Blixtar och dunder
Vi är precis inkomna efter att ha följt Maken impulsförslag att flytta ut på balkongen i mörkret och titta på åskan.
Makens fru, alltså jag, den mörkrädda, lättskrämda, följde osäkert med ut. Omsvepta i var sin filt och med regnet smattrandes mot knäna fick vi snabbt möblera om efter att den första blixten och knallen bränt av.
När jag sen satt bredvid Maken istället för mittemot, kändes det hela mycket bättre. Med skräckblandad förtjusning lät jag mig övertalas att stanna kvar på balkongen.
I alla fall ett par knallar till. Det var ju trots allt ett väldigt mysigt förslag från min make.
Kommentarer
Trackback
