jag vill inte vara tretti

Vad var det där om egentligen, frågade Kitty när vi själva.

Vaddå, undrade jag.

Jamen, B.I.L.B.I.N.G.O.?! utbrast Kitty. WTF?

Trodde du skulle uppskatta att du fick följa med på nåt sånt, sa jag lite förnärmat. Bilbingo är ju liksom lite för bilar också ju. Vad otacksam du är.

Jo, visst. Men tre timmar?

I know! Trodde själv att det var ett skämt när jag hörde det, sa jag. Hade väl aldrig trott att det skulle ta så lång tid att rabbla lite nummer.



Men du skulle ha sett inne i hallen, sa jag. Tanterna var helt galna. Och vi hade inte en susning om hur man skulle göra eller nåt. Vi hängde på tanten före i kön och gjorde som hon. "Två av varje" innebar ju hur.många.brickor.som.helst.

Haha, ja ni var kanska uppspelta och glada när ni kom tillbaka, skrattade Kitty. Men trodde allvarligt inte att ni skulle reda ut det. Ni var ju hur vimsiga som helst i början. Missade typ de fem första numrena, trodde att man fick räkna rader hur som helst och så vidare. Kitty fnissade så att motorn gick upp i varv.





Men roligast var ändå när du tutade fel, sa Kitty och skrattade så att hela bilen skälvde.

Mmmmm, svarade jag tyst. Vi behöver inte prata om det.

Joooooooådå, envisades Kitty. Det var ju det roligaste på hela kvällen. När bingoutroparen blev jätteförvånad över att någon hade fått bingo, för då skulle det typ vara rekord på två rader, ever!

Jamen, det är väl inte så himla lätt! försvarade jag mig. Vi hade ju lyssnat på typ tvåtusen siffror, utropade av den jobbigaste rösten i hela Småland, det bara snurrade i huvudet och när jag tittade på min bricka hade jag ju äntligen en rad. Klart jag tutade då!

Hahahaha, och som du tutade sen! tjöt Kitty.

Mmm. Men de hade ju uppmanat att man skulle tuta ordentligt. Men precis när jag hade tutat klart och Teza fräst åt mig att jag inte hade två rader, ville jag bara dö. Nu pratar vi inte mer om det, snäste jag av och kände hur kinderna hettade precis som under 4ans bingo-misstag.



Måste säga att efter 6ans bingo klagade ni värre än ett gäng kissignödiga fyraåringar, sa Kitty.

Ja, men jag hade ju som sagt A.L.D.R.I.G. kunnat föreställa mig exakt hur sjukt många spelomgångar det var och hur.sjukt.lång.tid allt tog. Vi satt ju till och med på övertid, skulle ju slutat vid tio, men vi höll ju på ett par minuter över, suckade jag.

Du tror inte att det var ditt fel, flinade Kitty och blinkade med ena lyset, jag menar det gick ju åt lite extra tid när utroparen fick uppmana den som tutat att ge sig till känna?



Och vad var det egentligen med hon i baksätet? fortsatte Kitty.

Vaddå? Sanna menar du? undrade jag.

Jamen, vin och grejer. Värsta förfesten om du frågar mig. På bilbingon?!

Haha, ja, men jag tror faktiskt att hon hade roligast av oss alla. Nästa gång ska jag med dricka vin. Det underlättar nog.



Men det får nog dröja ett tag till nästa bilbingo för min del, sa jag. Det var rätt jobbigt. Och lååååångtråkigt.

Det är helt okej för mig, sa Kitty. Kände mig ändå inte riktigt hemma bland alla pensionärernas Volvosar.

Då tutar vi på det, sa jag.

Haha, ja nu kan du tuta så mycket du bara vill, skrattade Kitty och så fortsatte vi färden hemmåt.