jag vill inte vara tretti

Erfarenhet från dag 4.

Använd inte armband om det ska rättas mycket.

Klockan är strax tio en sketen tisdagkväll i september och fru fröken bakar pepparkakor. Nu har det väl ändå slagit slint?

Nä just det ja, hon fyller ju tretti snart och håller för fullt på att baka trettio olika kakor!

Då blir det öppet hus!

Kommer du?

"Snälla, snälla, ta mig med till er vinröda snygging och låt mig stå i ert ombonade garage. Snart är ännu en vinter här och jag kommer frysa ihjäl!" så sa Kitty när jag sprang förbi berättade Svägerskan.

Jag tog mig ett snack med Kitty, men hon ville inte kännas vid det påstådda uttalandet.

"Kan ha varit att jag möjligtvis råkade sucka över hur länge du låter mig vänta här nu för tiden", sa hon. "Och att jag möjligtvis kan ha spekulerat i hur mycket snö det kan tänkas komma i år efter flera snörika vintrar. Dessutom är det ju redan väldigt mörkt nu på kvällarna. Och ganska ensamt här på parkeringen  när du envisas att jobba jättesent. Men förstår inte hur hon kunde tolka det till det där, vad det nu var hon sa att jag sagt" sa Kitty. "Lite oartigt att springa förbi så där, knappt heja utan bara springa förbi. Hade varit trevligt att slå av en prat så där på kvällen i min ensamhet."

"Du är en bil" sa jag. "Och svägerskan råkade ju bara passera dig, hon hade ju fullt upp med sin löpning, det hade ju pajat allt om du promt skulle stannat henne för en prat."

"Ja, ja" suckade Kitty, "jag kände mig ensam hur eller hur. Och dessutom tror jag visst att jag kommer frysa ihjäl i vinter när du sitter inne i värmen och jobbar."

"Det bekymret tar vi då" avslutade jag.

Sitter i soffan med en massa pirr i magen inför imorgon. Försöker styra upp materialet jag tog med hem i fredags, men får nog räkna med en hel del sena kvällar framöver.

Vad tror ni jag skulle få på plattan?

Hälsningar Anonym

"Jag lider med dem" sa Kitty när jag berättade om dagens bilannonssida, att det tydligen inte är rött som gäller nu. "Men det borde ju alla fatta, i alla fall tillverkarna, att det är väldigt fel med rött. Det är precis som med hund- eller kattavel. Vissa raser går helt enkelt inte i vissa perioder. Nakenkatter till exempel. WTF? Hade de där bilarna varit människor och bott i Brasilien så hade de varit gatubarn alla gånger. Ingen som vill ha dem."

"Nu tycker jag du spårar ur och närmar dig hal is" avbröt jag. "Tyckte bara det såg lite roligt ut, den där bilden, med nästan bara röda bilar till salu. Skulle kanske slå till på en röd istället. Lite gladare än grå."

"Grått är fint. Och klassiskt" svarade Kitty. Sen var hon tyst resten av resan.

Undrar vad uppföljaren heter?

Svampar i underlivet?

Maken och jag har firat nya jobbet med att äta ute. Mer info om jobbet när papperna är skrivna. :-)

Är hemma lite för att umgås med Kisse eftersom vi sover mycket borta nu när Svärmor är bortrest.

Så nu sitter vi i soffan och Kisse dreglar loss för fullt. Halva min arm är blöt av äckligt kattdregel, dessutom är delar av soffan också indränkt.

Najs kissemiss. Nu får det vara nog med kärlek och dregel.

"Nämen! Oj!"
"Du har ont där?"  
"Ajaj"  
"Vad har hänt?"  

(Titta, titta, paus, undersöka mera, titta, titta)  

"Blöder du?"
"Du har aj där."  
"Bamse!"  

(Titta, titta mera, paus, titta igen)  

"Plåster. Plåster med Bamse! Bamse!"
"Aj där"  
"Skadat dig?"  
"Stackars"  

(Titta, titta, titta)

Det är få saker som engagerar en liten kotte mer än ett plåster.

Kvällspromenad i Hålan igår kväll.

Det var varmt, men mörkt och jag kom på mig själv att längta efter julbelysningen.

Jo snart är det dags.

Det är en baggis att vara hus och kattvakt en och en helv vecka när kattskrället tydligen bara ska ha käk på onsdag.

Dagens svamprunda fick bli en svampstuvning till en omelett.



Jag vet att vissa läsare av bloggen envist anser att jag borde döpa om den till "Jag är snart trettio, fast jag beter mig som åttio". Men det är bara elakt förtal, man kan visst vara tjugonio och lalla i skogen efter svamp var och varannan dag, lägga sig kl nio och gilla husmanskost. Dessutom gillar jag mysiga hemmakvällar och promenader.

Men hur som helst. Dagen omelett blev ett konstverk i sig. Eller rättare sagt förberedelserna blev det.

