Hjulen på bussen går runt runt runt
Äntligen är skolbussen lagad.
Under de sista veckorna har barnen fått åka med olika bussar undertiden som den ordinarie har varit hos bildoktorn. Det är fantastiskt hur barnen med omättad nyfikenhet undersöker bussen för dagen. Varje.dag.samma.nyfikenhet.
En dag när jag åkte med dem, kom en helt annorlunda buss och hämtade oss. Bussen var röd både utvändigt och invändigt och ungarna gick igång som speedade hamstrar. De testade fotstöden, tog upp och ner, upp och ner. Sen brickorna, testade som vanthållare, mösshållare, eller bara vickade på dem. Stolarna gick att fälla bak och kompisen bakom klagade. Hissa upp. Hissa ner. Klagomål igen. Hissa upp. Hissa ner.
Fast mest fantastiskt var det att se grabben tvärs över gången som började lugnt med att lägga vantarna på brickan. Sen spände han fast sig på den yttersta platsen. Upptäckte efter en stund fotstödet, men nådde inte riktigt, utan hasade ner så han låg som en urvriden disktrasa längs med sittdynan halvvägs ner på golvet och nådde tillslut fotstödet. När detta tillslut inte var bekvämt nog satte han sig upp ordentligt. Efter ett tag ser jag i ögonvrån hur samma kille plötsligt sakta glider över på innersta sätet. M.E.N. han har fortfarande bältet på sig. Vilken undersökningsnyfikenhet! Hm!? Undrar om jag kan sitta på sätet bredvid mig fast fortsätta vara fastspänd här där jag sitter nu?
Under de sista veckorna har barnen fått åka med olika bussar undertiden som den ordinarie har varit hos bildoktorn. Det är fantastiskt hur barnen med omättad nyfikenhet undersöker bussen för dagen. Varje.dag.samma.nyfikenhet.
En dag när jag åkte med dem, kom en helt annorlunda buss och hämtade oss. Bussen var röd både utvändigt och invändigt och ungarna gick igång som speedade hamstrar. De testade fotstöden, tog upp och ner, upp och ner. Sen brickorna, testade som vanthållare, mösshållare, eller bara vickade på dem. Stolarna gick att fälla bak och kompisen bakom klagade. Hissa upp. Hissa ner. Klagomål igen. Hissa upp. Hissa ner.
Fast mest fantastiskt var det att se grabben tvärs över gången som började lugnt med att lägga vantarna på brickan. Sen spände han fast sig på den yttersta platsen. Upptäckte efter en stund fotstödet, men nådde inte riktigt, utan hasade ner så han låg som en urvriden disktrasa längs med sittdynan halvvägs ner på golvet och nådde tillslut fotstödet. När detta tillslut inte var bekvämt nog satte han sig upp ordentligt. Efter ett tag ser jag i ögonvrån hur samma kille plötsligt sakta glider över på innersta sätet. M.E.N. han har fortfarande bältet på sig. Vilken undersökningsnyfikenhet! Hm!? Undrar om jag kan sitta på sätet bredvid mig fast fortsätta vara fastspänd här där jag sitter nu?
Kommentarer
Trackback
