Tvångstankar
Åtta minuter försenad. Öppnar dörren. Rusar in. Kollar spisen. Vattenkokaren. Och plattången. Bara för att.
Nio minuter försenad kan jag äntligen stänga och låsa. Allt avstängt och utdraget. Redan innan jag kollade. Som vanligt.
Det värsta är att jag har ärvt några av de här tvångstankarna. Av Maken. Hade aldrig tidigare haft problem med vattenkokaren innan jag mötte honom. Men nu är jag jättenojig om sladden är utdragen eller inte.
Och varje kväll går vi båda och känner på ytterdörren innan vi går och lägger oss. Först Maken. Sen jag. Eller tvärtom.
Igår kom jag på mig att jag har utökat min kvällsrutin med ytterligare en av Makens konstigheter. I samma veva som han kollar ytterdörren, känner han också så att kylskåpsdörren är stängd. Och det gjorde jag alltså igår. Fast jag visste att Maken säkerligen redan hade kollat, så kände jag sånt behov av att trycka på kylskåpsdörren, så jag var tvungen att göra det.
Ibland har jag lagt mig utan att känna på ytterdörren. Frågar då Maken om han har gjort det, för då kanske jag kan sluta tänka på att dörren -kanske- är olåst. Jag tror det, svarar alltid Maken då. Sen ligger vi båda och grubblar över detta ett par minuter tills en av oss går upp och kollar igen. Och tar då rundan förbi kylskåpet också. Bara för säkerhets skull.
I helgen som var åt jag godishalsband. Ni vet. Allt måste ju gå till i en viss ordning.
(Länkar samma inlägg som jag nyss nämnde. Om ni glömt och inte orkar scrolla upp.)
Dags att hugga in. Det är den lätta biten.
Nu börjar pusslet. Vilken ring kan ätas upp utan att två lika ringar hamnar bredvid varandra? I det här läget är det ju en enkel match ser ni ju. Men sen. Ju fler ringar som försvinner. Oj oj oj. Här krävs det högskolepoäng skulle jag vilja påstå. Eller inte. Men ni fattar.
Japanese style
Jag har femton bollar i luften och är oftast helt slut redan till lunch.
Då slutar det ofta med att jag fastnar på Youtube.
Nu ska ni inte underskatta mig och tro att jag bara slöglodde. Nä tvärt om. Jag utbildade mig. Min allmänbildning ökade avsevärt och idag redovisade jag mina nyvunnakunskaper för Maken.
Det hela började med att jag sökte lite klipp från The Big Bang Theory till gårdagens inlägg. När man väl har börjat kolla på nåt så är ju Youtube generösa med att rekomendera andra klipp som kan intressera just mig. Och det var just det. För när jag imponerat hade kollat på klippet där Sheldon mycket effektivt viker tvätt var resten bara ett klick bort.
För visste ni att de där mojängerna går tydligen att köpa?! Inte för att jag behöver en, eftersom jag har Maken. Han brukar ofta vara snäll och vika tvätten innan jag hinner "offra" mig. Men ändå. Blev lite sugen på att införskaffa en.
Men sen. Oj oj oj. De där japanarna alltså. De har tydligen lösningar till allt.
Så imorse tog jag tag i tvätthögen. Identifierade till min besvikelse bara fyra t-shirtar i tvätthögen, men ropade tjing-tjong-chi-ha och gick lös på t-shirtarna för att impa på Maken. Och faktiskt. Han lät sig impas på. Pluspoäng till mig alltså! Även om mina inte är lika skrynkelfria som på Youtube. Men det är säkert mygel.
The guru
Ni som känner mig på riktigt, vet att det verkligen hänger på håret. Bad hair-day förstör en hel dag för mig. Inte för att jag har hår som Rapunzel eller ens prinsessan Madeleine för den delen. Men det är så bara. Och gud nåde den frisör som gör ett dåligt jobb. Två chanser får man. Så generös är jag. Men sen är man på svarta listan.
Lika dåraktigt noggrann som Sheldon är med vem som serverar och vilken mat som äts på vilken dag, lika petig är jag med vem som ställer mitt hår.
