Men okej då. Det är väl inte så farligt att vara tretti. Men inte trettiett. jag vill inte vara trettiett.

Tänt var det här!

Maken och jag har haft finfrämmat ikväll. Svägerskan och Lillpysen tittade förbi på lite middag och kvällsfika.

Kisse lät sig tillslut charmas, eller nåja, han valde att sitta stilla så att viss klappning kunde ske, för vem kan stå emot en liten pys som förser en med lite leksaker när man ligger och sover?

20111031-202802.jpg

20111031-202815.jpg

När Lillpysen sen byggt lite torn, gått rejäl husesyn (på våra 63m2) och ätit 20 kakor brakade det loss.

Från ingenstans började lillfian släppa väder. Först en liten. Sen en till. Och en till. Och vi skrattade. Och fnissade. Och pruttlisan öste förtjust på.

När Lillpysen sen drog en brakare i vår säng som skulle fått vilken skogshuggare som helst att bli generad och vi skrattat så vi kiknat - dels åt pysen och dels åt Kisses min, han kände nog att det var fara å färde, tog vi det säkra före det osäkra och skickade hem Svägerskan med Lillpysen innan vårt allmäntillstånd allvarligt var hotat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0