Goddag yxskaft
Lovets första dag tillbringades med att rätta religions prov. Blev dock lite svettig av svaren. Som t.ex. att när man döps blir man medlem i kommunen och att Matteus, Johannes och Martin är huvudpersoner i kristendomens tro. Det här svaret är ju rätt, men formuleringen är lite festlig:
Tar helledigt imorgon och shoppar med Svägerskan istället. Ungarnas svar kräver en dags smältning innan jag klarar att gå vidare. Tur att det inte är lärarens fel att svaren är koko, för det är det väl inte?
Tar helledigt imorgon och shoppar med Svägerskan istället. Ungarnas svar kräver en dags smältning innan jag klarar att gå vidare. Tur att det inte är lärarens fel att svaren är koko, för det är det väl inte?
Jag försökte slingra mig ur
Har haft en orm i klassrummet idag.
Vågade tillsist peta lite på den när den vände bort huvudet och inte stirrade på mig.
Hu.
Vågade tillsist peta lite på den när den vände bort huvudet och inte stirrade på mig.
Hu.
Långa pekpinnen
"På måndagar, mamma, är det bra i skolan, då har vi Ida och hon är sträng. Man får inte ställa sig upp ens." En mamma kom fram till mig i matsalskön idag och berättade detta.
"He, he, jo, jag har behövt vara lite hård mot dem."
"Ja men det är bra!" försäkrade mamman "och min grabb tycker det är jättebra!"
Se där, stränga fröken iDA charmar barnen. Topp topp. Så, nu räcker det. Sätt er ner och jobba.
I landet utan R
Det är inte lätt att lära sig stava när man ljudar på småländska.
Aj där
"Nämen! Oj!"
"Du har ont där?"
"Ajaj"
"Vad har hänt?"
(Titta, titta, paus, undersöka mera, titta, titta)
"Blöder du?"
"Du har aj där."
"Bamse!"
(Titta, titta mera, paus, titta igen)
"Plåster. Plåster med Bamse! Bamse!"
"Aj där"
"Skadat dig?"
"Stackars"
(Titta, titta, titta)
Det är få saker som engagerar en liten kotte mer än ett plåster.
"Du har ont där?"
"Ajaj"
"Vad har hänt?"
(Titta, titta, paus, undersöka mera, titta, titta)
"Blöder du?"
"Du har aj där."
"Bamse!"
(Titta, titta mera, paus, titta igen)
"Plåster. Plåster med Bamse! Bamse!"
"Aj där"
"Skadat dig?"
"Stackars"
(Titta, titta, titta)
Det är få saker som engagerar en liten kotte mer än ett plåster.
Skit också
Klarade mig en vecka.
Men idag var det dags.
Kunde inte komma undan längre.
Det fanns ingen som kunde rädda mig ur situationen, eller något sätt för mig att låtsas vara ovetande.
Ungen tittade mig djupt i ögonen mitt under mellanmålet och meddelade "jag bajsar". "Vill du gå på toaletten?" försökte jag. "Nä." "Nähä" suckade jag, "säg till när du är klar då".
Det gnälls över hur dåligt betalt lärare har. Lärare i skolan har mer planeringsansvar och mer pappersarbete i och med IUP:er, åtgärdsprogram, LPP:er och allt vad det är. Men den mest underbetalda gruppen i A.L.L.A. yrkeskategorier what so ever, är fasen förskollärare!
Bajs är o-najs! Usch och fy för bajs.
Men som den välutbildade, pedagogiska pedagog jag är öste jag inte mitt bajsförakt över den lilla knodden, utan tog henne vid handen och gick glatt iväg för en helservning med underredestvätt a la Fröken iDA så hon efteråt var ren, torr, väldoftande och allmänt nöjd med livet. Dessutom hann vi (jag) sjunga "En elefant balanserade" två gånger och "Den cyklande elefanten" tre gånger under skötrumsprocessen.
Det var en härlig och väldoftande första vecka. Det var kul så länge det varade.
Men idag var det dags.
Kunde inte komma undan längre.
Det fanns ingen som kunde rädda mig ur situationen, eller något sätt för mig att låtsas vara ovetande.
Ungen tittade mig djupt i ögonen mitt under mellanmålet och meddelade "jag bajsar". "Vill du gå på toaletten?" försökte jag. "Nä." "Nähä" suckade jag, "säg till när du är klar då".
