jag vill inte vara tretti

Ibland har jag världens bästa jobb. Jag får så mycket kärlek från barnen. Som idag t.ex. när jag har hårband och tofs som nödlösning på dagens stripiga barr där det dessutom bjuds på en schyst utväxt på mina slingor, så säger ett barn: "jag tycker det är fint med randigt hår". Vad jag skrattade.

Och förra veckan på lovet var vi i skogen och grillade. Himlen öppnade sig och vi var som dränkta katter allihopa. Röken envisades att ryka åt mitt håll nästan hela tiden, men när vi traskade hem ett par timmar senare får jag en liten hand i min och ett barn som säger "Jag tycker om dig. Och så luktar du gott!" Joråsåatte. Underbara barn. Sur bökling kanske vore en ny doft för Dior eller JLo??

Fast i eftermiddags hörde jag två barn uppmana varandra att göra kalsonggreppet på ett tredje (mycket yngre)barn. När jag konfronterade dem, blånekade de givetvis, men jag bevisade dem att jag hade hört precis varje ord och då får jag den fantastiska förklaringen "Vi visste inte att du var där och hörde oss..." Jorå. Dagens sanning. Varför snappar vissa barn upp kunskaper om kalsonggreppet, men kan knappt räkna till 20? Varför är det lättare att retas än att kramas? Mer kärlek till världen.