Det var därför nummer tre på listan över personer att ringa och berätta om Makens frieri var just Greger. Greger the hår-guru. Greger som jag varit trogen sen 2003 och åkt över land och rike bara för att få min klipptid just med denna man.
The work of Greger.
Till saken hör att Greger har skaffat barn och är föräldraledig vissa veckor vilket komplicerar det hela avsevärt när man ska boka tid. Karln är ju för tusan lika populär som Richard Gere i Dr T och kvinnorna.
Så i december när jag var där sist bokade vi givetvis nästa tid.
Greger bläddrade och bläddrade i bokningslistorna.
11 mars, sa han.
Jag visste att det skulle bli en pina. Vad som vanligtvis brukar vara en väntan och längtan på ca 10-12 veckor skulle den här gången förlängas till 15 veckor. F.E.M.T.O.N. V.E.C.K.O.R. Oh my.
För sex veckor sen hade jag redan dubbelkollat om det snart inte var dags för Gregertid.
För två veckor sen konstaterade jag att det är fyra veckor kvar att bita ihop i.
För en halv vecka sen, insåg jag att samma vecka som klipptiden har chefen varnat för extra möten och facket har kallat till utbildning (snudd på obligatorisk med bindande anmälan och givetvis har jag redan hunnit anmäla mig).
Kallsvettig vankar jag och utväxten oroligt av och an all vaken tid och vrider oss sömnlösa om nätterna i ovissheten om något ska förhindra min högt efterlängtade tid med Greger the hår-guru.
Så en hälsning till högre makter och till chefen. Snälla. Jag behöver verkligen min tid den elfte. Vi kan väl prata om det i alla fall? P.L.E.A.S.E.?
Fixat
En efter en gav de upp.
Några gick inte hissa upp.
Några gick inte hissa ner.
Några vridanordningar hade gett upp.
Det var dags helt enkelt.
Så idag kom installatörerna och bytte ut eländet på bara en halvtimme.
Och lämnade de gamla liken kvar att ruttna på golvet.
Vi kanske kan sälja de på svarta börsen i Ryssland? försökte jag.
Maken som tagit ledigt från jobbet för att hinna hem till installtörerna även om jag också skulle hinna hem, blev försenad och kom lagom när de var klara. På nåt vis lyckades jag övertala Maken att fira våran gemensamma lediga fredag med att åka till tippen. Annars skulle ju liken ligga på golvet i alla fall tre veckor innan vi skulle ta tag i saken och bära ner dem till förrådet.
Förrådet ja. Vårt förråd fungerar inte bara som lagringsplats av kära ägodelar som vi inte har plats för, eller som vi inte vill ha framme men heller inte slänga, utan även tillfälligt förvar av allt trasigt som inte kan eller får kastas i vanliga soptunnan.
Det är halva sanningen. För det där med T.I.L.L.F.Ä.L.L.I.G.T. förvar har på nåt vis förvandlats till att bli slutgiltigt förvar av någon anledning. Men nu så.
Hej då TV, dammsugare, skrivare, telefoner, förpackningar, emballage och all möjlig annan skit som ockuperat förrådet sen dinosauriernas tid.
När vi kom hem insåg vi att våra fönster var i stort behov av putsning. Vi borde passa på att putsa nu när alla fönsterna är tömda och allt undanröjt, sa Maken och jag till varann. Alla.möjligheter.till.att.göra.ett.smidigt.jobb.
Men någon måtta får det allt vara en fredageftermiddag.
Så istället invigde vi persiennerna. Ett, tu, tre. Smutsen borta på ett kick.
Sen kurade vi ner oss och tog oss an Big Bang Theory-boxen som kom idag.
Lill-lördag
Jag vet att det är en vanlig vardag. Men ändå. Det är ju lill-lördag, så jag tycker det är okej.
Maken och jag har fått cravings på hemmagjord pizza, så pizza fick det bli idag trots att det bara är en sketen onsdagkväll. Allra helst ska det vara som idag, med parmaskinka och ruccolasallad. Mmmm. Alternativt med köttfärs på. Ungefär som Hanne gör den.