Ska börja kalla mig Matkonstnär från och med nu.

Blev en tur till svampskogen idag igen, fast med bara mig själv som sällskap, medan Maken röjde i skogen längre bort.



Det var mysigt. Och tyst. Väldigt tyst. Hördes det inte nåt där borta? Och visst rörde sig nåt där mellan stammarna? Måste visa hundannonserna för mannen en gång till. Han förstod nog inte vad jag menade tidigare i morse.

Jag plockade klart svampen raskt och gav mig av för att möta Maken.

Lite morskare med Maken lite närmre fortsatte jag min primitiva jakt på föda. Att jag var själv i skogen var ju faktiskt en ren lögn.

Myggornas Herre ringde ikväll och tackade för mitt bidrag till stammen överlevnad de kommande 15 åren.



Note to myself: Svärmors myggspray No skeeto är lika effektiv som honung mot getingar.

"Åh, puttinuttingen då, hejuda mig så söt man kan vara, plutti-plutti-nussingen! Åååh...! Leveransklara 5 oktober. Titta vad sööööööööta!!" Jag visar Maken uppslaget i dagens tidning.

"Ja de var söta" svarar Maken och återvänder kallhjärtat till Cashcab på tvn.



Jag är gift med en svårövertalad kall jäkel.

Blev en tur på stan med modershjärtat idag. Plötsligt blev jag illamående och satte mig på en närliggande bänk. "Jag måste ha en påse" klämde jag fram till mamma, "jag kan ju inte kräkas här". "Jag fixar det" sa mamma och smet in i en kiosk som låg nära.

Min uppfinningsrika moder kom snabbt tillbaka med en glasspåse med för stunden komiskt budskap.



Nejdå, allt gick bra och jag slapp dela med mig.

När jag kom till jobbet idag stod det tre karlar med ritningar i näven och gestikulerade vilt.

Fick veta att igår kväll gav kommunalrådet ett muntligt löfte till ombyggnationen vi väntat på.

Se där vad en liten Fröken kan göra.

Fick ett namnsdagskort på posten från mor och far idag.



Med det jag lyckats få igång på jobbet så stämmer väl det här fina kortet bra. Bara att stolt invänta framgången då.

Ni vet igår, när jag tyckte att jag hade världens sämsta arbete och hur dåligt jag och mina kollegor mår av situationen på jobbet. Hur som helst så fick jag nog och mailade BUF-ordförande, förvaltningschefen och kommunalrådet och upplyste dem om vårt läge.

Jag var trött, ledsen och uppgiven.

Och poängen gick tydligen fram. Innan halv nio i morse hade jag fått första svaret från BUF-kvinnan som dessutom bokade in ett besök hos oss imorgon. Vid lunch fick jag svar från förvaltningschefen.

Jag var rätt nöjd bara av det. Sen nu ikväll fick jag höra att självaste kommunalrådet hade ringt och sökt mig på jobbet idag, men skulle återkomma imorgon igen eftersom jag gått för dagen. Inte illa.

Tre av tre. 

Känns skönt att de tog mig på allvar. Mina kollegor var supernöjda med min insats. Hoppas det leder till något bara.

Dagens tvättid krävde vissa MacGyver-kunskaper för att få upp luckan.

Tur att maken är så händig.

Maken och jag tog med svärmor till skogen en sväng tidigare idag.



Svärmor som aldrig plockat trattkantareller förr fick sig en tur som hette duga med massor av svamp. Trots en gnagande oro att få en spindelskivling i korgen gick Svärmor lös bland mossa och barr.



Och när korgarna var fulla fick vi gå hem. Fast det fanns mycket svamp kvar.

Får komma tillbaka en annan dag helt enkelt.

Kräftkvällen med kompis-Louise blev en härligt surplig historia. 



Vi kämpade på för födan, men det var det värt. Lite skrubb får man räkna med.

Lillpysen blir nog en lysande mekaniker, för det är väl så de riktiga mekanikerna gör? Håller motorhuven med huvudet? Tänkte väl det.

Tiden går i en rasande fart. Förfallet är ett faktum. Filt om knäna när det är 18 grader. Hur ska det bli om en månad? Kateter? Rullstol?

Min fina man har som sagt födelsedag idag. Skickade iväg honom på lite massage efter jobbet hos underbara Åsa och ställde mig i köket och fixade och donade med finmiddag som var klar när Maken kom hem.



Sen var det paketöppning. Var mycket nöjd med nödlösningen av paketsnöre. Att jag inte tänkt på det tidigare? Har ju mängder med sånna av någon anledning och aldrig riktigt paketsnöre. Nu blir det plast i fortsättningen.

Bästaste Maken fyller år idag!

Hurra, hurra, hurra!!!

Jag har fixat lite överraskningar till honom ikväll. Börjar med den här i kylskåpet.  



Och till de snuskiga läsarna förtydligar jag detta: Lappen gäller tårtan givetvis.

