Men okej då. Det är väl inte så farligt att vara tretti. Men inte trettiett. jag vill inte vara trettiett.

Tvångstankar

Jag har erkänt en gång tidigare. Men idag morse blev jag varse ytterligare några av mina konstigheter. De visar sig alltid när jag är extra stressad. Som i morse. När jag sju minuter försenad satte nyckeln i låset kommer tankarna. Drog jag ur plattången? Jo. Stängde jag av spisen? Nä, jag har inte använt den. Eller...? Nä. Eller? Och vattenkokaren? Drog jag ur den?

Åtta minuter försenad. Öppnar dörren. Rusar in. Kollar spisen. Vattenkokaren. Och plattången. Bara för att.
Nio minuter försenad kan jag äntligen stänga och låsa. Allt avstängt och utdraget. Redan innan jag kollade. Som vanligt.
 

Det värsta är att jag har ärvt några av de här tvångstankarna. Av Maken. Hade aldrig tidigare haft problem med vattenkokaren innan jag mötte honom. Men nu är jag jättenojig om sladden är utdragen eller inte.
Och varje kväll går vi båda och känner på ytterdörren innan vi går och lägger oss. Först Maken. Sen jag. Eller tvärtom.

Igår kom jag på mig att jag har utökat min kvällsrutin med ytterligare en av Makens konstigheter. I samma veva som han kollar ytterdörren, känner han också så att kylskåpsdörren är stängd. Och det gjorde jag alltså igår. Fast jag visste att Maken säkerligen redan hade kollat, så kände jag sånt behov av att trycka på kylskåpsdörren, så jag var tvungen att göra det.

Ibland har jag lagt mig utan att känna på ytterdörren. Frågar då Maken om han har gjort det, för då kanske jag kan sluta tänka på att dörren -kanske- är olåst. Jag tror det, svarar alltid Maken då. Sen ligger vi båda och grubblar över detta ett par minuter tills en av oss går upp och kollar igen. Och tar då rundan förbi kylskåpet också. Bara för säkerhets skull.


I helgen som var åt jag godishalsband. Ni vet. Allt måste ju gå till i en viss ordning. 
(Länkar samma inlägg som jag nyss nämnde. Om ni glömt och inte orkar scrolla upp.)

Dags att hugga in. Det är den lätta biten.


Nu börjar pusslet. Vilken ring kan ätas upp utan att två lika ringar hamnar bredvid varandra? I det här läget är det ju en enkel match ser ni ju. Men sen. Ju fler ringar som försvinner. Oj oj oj. Här krävs det högskolepoäng skulle jag vilja påstå. Eller inte. Men ni fattar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0