Det gnälls över hur dåligt betalt lärare har. Lärare i skolan har mer planeringsansvar och mer pappersarbete i och med IUP:er, åtgärdsprogram, LPP:er och allt vad det är. Men den mest underbetalda gruppen i A.L.L.A. yrkeskategorier what so ever, är fasen förskollärare!
Bajs är o-najs! Usch och fy för bajs.
Men som den välutbildade, pedagogiska pedagog jag är öste jag inte mitt bajsförakt över den lilla knodden, utan tog henne vid handen och gick glatt iväg för en helservning med underredestvätt a la Fröken iDA så hon efteråt var ren, torr, väldoftande och allmänt nöjd med livet. Dessutom hann vi (jag) sjunga "En elefant balanserade" två gånger och "Den cyklande elefanten" tre gånger under skötrumsprocessen.
Det var en härlig och väldoftande första vecka. Det var kul så länge det varade.
Den blomstertid nu kommer
Imorse tog jag på mig min somrigaste klänning och åkte till skolavslutningen med ungarna på jobbet. Så söta, välklädda, välkammade och fulla av förväntan var de. Mina godingar.
Fick den här blomman i kyrkan.
Men jag slänger den nog. Den är nämligen inte från mina underbara knoddar eller deras föräldrar, utan från rektorn.
På vägen till skolavslutningen fick jag ett sms från min rektor där han meddelar att jag inte får tjänsten i vårt skolområde som jag sökt. Planerna på att låta mig, mot min vilja, byta område (och skylla på att tjänstefördelningen inte tillät mig att vara kvar) kvarstår alltså. Så en timme senare passar han på att avtacka mig. Och tvingade mig dessutom att kramas inför 200 personer.
Hade varit en avslutning att minnas om jag istället gett honom en pungspark och skrikit "Ät bajs och dö!"
Jag kommer inte sakna en ledning som systematiskt ljuger, sprider dubbla budskap, lovar stort men håller tunnt. Men det underbara som så många föräldrar och barn sa till mig efter kyrkan och har framfört de senaste veckorna kommer jag bära med mig i hjärtat. Tack underbara människor för förtroendet och för er kärlek. Tack för att ni tagit mig till er, uppskattat mitt arbete med era barn och alla trevliga kontakter vi har haft av olika anledningar.
Nu går jag vidare. Trevlig sommar!
Navelskåderi
- Vet du var jag bor?
- Nä.
- Vet du inte?! På Torggatan 5.
- Jasså. Ja, jag känner ju inte till din Håla så väl.
- Men på Torggatan 5? Mittemot Hanna!
Inte lätt att inse att ens eget centrum är någon annans periferi när man är 7 år.
- Nä.
- Vet du inte?! På Torggatan 5.
- Jasså. Ja, jag känner ju inte till din Håla så väl.
- Men på Torggatan 5? Mittemot Hanna!
Inte lätt att inse att ens eget centrum är någon annans periferi när man är 7 år.
Lässurr
Idag har jag och knoddarna träffat författaren och illustratören Emma Adbåge. Vilken go tjej! Och vad bra hon tog barnen. Vi har läst och jobbat med hennes bok Fylla År. Sen fick alla knoddarna varsitt signerat ex.
Mys-förmiddag på biblan.
Klädaffär
Vi rensar i kvarglömt-lådan på jobbet.
- Välkomna, kom in, säger kollegan till knoddarna i ettan. Det här är en klädaffär. Känner ni igen något som är erat?
- Den här är min, säger en tjej.
- Vad bra säger kollegan. Ta den då.
- Va är det gratis?
- Jomen det är ju klart.
Undrar hur reaktionen hade varit hos föräldrar och arbetsgivare om vi tog betalt för barnens kläder?
Men med så dålig ekonomi som kommunen har och speciellt barn och utbildningsförvaltningen, så är kanske kreativa idéer uppskattade.
Tjejen slapp betala för sina vantar och mössan. För den här gången i alla fall.
På den tiden i diamantgruvan
- Vilka stora örhängen du har!
- Är det riktiga diamanter?
- Ja, visst är det det.
- Har du köpt dem?
- Nä, jag åkte till Alaska en gång, till en diamantgruva. Där tog jag min hacka och hackade och hackade och tillsist hittade jag en diamant som var så här stor (visar som en smärre golfboll). Den fick jag fila och slipa så att de blev så här snygga. Då limmade jag upp dem på sådana här örhängsgrejer.
De åttaåriga knoddarnas ögon är stora som tefat.
