Dagens tidning
Är otroligt förvånad över i vilken god tid vi är ute i år. Årets julbord bokades redan förra veckan. Brukar bli att vi i panik, veckan innan det är dags, får ta det som finns ledigt. Fast det brukar ju bli bra ändå. I år blir det slottet.
Suck. Suck. It's not gonna happen. Bläddra vidare.
Talar? Ser inte ut så. Ser ju helgalen ut! Fast medelhavsfolket är ju kända för att visa lite mer känslor än vi andra, så han berättar säkert något alldeles lugnt och behärskat. På sitt eget sätt.
När ska jag långkoka? När jag väl är hemma är vi ofta så hungriga att spagetti och köttfärssås känns som ett långkok.
Fy fan. Klipp av hela dolmen på idioten.
Japp. Jag läser tidning baklänges och avslutar sen med poängjakten.
Vad hände
Såg ett vägarbete längs med vägen.
Började fundera på vem, alltså vilken entreprenör, som är anlitad för bygget. Kikade efter loggor och företagsnamn, men såg inget.
Kom på sen att jag egentligen inte bryr mig.
Lite konstiga spår han sätter i mig, min käre Make.
Förmiddagens beslutsamhetskval
Ska jag titta på 3:ans Våra bästa år, eller 6:ans lite mer pesimistiska Våra värsta år?
Det är inte allt som syns
Känner mig lite snuvad.
Utan gränser
Slurp sa det tydligen, för när jag vände ryggen till var nästan allt slut.
När arbetsdagen var slut och jag tidigare fyllt på fatet en gång var det endast fyra bullar och tre små franska pepparkakor kvar.
Imponerande.
Pengarna måste in
Fast med den rubriken verkar de ju ha en ny karriär på G.
Virrhöna
Men jag då? Vad ska jag önska mig?
Hjälp mig med förslag. En elev sa idag: Åh fyller du tretti? Då brukar man få konstiga grejer, min morbror fick en höna.
FYI only: Jag behöver ingen höna.
Klassiker
Svampar i underlivet?
Tipp tapp
Det var varmt, men mörkt och jag kom på mig själv att längta efter julbelysningen.
Jo snart är det dags.
Engångsuppgift
Utrensad
Gjorde ett stopp på mitt gamla jobb idag. Rensade ut det sista. En hel del kvar.
Och faktiskt en del känslor.
Men fick med mig det mesta. Allt från skridskor till teburkar som var mina.
På måndag väntar nya utmaningar.
Storhetsvansinne
Om han dricker upp allt på en gång kommer han:
1. Kissa på sig.
2. Spricka.
3. Inte ha några tänder kvar.
Men oavsett vilket eller alla, kan inte sluta tänka på vad han ska med alla colorna?!
Världsrekord på gång?
Punka
Ägnade en stor del av fredagskvällen och lördag fm åt att följa nyheterna. Men tillslut stängde jag av. Orkade inte höra mer.
En nattsvart onska värre än vad som kom ur Pandoras ask. Fy farao. Det.finns.inte.ord.
Äckelpottor
Varför tittar jag för?
Det regnar ute och vi har bara grundutbudet på tvn. Får nog bli lite vanligt korsord tills Gry är tillbaka.
Plockepinn
Just i det området som Maken och jag letar hus med ljus och lykta.
Det gör ju inte precis bostadsmarknaden lättare för oss.
Det blir så att säga f.ä.r.r.e. hus för oss att välja bland.
Fast å andra sidan kanske det snart kommer ut en billig tomt på hemnet?
Njuta med dåligt samvete
Har min pärondaim bukfetma?
Eller är det ett budskap skickat från ett tveksamt samarbete mellan GB och Viktväktarna?
Dagens tankar levererat i sanningar
2. Det är skönt att gå vidare.
3. Hur man än vänder sig har man rumpan bak.
4. Det är svårt att välja.
5. Det är kul att få bekräftelse.
6. Jag har problem att säga nej.
7. Jag har en fin man och en luddig katt.
8. Det är långt till Västervik.
Den som väntar på nåt gott väntar alltid för länge
Västervik visade sig från sin bästa sida tidigare idag. Jag var där för att kolla om gräset var grönare där, men lät mig mest förföras av det vackra vattnet.
Plötsligt blev vi hungriga och Maken tog sin maka till ett populärt mat/bar/dans-ställe som börjar på H och slutar på arrys. Där beställde vi dagens lunch, fläskfilétoast med pommes.
Sen började den långa väntan.
När två sällskap som anlänt långt efter oss fått sin mat lyckades vi äntligen få fatt i servitrisen som bokstavligt talat sprang fram och tillbaka trots att uteserveringen bara var halvfull. Vi fick gratis påfyll som tack för att vi väntade (men som Maken sa: skulle hellre haft nåt att knapra på).
50 minuter efter att vi beställt fick vi in maten. F.E.M.T.I.O. M.I.N.U.T.E.R.!
Om det var värt att vänta på? Mjuka pommes som legat och väntat lite för länge, en rostad macka med lite sallad och en tomatbit, fläskfilébit och kall beanaissås. Nä. Men jag hade ju trevlig sällskap med mig. Som dessutom stod för notan. När den väl kom. Men sen fick skickas tillbaka för att det var fel nota.
Så kan det gå.
På Harrys i Västervik kunde de hållt semesterstängt den här klämdagen.
Postens moment 22
Om man får paket skickat till sig där jag bor, måste jag knata ner till postens serviceställe på Konsum för att hämta ut det. Där kan man också köpa vadderade kuvert och andra postiga attiraljer.
Häromdagen kom jag på att jag behövde införskaffa just vadderade kuvert, så jag surfade in på posten.se och kollade in utbudet. Praktiskt nog kunde man beställa hem sådanna kuvert utan portokostnad. Finemang tänkte jag.
I fredags fick jag en avi i brevlådan.
Alltså fick jag gå till Konsum. För att hämta ut mitt paket. Från posten. I kassan brevid serviceställets försäljning av vadderade kuvert.
Ungefär lika smidigt som den där idén med att man ska beställa hem sin medicin från Apoteket via deras hemsida. Men man måste till ett serviceställe för att hämta ut den. Varför inte åka till Apoteket med en gång istället?
Rättsstaten Sverige
En jag känner har en bekant som anser sig blivit oskyldigt dömd. Hela hans liv gick åt pipsvängen.
Nu. Flera år senare. Börjar han få lite livsglädje tillbaka. Men alla framtidstankar och förhoppningar dog i rätten.
Tänkte på min väns bekanta när jag läste om Ola Lindholm. Har ni läst?
Ja jag vet. Kändisar som knarkar hit och dit. Sen gråter de ut i pressen eller skriver en bok. Jag börjar lära mig, men ändå blir jag lika chockad varje gång, för jag tror så gott om alla. Tror att alla är lika oskyldiga som jag. Men Ola Lindholm känns äkta.
Fy vad hemskt. Tänk om det är så att flera blir felaktigt dömda för saker som de inte har gjort. Deras liv blir kaputt och inget kvar att leva för. Vilket ansvar de har de där nämndemännen och domstolsfolket.
Som lärare och ambassadör för det goda vill jag vägra tro att oskyldiga döms. Jag ägnar hela min arbetstid och lite till, till att göra mina elever till goda världsmedborgare, redo att klara av världen utanför Minihålan där de bor. Att lära sig att skilja på ont och gott, rätt och fel och att våga säga nej när det behövs. Att fatta kloka beslut.
Och jag försöker lära dem att kämpa för det goda.
Det borde alla göra.
