Men okej då. Det är väl inte så farligt att vara tretti. Men inte trettiett. jag vill inte vara trettiett.

Plus minus en

Men vad är det med er?! utbrast jag. Förra veckan var ni hur tysta och duktiga som helst.
Jag var inte här förra veckan, sa en av kottarna.

Tragiskt nog satte han huvudet på spiken. Men tror inte han såg sambandet själv. Arma barn.

Minnenas television

Hört genom dörren i hallen

-snabba steg- (pojke till flicka) Lisa vet du? Pelle är kär i dig. Hihihi -fort därifrån-

Kunde se framför mig hur förvånad, men glad tjejen blev. Och kom att tänka på Mattias.


M A T T I A S


Alla var kära i Mattias. Jag med. Till och med farmor, avslöjade hon i ett svagt ögonblick. Fast om hon varit yngre, la hon till sen.
En gång på fritids sa Mattias att han skulle pussa mig. Jag försökte tjutande gömma mig i varje rum innan jag tog skydd hos en fröken. Fast egentligen ville jag ju inget hellre än att ha en puss. Det hade varit mysigt. Men det blev inget.

Lisa går vidare i hallen. Någon som uppfattat beskedet Lisa nyss fått börjar sjunga. Pelle och Lisa sitter i ett träd, P U S S A S!

Lars. I Norge. När allt var så där nytt och pirrigt och nästan onämnbart. Blipp Blipp. från Kristian, en gemensam kompis. Ida and Lars sitting in a tree, K I S S I N G! Tio år sen. Blev en kort tur i trädet. Klättrade upp i ett annat istället. Bättre utsikt från där jag sitter nu. Tror jag sitter kvar.

Samtal med en 6-åring

Jag tycker inte det är så kul med rast.
Inte?
Nä. Det är kallt nu. Jag gillar sommaren.
Ja det är mysigt.
Jag har bett till Gud.
Jasså? Brukar du be?
Ja.
Var du i kyrkan igår då och bad?
Nä.
Hemma?
Nä. Här i skolan. Jag sa att det skulle vara jul och sen sommar.

Mitt.i.prick. Det bästa med vintern (jul) och sen varmt igen. Härliga kloka unge!

Rosa mobb

Sju flickor står i en klunga i skogen. Alla är samstämmigt rosa, någon avviker med ljust lila. En av flickorna kommer fram till mig och klagar på att en flicka följer efter dem när de plockar svamp. Jag frågade vilka som var med och flickan rabblade upp alla i klungan utan en. Hon som inte fick vara med.

"Jag visste inte om hon fick vara med" säger någon.
"Men vem bestämmer det?" undrar jag.
"Jag tyckte egentligen att hon fick vara med, men de andra tyckte inte det" säger samma flicka.
"Menar ni att ni har röstat om om hon fick vara med?!" De andra flickorna tittar på varandra och ner i marken.
"Jag tyckte egentligen att hon skulle få vara med" säger samma flicka en gång till och börjar gråta "men då trodde jag att jag inte skulle få vara med om jag sa det."

Jag var så besviken på mina fina tjejer. Dumma.fina.tjejer.

Samtidigt blev jag glad över att flickan kunde sätta ord på varför hon gjorde fel. Det är inte lätt att vara modig. Tänkte på det här inlägget som jag läste för ett tag sen. Det är inte lätt. Det sociala spelet.


Kärlek på jobbet

Ibland har jag världens bästa jobb. Jag får så mycket kärlek från barnen. Som idag t.ex. när jag har hårband och tofs som nödlösning på dagens stripiga barr där det dessutom bjuds på en schyst utväxt på mina slingor, så säger ett barn: "jag tycker det är fint med randigt hår". Vad jag skrattade.

Och förra veckan på lovet var vi i skogen och grillade. Himlen öppnade sig och vi var som dränkta katter allihopa. Röken envisades att ryka åt mitt håll nästan hela tiden, men när vi traskade hem ett par timmar senare får jag en liten hand i min och ett barn som säger "Jag tycker om dig. Och så luktar du gott!" Joråsåatte. Underbara barn. Sur bökling kanske vore en ny doft för Dior eller JLo??

Fast i eftermiddags hörde jag två barn uppmana varandra att göra kalsonggreppet på ett tredje (mycket yngre)barn. När jag konfronterade dem, blånekade de givetvis, men jag bevisade dem att jag hade hört precis varje ord och då får jag den fantastiska förklaringen "Vi visste inte att du var där och hörde oss..." Jorå. Dagens sanning. Varför snappar vissa barn upp kunskaper om kalsonggreppet, men kan knappt räkna till 20? Varför är det lättare att retas än att kramas? Mer kärlek till världen.

Nyare inlägg
RSS 2.0