jag vill inte vara tretti

Det började förra helgen.

Då utvecklade Maken en lek som går ut på att möblera om mina ljuslyktor i någon ny konstellation utan att jag märker det. Försökte kontra med att göra det samma när inte han såg, men nu har han varit igång igen. Dagens variant var ny.

Tack Lillebror och Mimmi för en snygg o.c.h. underhållande present!

Var med Maken på jakt imorse.
Alldeles tysta smög vi omkring i skog och mark och letade älgar.



Och så, efter mycket smygande och mycket tassande är det något som knakar till och det blir genast jättespännande.



Men icke. Inte en älg i sikte under hela förmiddagen. Knappt något annat heller för den delen. Bara ett rådjur och lite mygg.

Så när jag fick både hicka och hosta på samma gång bestämde Maken att vi skulle leta julgran istället.



Fast att hitta en fin gran är nästan lika svårt som att hitta en älg.

Makens födelsedagspresent till hans unga hustru var en lyxig myshelg på Stufvenäs Gästgiveri.
Helgen bjöd på champagne, choklad och frukt på rummet, egen jacuzzi och bastu och så femrätters middag så fin att vi nästan inte förstod det, i hotellets restaurang.

Kan knappast bli så mycket bättre än så.

Tack älskade du, för en toppen present!

Hälsningar Anonym

"Åh, puttinuttingen då, hejuda mig så söt man kan vara, plutti-plutti-nussingen! Åååh...! Leveransklara 5 oktober. Titta vad sööööööööta!!" Jag visar Maken uppslaget i dagens tidning.

"Ja de var söta" svarar Maken och återvänder kallhjärtat till Cashcab på tvn.



Jag är gift med en svårövertalad kall jäkel.

Min fina man har som sagt födelsedag idag. Skickade iväg honom på lite massage efter jobbet hos underbara Åsa och ställde mig i köket och fixade och donade med finmiddag som var klar när Maken kom hem.



Sen var det paketöppning. Var mycket nöjd med nödlösningen av paketsnöre. Att jag inte tänkt på det tidigare? Har ju mängder med sånna av någon anledning och aldrig riktigt paketsnöre. Nu blir det plast i fortsättningen.

Bästaste Maken fyller år idag!

Hurra, hurra, hurra!!!

Jag har fixat lite överraskningar till honom ikväll. Börjar med den här i kylskåpet.  



Och till de snuskiga läsarna förtydligar jag detta: Lappen gäller tårtan givetvis.

Vi är precis inkomna efter att ha följt Maken impulsförslag att flytta ut på balkongen i mörkret och titta på åskan.

Makens fru, alltså jag, den mörkrädda, lättskrämda, följde osäkert med ut. Omsvepta i var sin filt och med regnet smattrandes mot knäna fick vi snabbt möblera om efter att den första blixten och knallen bränt av.

När jag sen satt bredvid Maken istället för mittemot, kändes det hela mycket bättre. Med skräckblandad förtjusning lät jag mig övertalas att stanna kvar på balkongen.

I alla fall ett par knallar till. Det var ju trots allt ett väldigt mysigt förslag från min make.

Min man har nog missuppfattat det där med rullgardin.

Jag har världen finaste Make.

Jo det är faktiskt så.

Med honom kan jag dela framgångar och motgångar. Glädje och sorg.

Tillsammans är vi starka och trygga. Även när vi är sköra.

Jag har verkligen världens bästaste man!

Älskar dig fina gulle!

1. Greja i köket en hel dag medan Maken är på jobbet.
(Bäst resultat blir det om vi dessutom sparat disken från gästbjudningen ett par dagar innan.)



2. MMS:a Maken en bild av diskbänken och skriv att "Det finns en överraskning till dig här hemma i köket. Det tar uppskattningsvis 1,5 timme att genomföra. Välkommen hem."

3. Redan efter ett par minuter bör ett desperat sms/telefonsamtal komma tillbaka.

4. Nu har jag två valmöjligheter. Antingen anser jag ha gjort mitt i köket.
Eller så överraskar jag min Make och diskar eländet och hamnar på så vis i en mycket bra position, där Maken gärna återgäldar min godhet på något vis.




Jag kavlade upp ärmarna och funderade på vad jag skulle föreslå som återgäldning.

Fina blommor från fina Maken.

Och så god middag i Staden på det.