Det var dyrt att öppna brevlådan idag.

Då är det extra roligt att vara en underbetald förskollärare med sketen knegarlön. Kan alltid hoppas att Maken gräver upp en guldgruva, eller en fornlämning som kan ge ett bidrag till vårt lilla hushåll.

So long kära pengar. Det var kul så länge det varade. 

God morgon! Såg det här på Aftonbladet.

Vill bara säga: Var hörde ni det först?

Just det.


Fröken iDA, före med det allra senaste. At your service.

Päronen är i utlandet en vända.

Och jag har aldrig så mycket behov av mina föräldrar som just när de inte är tillgängliga. Det spelar ingen roll att det egentligen bara är bagatellartade frågor jag har på hjärtat, men på något vis känns de o.t.r.o.l.i.g.t. nödvändiga att stämma av just.precis.nu. när det inte går.

För några år sen när mamma fyllde 50 fick de för sig att de skulle till Gotska Sandön. "Vi blir borta en vecka och där finns ingen mobiltäckning" meddelade de innan de for.
 
Jag gick här hemma som en värpsjuk höna och hade en miljon saker jag ville höra mina föräldrars åsikt om och saker jag ville berätta och lite allmänt kolla hur de hade det på resan.

Efter tre långa dagar fick jag ett meddelande "Telia funkade visst."

Då kunde jag slappna av. Bara av det. Att veta att jag faktiskt skulle kunna få tag på dem om det verkligen behövdes. Tvångstankarna på hyllan. Ett tag.

Nu är de framplockade. Det är långt till utlandet.

Officiellt meddelande och förvarning om vad komma skall.

Idag har jag varit i skogen med Maken och plockat svamp. Jag såg tre otäcka, jättestora spindlar. 

Jag dödade två. 

Imorgon blir det regn. 

Jag bjuder på det. 

Hälsningar Fröken iDA

Maken, Kitty och jag visar Louise och Hjulia vår lokala duschanläggning i Hålan.



Nu ska Hjullan bli vit igen!

Gårdagkvällen bjöd på Revival tillsammans med tre trevliga tjejer. Ovetandes om vad komma skall intog jag, Louise, Svägerskan och Svägerskans vänninna en god och mäktig middag på en av de lokala pubarna. 



Väl inne på konsertområdet insåg vi vår egen ungdom då åldern på de redan anlända var en bra bit över 50 ja till och med över 70 i vissa fall.

Så för att smälta in i sällskapet köpte vi dricka för våra kuponger och gick och slogs om sittplatserna med åldringarna. 



Efter ett tag visade sig Fantastic four vara kvällens höjdpunkt. 



Lite senare sprang jag på två av de fantastiska. "Vad bra ni var!" sa jag. "Tack, ni med!" sa den ödmjuke fantastiske vokalisten.

Barens utbud var under all kritik för en Caipihirina-sugen Fröken, så efter några besvikelser beställde jag en Loka. "Jasså är det du som kör?" skojade bartendern. "Nä, eller ja, eller nä, bara lite" svarade jag och fick en konstig blick tillbaka. 



Senare kom Gladys del Pilar och rev av en massa Tina Turner-hits och så John Lindbergs trio som var helt fenomenala.





Men kvällens roligaste bjöd en av killarna från Fantastic four på när vi stod vid korvvagnen innan vi gick hem åt. Han stod vid sidan om mig tillsammans med en annan kille och dividerade om de skulle köpa korv nu eller senare. 

Fantastic four-killen: "Vi kan gå till Gladys och de andra, de hade massa kuponger, så kan de följa med, de var skit korvsugna!"
Kompisen: "S.K.I.T.K.O.R.V. sugna?!"

Vid det här laget var jag vänd åt andra hållet och skrattade så tårarna nästan sprutade. Plötsligt var det min tur att beställa korv och efter ett par försök fick jag fram min beställning. 

Skrattande gick jag därifrån och såg på avstånd hur Gladys och de andra skitkorv-sugna gick med bestämda steg mot korvvagnen.

Träffade min förra rektor igår. Ni vet han som på ingen grund fick mig att tvingas byta område.

Vi skulle på samma kalas igårkväll med mina förra kollegor. Han vinkade mot bilen som jag och några andra satt i innan vi for iväg mot Tufvehult. Jag fick verkligen motarbeta min reflex att vinka tillbaka.

De andra vinkade.

Jag undvek honom under kvällen och slapp sitta bredvid honom. Han gjorde inte en tillstymmelse att hälsa eller ta kontakt. 

Ska på ett möte med min närmaste chef och personalansvarig på kommunen nästa vecka. Var så förbannad på karln att jag hävde ur mig min besvikelse för nya chefen. Hon hade aldrig hört på maken. Så nu ska jag få berätta om hans dumheter mot mig för en av de högre hönorna. 

Bara det gör att det känns lite bättre!