läxa upp snorvalparna att det är kutym klä av sig ytterkläderna när man äter. I alla fall när man är på restaurang. McDonalds är väl en sak. Nä förresten äter man inomhus över huvudtaget ska man inte ha mössa och jacka. Jag kan vara liberal med huvudbonader i nästan alla andra situationer, men I.N.T.E. när man äter!

Vänligen, men bestämt,

hälsningar Tant Ida

Om jag bara vore Superman

Hur gammal är hon? frågade Svågern. Jag vet inte, svarade jag. Hon är nog född -89. Maken pikade mig genast att jag inte kunde räkna ut det eftersom han är född tio år tidigare. Vi pratade vidare lite om andras ålder. Han är så gammal och hon så, men det enda vi egentligen behöver komma ihåg är att du är tjuåtta, summerade Svägerskan. Mitt.i.prick. Gulle dig.

De andra pratade vidare om mitt 28-forever-tillstånd och undrade om jag skulle vara 28 enda tills jag kunde vända på siffrorna. Ja, då är det okej. När jag är 82. Då kan jag stå för min rätta ålder. Men till dess vänder vi inte på nåt. C O M P R E N D E?

I morse fick jag ett glatt besked om att jag inspirerar andra bloggare. Eller inspirerar? Smittar kanske? Bedöm själva om jag smittat eller inspirerat Nikka.


Här om dagen rapporterade den lokala morgontidningen att det är fler än jag som har åldersnoja:


Gammal är äldst

Får en del gliringar angående bloggens namn. Men det är inga konstigheter. Jag har ingen lust att fylla trettio. Jag tycker tjugoåtta är en utmärkt ålder. Man är vuxen, fast fortfarande ung. Gammal nog att bli tagen på allvar och möjligheten finns att man fortfarande tillhör det yngre gardet bland kollegorna. M E N - det är skillnad på att vara vuxen och vara gammal!

Jösses. Idag träffade jag en man som var 34 år. Man ja. Ingen kille. MAN. Skulle nästan kunna säga att han var en herre. Eller till och med gubbe.

Han var gammal på många sätt. Och det var så tragiskt. Han satt där i sin mossgröna pullover och slängde sig med komplicerade termer och var så fruktansvärt beige på nåt vis. Gjorde inget avtryck på mig alls, mer än att jag fascinerades så av att han var bara fem år äldre än mig. Hört om biologisk kontra kronologisk ålder? Jag påstår att det finns även psykologisk ålder och den här snubbens psykiska ålder var fasen 54 istället för 34.

Din biologiska ålder kan du testa här. Men hur gammal är du psykiskt?

Nu tittar Maken och jag på På spåret. Bedöm själva om det gör mig äldre än jag är eller om det helt enkelt bekräftar faktum.

Ho ho

Förundras över underbara Caroline av Ugglas i Dobidoo. Denna fräna fulsnygga bohem. Andreas, du har Sanna. Jag har Caroline. Men den lille tussen Christiansson som är på Ugglas lag får mig att känna mig gammal. Tack för det.

Förnekelse

Gick upp.

Tänkte lite på bloggen. 

Jäkligt bra namn på bloggen, men jag ska ju fylla 29 först.

Joråsåatte. Godmorgon!


Snart har vi viken utanför dörren

Therese, jag vet från säkra källor att du tycker att man måste vara minst 78 år för att gilla rotmos och minst 89 för att göra det själv, så ikväll mina vänner höjer jag min ålder till 89! Så lätt slapp vi den 30årskrisen.

För övrigt nyttjar maken och jag frikortet idag, vilket innebär att man en gång i veckan har rätt att totalvägra fysisk aktivitet och bara moffa ner sig i soffan. Det har verkligen regnat hela dagen. HELA DAGEN. Maken var som en frusen fiskpinne när han kom hem och själv drog jag nitlotten på jobbet och hade rastvakt båda förmiddagsrasterna. Så från och med nu hittar ni oss i soffan. Troligtvis gloendes på x antal friendsavsnitt. Post-mentalist-syndrome som sagt.

RSS 2.0