Och eftersom både Maken och jag tog en liten tupplur efter jobbet idag, orkar vi nog vara uppe ända till tio ikväll. Lill-lördag som sagt. Det skriker verkligen rock'n'roll om oss. Inte som häromdagen då vi var i säng så tidigt att det är tveksamt att det var tillåtet.
Konstigheter
När jag äter jordnötter börjar jag alltid med att äta upp de hela nötterna innan jag går vidare till de halva. Om jag ens äter de halva.
Att äta s.k. godishalsband är rena hjärngympan eftersom varje bit måste planeras innan den äts så att inga ringar med samma färg hamnar bredvid varandra.
Vad har ni för konstigheter för er?
Bara halvor kvar.
Jag och Ulf Ekman
I duschen kom jag plötsligt att tänka på Ulf Ekman. Absolut inget erotiskt om nu någon skulle få för sig att tro det. Nä, jag har faktiskt träffat Ulf en gång. Eller träffat och träffat. Vi befann oss på samma ställe en gång och det var detta jag märkligt nog började tänka på där jag stod i duschen.
När jag bodde i Oslo en period hängde jag mycket ihop med en massa trevliga och festliga filadelfiafolk. För en annan som förr bara upplevt Svenska kyrkan, var filla, eller pingstkyrkan, i sig en ganska stor skillnad. Kanske var jag där för att testa mig själv? Eller var det bara för att det var dit mina vänner gick?
Hur som helst så blev jag medbjuden på ett möte med Ulf Ekman. En man som jag tidigare bara förknippat med Carola. Mina pingsvänner var alla mycket upprymda över att åka på mötet, själv var jag lite mer fundersam. För det första skulle vi åka buss, en bra bit bort från stan, till nån annan stad där mötet skulle hållas (vilket skulle betyda att jag inte kunde ge mig därifrån hur som helst om jag inte tyckte om det) och för det andra var jag inte säker på att jag ville veta så mycket mer om Ulf än vad jag redan visste. Kände mig trygg i mina fördomar helt enkelt. Det var ju det jag byggde min vetskap om Uffe på.
Men. Jag var för nyfiken i alla fall. Den här Ulf alltså. Hade ju hört så mycket om honom. Så jag följde med.
Massor med folk. Och så drog allt igång. Var rätt nöjd en period i början. Men sen blev det inget bra. Kände mig trängd och omringad. En speedad man stod på scenen och hoppade och uppmanade till att ge kollekt. Och hade man inte cash, så gick det bra med VISA och hade man inte det kunde man betala med inbetalningskort osv. Det fanns lösningar på allt. Jag la ett par kronor, sen gick jag ut och grät. Inte för att jag var snål, men för att stämningen faktiskt skrämde mig. Hörde sen genom högtalarsystemet som fanns runt hela anläggningen hur Ekman kom in på scenen. Det enda jag minns efter det är känslan som förmedlades genom högtalaren att han bara stod och gapade på scenen för att få igång folket. Har för mig att jag gick in för att se vad det var som lät. Men sen gick jag ut igen och väntade på att bussen skulle gå hem.
Nä, Ulf och jag klickade inte. Filla gick an, men gränsen gick tydligen vid Ulf. Det lärde jag mig den kvällen.
Detta tänkte jag på där jag stod i duschen. Ulf och jag har inte hörts av sen den där gången. Ett one night stand så att säga. Fast jag satt och han stod. Men i helt olika rum.
Imorgon ska jag berätta om en annan läskig man. En typ som smyger på oss på jobbet. Till och med på dass. Titta in imorron!
Coachens motionstips
När jag idag halkade runt med Svägerskan i skogen kom jag på att jag borde dela med med mig av mina två bästa motionstips för bättre förbränning som jag av egen erfarenhet upptäckte i veckan.
Åh ja, erkänn nu. Nytt år, nya löften, klart du blir nyfiken?