Efter femsekunders tystnad är det någon som ler frågande och utbrister - Näääe?
Jag erkänner och vi skrattar ihop.
Häxan Surtant
Första dagen efter lovet.
Knoddarna lever rövare och jag är Häxan Surtant.
Härligt. Eller inte.
Faller en faller alla
Idag har det varit premiär för sommarben på jobbet.
Knoddarna har fallit som furur och skrubbat sig.
Både knän, armbågar och händer.
Sex plåster redan innan lunch.
Salvequick klarar sig nog i år igen.
Knoddarna har fallit som furur och skrubbat sig.
Både knän, armbågar och händer.
Sex plåster redan innan lunch.
Salvequick klarar sig nog i år igen.
Skridskohumor
(7åring) Varför står det PRO på dina skridskor?
(jag) Hm. Står nog för proffs. Det står ju Colorado under, som är ett proffslag.
(7åring) Nä. Det betyder nog PROvåkningsskridskor.
(6åring) Jag kan hjälpa dig att bära dina skridskor.
(jag) Tack det var snällt, men jag vet att din påse med dina grejer är tung, så jag kan bära mina saker själv.
(6åring) Åh, jag skulle så gärna vilja hjälpa dig och bära.
(jag) Okej då. Du kan bära min ena skridsko. Tack.
(6åring) Bra. ... Men jag kan ju inte bära två grejer!
(jag) Okej. Vi byter. Jag tar din påse och du tar mina skridskor?
(6åring) Ja! ... Visst är jag snäll som hjälper dig?
(jag) Hm. Står nog för proffs. Det står ju Colorado under, som är ett proffslag.
(7åring) Nä. Det betyder nog PROvåkningsskridskor.
(6åring) Jag kan hjälpa dig att bära dina skridskor.
(jag) Tack det var snällt, men jag vet att din påse med dina grejer är tung, så jag kan bära mina saker själv.
(6åring) Åh, jag skulle så gärna vilja hjälpa dig och bära.
(jag) Okej då. Du kan bära min ena skridsko. Tack.
(6åring) Bra. ... Men jag kan ju inte bära två grejer!
(jag) Okej. Vi byter. Jag tar din påse och du tar mina skridskor?
(6åring) Ja! ... Visst är jag snäll som hjälper dig?
Sätt ett pris på mitt huvud
Trött. Trött. Trött.
Idag har ungarna verkligen testat mitt tålamod. Imorgon är jag kallad på möte mellan nio och ett och då ska chefen gå in som vikarie i min klass. Fantastiskt spännande och alldeles passande eftersom jag snart ska ha lönesamtal. Förhoppningsvis uppskattar han mig ännumera efter imorgon.
Idag har ungarna verkligen testat mitt tålamod. Imorgon är jag kallad på möte mellan nio och ett och då ska chefen gå in som vikarie i min klass. Fantastiskt spännande och alldeles passande eftersom jag snart ska ha lönesamtal. Förhoppningsvis uppskattar han mig ännumera efter imorgon.
Plastikkirugi
Dr Ida gjorde sitt första nosejob ikväll. Patient Gorm hade råkat ut för ett litet missöde med näsan och behövde fixa till den.
Före
Efter
Tänk så glad han blev det lilla trollet. Han hoppade och skuttade och viftade för fullt med svansen. Och jösses, vad ungarna blir glada imorron när Gorm är tillbaka från sjukhuset! Som de har längtat. Idag skrev vi till och med brev till stackarn.
"SKA Vi KnULA"
- Klart jag fattar att ni håller på med nåt fuffens, sa jag till de tre pojkarna. Om det inte är nåt dumt borde det ju inte vara nåt problem att visa, eller hur?
- Nä, det är ett kärleksbrev.
Efter en stund smög pojkarna skenheligt förbi mig.
- Ska bara lägga nåt i min låda, sa en av dem.
- Hm, jag kollar nog i din låda sen, sa jag och förvånande nog protesterade ingen.
När jag läst lappen hämtade jag pojkarna och vi pratade om vad som var lämpligt att skriva i ett kärleksbrev.
Avslutningsvis gick vi igenom stavfelen.
;-)
- Nä, det är ett kärleksbrev.
Efter en stund smög pojkarna skenheligt förbi mig.
- Ska bara lägga nåt i min låda, sa en av dem.
- Hm, jag kollar nog i din låda sen, sa jag och förvånande nog protesterade ingen.