Bara vi två.

Alldeles perfekt.

Oj vad vi var nervösa.

Nervösa för vädret.
Nervösa för att glömma vad vi skulle säga.
Nervösa för alla nerverna skulle få spatt.

Men vilken glädjedag det var.

Ville inte att det skulle ta slut.
A.L.L.T gick precis som det skulle.

Världens bästa dag.
Med världens bästa Make vid sidan om mig.

Och han hade precis lovat att finnas där för mig för resten av våra liv. Och jag hade lovat honom.

Världens bästa löfte.

Och sen världens bästa fest.

Exakt för två år sen.

Grattis på bröllopsdagen älskade Make!

Jag vet inte om det är sant, men jag dubbelkollade med Maken med en gång när han kom in genom dörren.


Fastnade i Trinny och Susannahs tv-program idag. De snackade om kroppar och snoppar och det var med nån kille som gick runt på stan och kollade killarnas händer. Inte för att se hur långa dolmar de hade, utan för att se om pekfingret eller ringfingret var längst.

Fingrarnas längd på en kille visar tydligen hur manliga han är. Om killens ringfinger är längre än pekfingret tyder det på att han fått mer testosteron i sig när han låg i mammans mage. Dvs han är en riktig karlakarl.

Om pekfingret däremot är längre tyder det på att han fått mer östrogen och därmed inte lika "manlig". Ja till och med mer troligt att han var gay.

Som sagt. Vet inte hur det är med sanningshalten. Killar, stämmer det? Tjejer, hur står det till med era karlars fingrar? Har en lesbisk tjej längre ringfinger än pekfinger?


Hur som helst. Jag slapp i alla fall avslöja Maken som gay ikväll. Känns tryggt.
Dessutom är han manligt oljig om händerna och luktar diesel när han kommer hem från jobbet!



Måste komma ihåg att kolla the Hårguru nästa gång jag klipper mig.

Maken fick ett brev i posten idag från Skattemyndigheten. Prisa Gud, nu kommer skatteåterbäringen, jublade vi som om vi vore hämtade ur Robin Hood-filmen. Men döm om vår förvåning när det istället var ett beslutsavslag i kuvertet. Skatteverket har beslutat att återkalla Makens nya efternamn. Eller nytt och nytt. Han har ju ändå haft det sen vi gifte oss. F.Ö.R. E.T.T. O.C.H. E.T.T.H.A.L.V.T. Å.R. S.E.N.! Drygt.

Tydligen är det någon blankett som vi glömt att skicka in, som skulle varit inne senast ett år efter att namnbytet trätt i kraft. En dokumentation på alla de nya värdehandlingar så som körkort, pass osv som behövts förnyas.

Ringde Skattekontoret men handläggaren hade gått för dagen. Åter måndag.

Faen. Blir en lång helg.

Det var när Henke och Azades dotter frågade Vad heter den andra flickan? som Maken insåg att det nog är hög tid att klippa sig.

Mmm. De däringa polisongerna är inte att leka med. Hej 1800-talet.

Ett, två, tre, fyr.
Ett, två, tre, fyr.

Framåt.
Bakåt.

Håll i din partner!
Titta på din partner!
Håll ramen fast!
Följ med!
För!

Efteråt diskuterade givetvis Maken och jag våra kurskamrater.

Jag försökte berömma de jag dansade med, sa Maken, de gamla tränartakterna sitter i med att peppa och säga nåt positivt.
Det var ju bra, sa jag, men så mycket roligare det hade varit om du plötsligt skrikit till din partner Faaaan va kass du är! Du är bänkad!

Tur ändå att han fokuserade på det som var bra.

Har sett årets sämsta film i (nästan) alla kategorier. Värst var det nog för Maken som spolade sig igenom vissa partier som han inte fixade för han var så arg. Jooo, det var en komedi. Och visst, efter en timme och trettifyra minuter fnissade vi lite grann, men innan dess v.i.l.k.e.n. s.k.i.t.f.i.l.m. Men extramaterialet var kul. Alltid nåt.


Så. Save.your.money.


 

Maken och jag var på kvällspromenad. Och varje gång jag såg min skugga fick jag hindra mig själv från impulsen att skrika Oh my god, they killed Kenny!


Här var det glatt! sa vi, skrattade och halkade vidare.


Hm, tror att någon driver med oss, konstaterade vi och gick hem.