Jo. Märkte nämligen hur otroligt effektivt det fungerade på mig när kommunens bristande underhåll av sin cykelvägsbelysning visade sig, när jag gick nere i hamnen och en lampa tvärslocknade då jag passerade och inte tändes igen förrän jag var förbi. Eftersom jag är hyfsat mörkrädd fick det följden att jag ökade takten avsevärt tills hjärtat dunkade i bröstet och svetten lackade. Så:
1. Utsätt dig för dina rädslor samtidigt som du motionerar så ökar du pulsen och säkert också förbränningen.
Nästa tips handlar inte om rädslor, men innebär även den en del obehag. En kväll när jag hunnit en bit på väg i min promenadsrutt blev jag hastigt påmind om att jag nog druckit lite för mycket, lite för tätt in på min promenad. Eftersom jag var i andra änden av Hålan var det inte så mycket vits att planera om vägen för att det skulle bli en lite kortare runda, utan det gällde helt enkelt att bara ta sig hem. Och det fortast möjligt. Och stegen ökade. Och pulsen ökade. Och jag skyndade mer. Och mer. Behöver jag säga att jag var svett, anfådd och högröd när jag tillslut fick upp dörrlåset? Men kan tillägga att jag hann. Alltså:
2. Ett par liter vatten eller en lavemang innan du går ut sätter upp farten på stegen.
Lycka till med träningen!
Ingen som går förbi. Lampan lyser. Nu ska nån passera. Lampan slocknar.
Används omvända rörelsedektektorer eller?!
Hemlis
Jag har alltid med mig min stegräknare. Modellen jag har nu är en Pedometer från Silva som har en liten pendel i sig, vilket gör att den inte behöver sitta fast i byxlinningen för att räkna stegen, utan kan lika gärna ligga i fickan eller hänga runt halsen. Är supernöjd med min modell. Minst 10000 steg om dagen säger de visa och det håller jag. Varje dag. Blir del färre steg ena dagen blir det fler nästa. Enkel matematik.
Eller så finns det ytterligare ett sätt att hålla sina tiotusenstegsambitioner.
Skaffa.dig.en.kumpan.
Ju fler steg räknare visar ju smalare känner jag mig. Enkel matematik som sagt.
Bortglömd
Mm, jag vet, förlåt, sa jag. Men du har i alla fall haft tak över huvudet.
Hmpf, som om det skulle räcka, fnös Elvira.
Förhoppningsvis har hon kommit över det till våren.
6 år på insidan
För mig var det nyss tvärt om. Hade en uppenbarelse där jag såg mig själv ur helikopterperspektiv. Lika stor på utsidan, men avsevärt yngre på insidan. Så jag säger förlåt redan nu. Men jag blev precis 6 år gammal och skrattade högt åt några riktigt fåniga grejer på youtube. M.E.N. På nåt vis sprider de ju ändå julkänsla.
Välj själv om du vågar titta. Tack och förlåt.
Och kan inte sluta fundera på varför en av dem har svarta strumpor?
You shake my world
Jag höll med. I mitt jobb måste man vara beredd på att det ALDRIG blir som man tänkt sig. Ska man prata om Lucia, går det inte fortsätta med det om det kommer en sopbil, eller börjar snöa, eller någon annat spännande som tar varje sexårings uppmärksamhet.
Men privat vill jag gärna ha det som det var tänkt. Att Maken ringer 40 min innan han ska vara hemma och meddelar att han blir 2 timmar sen. Eller att brödet är slut på morgonen när jag är så sen att jag redan borde ha åkt till jobbet. Eller att vi har avtalt att träffa någon, men att det blir förhinder.
Det handlar väl egentligen om små besvikelser. Att man sett fram emot något, men det inte blir av.
För egentligen har jag inget problem med spontanitet. I alla fall inte när det är jag som är spontan. Fast hur spontant är det egentligen om det är något man har tänkt på hela dagen? Som att strunta i att laga middag och istället äta ute? Försöker få Maken att bli mer spontan. Men när han är det, blir jag alltid lite brydd. Det skakar om min värld. Fast det behöver jag. Skaka mig lite.
I helgen föreslog Teza att vi skulle ses till nästa helg. Oj! Spontant infall en hel vecka i förväg? Skulle ju handla julklappar med Maken. Skak. Skak. Klart jag är på baby. I'll be there!