När jag läst lappen hämtade jag pojkarna och vi pratade om vad som var lämpligt att skriva i ett kärleksbrev.
Avslutningsvis gick vi igenom stavfelen.
;-)
Hjulen på bussen går runt runt runt
Äntligen är skolbussen lagad.
Under de sista veckorna har barnen fått åka med olika bussar undertiden som den ordinarie har varit hos bildoktorn. Det är fantastiskt hur barnen med omättad nyfikenhet undersöker bussen för dagen. Varje.dag.samma.nyfikenhet.
En dag när jag åkte med dem, kom en helt annorlunda buss och hämtade oss. Bussen var röd både utvändigt och invändigt och ungarna gick igång som speedade hamstrar. De testade fotstöden, tog upp och ner, upp och ner. Sen brickorna, testade som vanthållare, mösshållare, eller bara vickade på dem. Stolarna gick att fälla bak och kompisen bakom klagade. Hissa upp. Hissa ner. Klagomål igen. Hissa upp. Hissa ner.
Fast mest fantastiskt var det att se grabben tvärs över gången som började lugnt med att lägga vantarna på brickan. Sen spände han fast sig på den yttersta platsen. Upptäckte efter en stund fotstödet, men nådde inte riktigt, utan hasade ner så han låg som en urvriden disktrasa längs med sittdynan halvvägs ner på golvet och nådde tillslut fotstödet. När detta tillslut inte var bekvämt nog satte han sig upp ordentligt. Efter ett tag ser jag i ögonvrån hur samma kille plötsligt sakta glider över på innersta sätet. M.E.N. han har fortfarande bältet på sig. Vilken undersökningsnyfikenhet! Hm!? Undrar om jag kan sitta på sätet bredvid mig fast fortsätta vara fastspänd här där jag sitter nu?
Under de sista veckorna har barnen fått åka med olika bussar undertiden som den ordinarie har varit hos bildoktorn. Det är fantastiskt hur barnen med omättad nyfikenhet undersöker bussen för dagen. Varje.dag.samma.nyfikenhet.
En dag när jag åkte med dem, kom en helt annorlunda buss och hämtade oss. Bussen var röd både utvändigt och invändigt och ungarna gick igång som speedade hamstrar. De testade fotstöden, tog upp och ner, upp och ner. Sen brickorna, testade som vanthållare, mösshållare, eller bara vickade på dem. Stolarna gick att fälla bak och kompisen bakom klagade. Hissa upp. Hissa ner. Klagomål igen. Hissa upp. Hissa ner.
Fast mest fantastiskt var det att se grabben tvärs över gången som började lugnt med att lägga vantarna på brickan. Sen spände han fast sig på den yttersta platsen. Upptäckte efter en stund fotstödet, men nådde inte riktigt, utan hasade ner så han låg som en urvriden disktrasa längs med sittdynan halvvägs ner på golvet och nådde tillslut fotstödet. När detta tillslut inte var bekvämt nog satte han sig upp ordentligt. Efter ett tag ser jag i ögonvrån hur samma kille plötsligt sakta glider över på innersta sätet. M.E.N. han har fortfarande bältet på sig. Vilken undersökningsnyfikenhet! Hm!? Undrar om jag kan sitta på sätet bredvid mig fast fortsätta vara fastspänd här där jag sitter nu?
Julavslutning
Bävade lite för dagen idag. En och en halv kilometers promenad enkel väg med 65 knoddar på rad. Två och två. In till kanten. Håll i varandra. Nu kommer det en bil. In till kanten. Bråka inte. Nä det är inte långt kvar. Gå ordentligt. Skrik inte. Nä vi är snart framme. In till kanten.
Å.H. M.A.J. G.Å.H.D.
Men de gick så fint så fint. Visst inte hela tiden. Men helt klart över förväntan. Både dit och hem. X i taket.
Vi var nämligen i kyrkan på julavslutning. Blev nästan rörd när jag kikade på dem där i bänkarna. Så duktiga. Det är nåt visst med kyrkorum alltså. Hela stämningen. Flera av dem hade aldrig varit där tidigare och kikade sig nyfiket omkring. Och hela stunden satt ungarna som tända ljus och sjöng av hjärtats fröjd. En stolt fröken. Med en liten tår i ögat.
Vi har inte åkt nåt tåg
Var var tåget? frågade han.
Jag såg hans besvikna blick när jag berättade att det kallas för lucia-TÅG för att man tågar tillsammans.
Ibland är en del ord bara konstiga för en sexåring.