Oj då
I veckan som gick har Maken och jag visst ägnat oss åt annat än hushållsarbete. Jaha. Ni vet var ni hittar mig de kommande timmarna...
Edens äpple
Det är inte många år sen Alta Vista var standard sökmotor och det man använde sig av. Ibland. Men nu. När Google finns. Googla har ju till och med blivit ett eget verb. Jag googlar nog nästan dagligen. Både på hemdatorn och på jobbdatorn finns googles verktygsrad, så jag behöver inte ens skriva in adressen till Google, utan knappa in vad helst jag nu är på jakt efter och på ungefär 0,21 sekunder får man ett otal förslag på sidor som man kanske var ute efter. Och mycket man inte är ute efter. Gjorde en bildsökning på jobbet en gång. Skulle ha tag på en bild med ett äpple av nån anledning och skrev "äpple". Tro inte att jag gick säker där inte. Nåt pundhuvud hade tydligen fått för sig att ta ett äpple och på nåt sätt (vågade inte titta så noga) trycka in det innanför förhuden på snorren! Ja, käre tid!
Det har tydligen kommit en sammanställning på vanligaste sökorden på Google. Matskribenten Lisa Förare Winbladhs festliga funderingar kring detta kan ni läsa här. Många väljer att googla maträtter och recept, i stället för att slå i kokböcker eller ringa mamma. Varför?
Senaste matgooglingen jag gjorde var på Lussekatter. Men blev inte nöjd med min sökning och fick ändå slå upp i kokboken.
Men imorron. Om Google-gänget gör en ny analys av populära sökningar, sätter jag en hundring på att "äpple" har stigit ett par pinnar i listan.
Kajsa Varg
Man tager vad man haver när man glömmer lägga vinet på kylning...
Söt som socker
I en annan synvinkel
Snart är det jul. Åh mysigt med julgardiner! Och julsängkläderna. Lussekatter. Pepparkakor. Julgodisskinkajansonsmatmatmat! På med kläderna. Skit vad tajt. Snart jul. Panik. Ner på golvet. Oj här var det skitit. O vad grejer det låg där uppe, det har jag inte tänkt på. Jaja. Situps. Oj vad torra ben. Upp igen. Borde verkligen dammsuga. Smörjasmörja. Dammsuga ikväll. Ja eller hur. Fast jag hinner ju nu. Och pigg är jag ju också, lär jag inte va ikväll.
Så jag dammsög. Vardagsrummet.soffan.hallen.badrummet.sovrummet.köket. Mellan halv åtta och åtta. Det gjorde jag. Fast alla pensionärsgrannarna troligtvis sov. Så om ni väljer att banka kött eller polera golvet imorgon tidigt är det okej. Fast efter klockan tio.
På handlarlistan
Ikväll blev det lasagne. Ordentligt gjord minsann den här gången utan halvfabrikaserad ostsås. Mums. Fast vi måste verkligen handla mer grönsaker. Idag var det verkligen undermåligt med det gröna.
Nitlott
Det fick mig att tänka. Om jag nu har Martin på min lista, hur troligt är det då att jag får ligga med honom om han nu säger nej till Hanna och Zlatan?! Hanna lär ju säga fetnej till Martin när han står där med mej i hissen och ringer för att fråga. Nähä! För jag fick inte ligga med Zlatan. Precis. Måste tänka om och göra en ny lista. Ingen vits att ha nitlotter på listan.
Ut och in
Maken och jag äter buffé aka helgens rester. Visst är det en härlig blandning? Stekt falukorv och stuvade makaroner samt Strimlat älgkött i dijongräddsås serverat med pasta. Var för sig går det an, så det blir falukorvrätten till förrätt och älgen till huvudrätt.
Till detta tittar vi på Vänner och garvar läppen av oss när Rachel kommer hem med en nakenkatt och visar Joey och Ross.
What's that?!
It's a cat.
That's not a cat!
Why is it insideout?
(Bild lånad från http://friends.wikia.com/wiki/Mrs._Whiskerson)
